med anledning av prop. 1992/93:183 Vissa frågor rörande jordbruket och trädgårdsnäringen

I propositionen behandlas bland annat frågan om
merkostnadsersättning till jordbruket i norra Sverige för
budgetåret 1993/94. Jordbruksministern följer därvid
Jordbruksverkets förslag om en nivå på 971 miljoner
kronor, dvs. samma belopp som under innevarande
budgetår.

I 1990 års livsmedelspolitiska beslut stipulerades en
lönsamhetsgaranti för jordbruket i norra Sverige. I
uppföljningen av riksdagsbeslutet fastställdes att den
genomsnittliga lönsamheten för andra halvåret 1989 och
första halvåret 1990 skall utgöra bas för
lönsamhetsgarantin. Lönsamhetsberäkningarna skall
vidare göras genom modifiering av den kalkylmodell för
beräkning av merkostnader som användes före 1990 års
beslut.

Propositionen innebär ett väsentligt avsteg från tidigare
beslut genom att den föreslagna nivån inte bygger på ett
kalkylmässigt underlag. I Jordbruksverkets rapport finns
sådant underlag redovisat men verksledningen har valt att
med en resonerande skrivning föreslå oförändrad nivå,
vilket också är regeringens förslag. Detta måste ses som ett
allvarligt avsteg från en mycket viktig princip.

Att hålla fast vid en nivå som bygger på ett kalkylmässigt
underlag är särskilt viktigt under pågående förhandlingar
om ett medlemskap i EG. Möjligheterna att nå en
förhandlingsuppgörelse om bibehållna principer för stödet
till Norrlandsjordbruket förutsätter att ambitionsnivån i
detta känsliga skede inte sänks.

Stora förhoppningar har ställts på självrekryterande
köttdjursproduktion (dikor) även i norra Sverige. Detta
bland annat som ett viktigt bidrag till ett öppet och levande
odlingslandskap. Det är därför med besvikelse man noterar
att det i propositionen saknas förslag på detta område.
Knappast i någon annan produktionsgren är det
klimatmässiga handikappet så stort som när det gäller
självrekryterande köttdjur. När det generella s.k.
dikostödet nu har permanentats finns det alla skäl att bygga
på detta med en regional merkostnadsersättning. Detta är
en viktig och nödvändig signal till alla som under några år
ansträngt sig för att få en sådan produktion till stånd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om grunderna för beräkning av
merkostnadsersättningen till jordbruket i norra Sverige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en kartläggning av hur en
regional merkostnadsersättning för dikor kan utformas.

Stockholm den 17 mars 1993

Jan Erik Ågren (kds)

Stefan Attefall (kds)