med anledning av prop. 1992/93:183 Vissa frågor rörande jordbruket och trädgårdsnäringen
Vi ser nu åter en omvandling av svensk jordbrukspolitik.
Den är onödig och medför en inlåsning i en struktur som
inte är framtidsinriktad. Den är kostsam, nu, men framför
allt i ett längre tidsperspektiv. Den är orättvis eftersom den
förskjuter subventionssystemet från små till stora, från norr
till söder.
Denna politik tar vi avstånd ifrån, och vi beklagar att
1990 års beslut som fem av riksdagens partier stod bakom
nu är inaktuellt.
I behandlingen av budgetpropositionen framstod det
som uppenbart att regeringen inte åtnjuter riksdagens
förtroende i jordbrukspolitiken. Jordbruksministern led
nederlag på så väsentliga punkter som omställningsförslaget
och prisnivån. Dessutom har regeringen inte den borgerliga
majoritetens stöd i sin takt i EG-anpassningen -- den går
enligt den borgerliga utskottsmajoriteten alltför långsamt.
Grundtanken i 1990 års livsmedelspolitiska beslut var att
bringa balans mellan produktion och konsumtion. Detta
skulle åstadkommas genom en successiv nertrappning av
subventionerna och ett avskaffande av regleringssystemet.
Det var en sund linje. En överskottsproduktion är alltid
skadlig, den kostar mycket pengar och driver upp
intensiteten med hjälp av kemikalier.
I och med ett eventuellt EG-medlemskap förändras den
svenska linjen på lite sikt. Enbart ansökan om medlemskap
är dock inget motiv för den omvandling av politiken som vi
nu ser. Tvärtom är det av synnerligen stor vikt att vi bringar
produktionen i balans, för att stå väl rustade och
konkurrenskraftiga inom Gemenskaperna.
Regeringens oförmåga att i riksdagen fullfölja
omställningen och därmed den omstrukturering av
jordbruket som är nödvändigt, innebär att
spannmålsproduktion nu åter stimuleras, överskotten ökar,
priset pressas och krav på nya subventioner kommer att
ställas. På detta vis erhåller spannmålsbönderna ersättning
två gånger och skattebetalarna betalar också två gånger.
Anpassningsåtgärder inom jordbruket inför ett EG-
medlemskap
Delar av proposition 1992/93:183 är avhängiga av
budgetpropositionens förslag om inlösenpriser.
Neddragningen av direktstödet till animalieproducenterna
och dess fördelning mellan olika djurslag är direkt relaterat
till sänkta spannmålspriser och sänkt gränsskydd för
proteinfoder. När nu inlösenpriset för spannmål höjts i
utskottsbehandlingen innebär det antingen en merkostnad
för animalieproduktionen eller en ökad import av foder.
Det sistnämnda ökar överskottet och därmed kostnaderna
för skattebetalarna.
Förutsättningarna för animaliesidan är såpass
förändrade att vi yrkar avslag på propositionen i denna del
och begär ett nytt förslag, där hänsyn har tagits till de
förändrade kostnader som den nya situationen medför. När
det gäller referenspriset på nötkött, griskött, ägg och
fågelkött bör regeringen återkomma med en redovisning till
riksdagen av skälen till att regeringen har valt den
föreslagna nivån.
Åtgärder inom vegetabiliesektorn
Vi delar propositionens förslag i denna del.
Åtgärder inom grönmjölsproduktion
Vi delar propositionens förslag i denna del.
Industrins råvarukostnadsutjämning m.m.
Propositionen tar här upp förslag för att öka svensk
livsmedelsindustris konkurrenskraft på en utländsk
marknad. Vi föreslog redan i vår motion i anslutning till
budgetpropositionen att ett särskilt stöd borde införas för
att marknadsföra goda svenska förädlade
livsmedelsprodukter på den europeiska marknaden.
Propositionen föreslår att 150 miljoner får tas i anspråk ur
RÅK-systemet för en sådan lansering. Vi delar regeringens
uppfattning om stöd till marknadsföring av svenska
livsmedel men är inte beredda att anslå 150 miljoner utan
föreslår 50 miljoner. Vi vill emellertid understryka att det
är förädlade produkter som avses. Det är här som svensk
livsmedelsproduktion har en framtid -- inte i en export av
bulkvaror. Detta synsätt innebär att vi inte godtar
regeringens förslag om att använda 100 miljoner från RÅK-
systemet för att finansiera en ökad export av gris- och
nötkött. Vi avslår regeringens förslag i denna del.
Anpassningsåtgärder inom trädgårdssektorn inför ett
EG-medlemskap
Svensk trädgårdsnäring har ett årligt produktionsvärde
på 2.800 miljoner kronor. Antalet stadigvarande sysselsatta
beräknas till 7.500 personer. Till detta kommer
säsongsanställda till ett antal av 17.000 (motsvarar 2.000
årsarbetare.) Till detta kommer ytterligare personer i
kringfunktioner, förädling, service m.m.
Trädgårdsnäringens betydelse varierar från region till
region. Störst betydelse har den för södra Sverige, men
förutsättningarna finns i hela landet.
Sveriges innevånare har ökat sin grönsakskonsumtion
till 53 kilo och frukt- och bärkonsumtionen till 58 kilo per
person och år. Trots detta äter vi klart mindre grönsaker och
frukt än vad man i allmänhet gör i andra europeiska länder.
En ökad konsumtion av bär och frukt kan rekommenderas
ur ett folkhälsoperspektiv. En enig expertis menar att
svenska konsumenter bör minska intaget av fett och salt och
öka fiberintaget.
Det finns således både sysselsättningspolitiska och
hälsopolitiska motiv för att stimulera en fortsatt svensk
trädgårdsodling.
Jordbruksministern föreslår ett anslag på 25 miljoner för
perioden 1 juli 1993 till 31 december 1994. Pengarna skall
bland annat användas till produktutveckling, förbättrade
och säkrare marknadsprognoser samt centrala insatser för
att effektivisera marknadssidan. Vi delar denna
uppfattning.
Växthusnäringen och energibeskattningen
Växhusnäringen är mycket energiintensiv. Näringen
drivs också i hård internationell konkurrens, och för att
säkra dess överlevnad fordras internationellt
konkurrenskraftiga energikostnader.
I samband med riksdagens energipolitiska beslut 1992
föreslogs från socialdemokratisk sida att växthusnäringen
på samma sätt som industrin tas in i systemet med ett
generellt tak för energiskatten. Detta skulle innebära en
minskad skattebelastning för växthusnäringen jämfört med
riksdagens beslut.
Vi upprepar därför vårt förslag om ett den sammanlagda
skatten inte överstiger 0,6% av produkternas saluvärde.
Fruktodlingen
Situationen för den svenska fruktodlingen är mycket
besvärlig. Det har visat sig att de stödåtgärder, bl.a. i form
av röjningbidrag och tullskydd, som infördes i samband
med att importregleringen av äpplen och päron avvecklades
inte var tillräckliga för att bevara fruktodlingens
konkurrenskraft.
Från den yrkessmässiga fruktodlingens sida har man
gjort stora investeringar i nyplantering av fruktträd för att
kunna möta den hårda importkonkurrensen. Man har också
från näringens sida gjort allt för att anpassa sig till den nya
marknadssituationen.
Vi anser att det är mycket angeläget att den svenska
fruktodlingen kan bevaras. Statens jordbruksverk bör
snarast få i uppdrag att snabbutreda och föreslå åtgärder för
att hindra att den svenska fruktodlingen slås ut. Detta ligger
i linje med ett beslut som tidigare fattats av riksdagen och
som bl.a. innefattade ett uppdrag till dåvarande
lantbruksstyrelsen att undersöka konsekvenserna av att
importstoppet för frukt har avskaffats.
Hemträdgårdsområdet
I propositionen diskuteras frågan om forskning och
utveckling på trädgårds- och grönytesektorn.
Föredraganden hänvisar till proposition 1992/93:170 om
forskning för kunskap och framsteg i vilken det föreslås att
11 miljoner kronor skall tillföras detta område. Medlen
skall fördelas av Skogs- och jordbrukets forskningsråd. Vi
har i en tidigare motion, 1992/93:Jo244, närmare beskrivit
motiven för ett fortsatt samhällsstöd till verksamheterna
inom hemträdgårdsodlingens område, bl.a. det arbete som
bedrivs av fritidsodlingens organisationer och som är
nödvändigt om resultatet av FoU-arbetet på detta område
skall få någon större effekt i praktisk tillämpning.
Riksdagen bör därför göra regeringen uppmärksam på
vikten av att tillräckliga medel fortsatt avsätts för FoU och
därmed sammanhängande information och rådgivning på
hemträdgårdsområdet.
Åtgärder för att minska miljöpåverkan och främja
ekologisk trädgårdsproduktion
Jordbruksministern föreslår att det anslag på 10 miljoner
som föreslogs i budgetpropositionen för ekologisk
jordbruksproduktion även skall få nyttjas för
trädgårdsnäringen. Vi beklagar att regeringen inte genom
en proposition skapat en överblick över olika grödor och
anslag. Valet av anslagsdisposition medför en stor olägenhet
både vid motionsskrivandet och i den efterföljande
behandlingen. Det framstår som något märkligt att
regeringen innan utskottet ännu har tagit slutgiltig ställning
till regeringens senaste förslag i ämnet, nu föreslår
förändring i möjligheterna till användning. Vi kan dock
konstatera att vi redan i vår motion med anledning av
budgetpropositionen innefattade trädgårdsnäringen i
anslaget. Vi föreslog dessutom en höjning till 25 miljoner.
Därför instämmer vi i principförändringen vad beträffar de
10 miljonerna men inte i beloppets storlek.
Stödet till jordbruket i norra Sverige
I 1990 års livsmedelspolitiska beslut fastställdes en
lönsamhetsgaranti för jordbruket i norra Sverige. I
uppföljningen av riksdagsbeslutet fastslogs att den
genomsnittliga lönsamheten för andra halvåret 1989 och
första halvåret 1990 skall utgöra bas för
lönsamhetsgarantin. Lönsamhetsberäkningar skulle vidare
göras genom modifiering av den kalkylmodell för beräkning
av merkostnader som användes före 1990 års beslut.
Propositionens förslag innebär ett väsentligt avsteg från
tidigare beslut genom att den föreslagna nivån inte bygger
på ett kalkylmässigt underlag. Vi ser detta som ett avsteg
från en viktig princip, byggd på objektiva grunder. Detta är
särskilt väsentligt då Sveriges företrädare under pågående
medlemskapsförhandlingar med EG arbetar för utökade
möjligheter till regionalpolitiskt stöd. Möjligheten att
uppnå en bra uppgörelse vad gäller stödet till norra Sverige
förutsätter enligt vår mening att ambitionsnivån i detta
känsliga skede inte sänks.
Vi förslår därför en uppräkning av Norrlandsstödet med
73 miljoner, sammantaget 1,044 miljoner. Finansieringen
föreslås ske genom en överföring av 73 miljoner ur RÅK-
systemet till statsbudgeten.
Rådgivningen till jordbruket
Jordbruksministern anger i propositionen vilka kriterier
som skall utgöra grund för statens rådgivning till lantbruket.
Vi delar dessa åsikter. Men vi finner det synnerligen svårt
att särskilja rådgivning knuten till myndighetsutövning och
övrig rådgivning. Om riksdagen till exempel fattar beslut
om att länsorganen skall stimulera kompletterande
företagsverksamheter i glesbygden och lantbruksenheterna
vid länsstyrelserna anordnar kurser i detta är det givetvis att
betrakta som myndighetsutövning. Propositionen är på
denna punkt mycket dubbelbottnad. Jordbruksministern
pläderar för fortsatt statlig rådgivning i huvudsak. Samtidigt
skall den lilla del (10% enligt utredningen) som faller
utanför myndighetsutövning utsättas för konkurrens.
Detta skulle ge en besparing på 8 miljoner. Rimligheten
i resonemanget är svår att bedöma. Vi ser klara olägenheter
i en privatiserad rådgivning och förutsätter klarare
distinktion från regeringens sida i det regleringsbrev som
följer riksdagsbelutet.
Rådgivningen till trädgårdsnäringen
Vi delar propositionens förslag i denna del.
Lantbruksskolornas roll i fortbildning och rådgivning
m.m.
Vi delar propositionens förslag i denna del.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1992/93:183 i
den del som behandlar åtgärder inom animaliesektorn, dvs.
direktbidraget till mjölkkor och referenspriserna för
nötkött, kalvkött, griskött, fågelkött och ägg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att anvisa 50 miljoner kronor
som stöd till marknadsföring och exportfrämjande åtgärder
för svenska förädlade livsmedel,
3. att riksdagen beslutar avvisa propositionens förslag att
anvisa 100 miljoner kronor ur RÅK-kassan som stöd till
export av kött och fläsk,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den sammanlagda
energibeskattningen vid yrkesmässig växthusodling inte får
överstiga 0,6%,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om FoU på hemträdgårdsområdet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en snabbutredning om den
yrkesmässiga fruktodlingen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stödet till jordbruket i norra
Sverige,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rådgivningen till jordbruket.
Stockholm den 17 mars 1993
Margareta Winberg (s)
Inga-Britt Johansson (s)
Åke Selberg (s)
Inge Carlsson (s)
Kaj Larsson (s)
Ulla Pettersson (s)
Sinikka Bohlin (s)
Lena Klevenås (s)
Sverre Palm (s)
Berndt Ekholm (s)