med anledning av prop. 1992/93:183 Vissa frågor rörande jordbruket och trädgårdsnäringen
Regeringen har i proposition 1992/93:183 föreslagit
ytterligare åtgärder för en fortsatt anpassning av den
svenska jordbruks- och livsmedelssektorn till de
förhållanden som råder inom EG. Utgångspunkten är att
Sverige vid ett inträde i EG skall ha en stark och
konkurrenskraftig jordbruksnäring och livsmedelsindustri.
Vissa produktionsgrenar som bedöms ha goda
förutsättningar att hävda sig med de villkor som gäller inom
EG kan få svårigheter under de övergångsår vi har framför
oss på grund av konstruktionen av den svenska regleringen.
Det är viktigt att åtgärder vidtages så att verksamhet som
kan vara konkurrenskraftig efter ett medlemskap i EG
överlever.
Ett exempel där regeringen föreslås ge särskilt stöd till
viss produktionsgren är grönmjölsproduktionen. Här
föreslås övergångsvis stöd på 3 000 kronor/ha under åren
1993/94 och 1994/95. Bakgrunden är att den svenska
grönmjölsproduktionen, som inte är gränsskyddad, utsätts
för ökad konkurrens när gränsskyddet för proteinfoder
borttages den 1 juli 1993. Inom EG får producenterna
samtidigt stöd på ca 5 000 kronor/ha.
Vad som ovan sagts om grönmjölsproduktionen kan
även sägas gälla för den svenska oljelinproduktionen.
Bakgrund
Senare års strävanden att åstadkomma alternativ
åkeranvändning inriktad mot produktion av tekniska
produkter har med några få undantag varit föga
framgångsrika. Inom området oljelin har emellertid några
lokalt initierade utvecklingsprojekt gjort betydande
tekniska och marknadsmässiga framsteg. Projektet Örebro
Lin har arbetat längst och har huvuddelen av
odlingsarealen, men även i Älvsborgs län, Halland,
Skaraborg och Östergötland har odlings- och
förädlingsverksamhet etablerats.
Örebro Lin startade 1984 på initiativ av
Hushållningssällskapet och har med stöd från en
entusiastisk odlargrupp utvecklats till att omfatta en
oljelinodling på 2 600 ha samt sex stycken
förädlingsanläggningar för framställning av linolja och
andra linprodukter. Verksamheten hålls samman av Örebro
Linutveckling AB med Hushållningssällskapet,
Linodlarföreningen, Örebro Lantmän och SLR som
aktieägare. Linprojektet i Örebro län har erhållit
ekonomiskt stöd från Länsstyrelsen,
Hushållningssällskapet och LRF:s forskningsstiftelse.
Projektet har genomfört och medverkat i en rad
utredningar rörande linodling, produktförädling och
marknad.
Västsvenska Linprodukter AB bildades 1990 av
31 odlare från Dalboslätten och Grästorpstrakten. Liksom
Örebroprojektet är det fråga om lokalt initiativ med stark
lokal förankring. Odlingen omfattar nu ca 600 ha och
råvaran -- linfröet -- förädlas i en gemensamt ägd anläggning
till linolja för olika användningsområden. I planerna ingår
att utöka odlingen till 1 000 ha.
Marknadsförutsättningarna bedöms vara goda.
Importen till Sverige av linfrö och linoljeprodukter
motsvarar i dag en odlad areal av oljelin på 10 000 à 12 000
ha. Genom marknadsförings- och
produktutvecklingsinsatser skulle marknaden kunna
mångdubblas, framför allt inom drivmedelsområdet, där
pågående småskalig tillverkning av ''biodiesel'' baserad på
linolja visat lovande resultat. Tillverkning av biodiesel
pågår för närvarande bl.a. vid Kvinnerstaskolan i Örebro.
Nuvarande linoljeproduktion avsätts i huvudsak till
färgindustrin, men även tillverkning av kosmetik,
rostskyddsmedel, träskydd m.m. förekommer.
Odlings- och avsättningsmöjligheterna 1993/94 är
följande:
För att tillgodose färgindustrins nuvarande behov av
råvara/linolja erfordras en kraftig ökning av 1992 års
odlingsareal. Hittillsvarande kontraktsteckning indikerar
tyvärr en minskning av odlingsarealen jämfört med 1992,
innebärande att gjorda marknadsvinningar förloras till
utländska intressen och importprodukter.
Det minskade odlingsintresset är bl.a. avhängigt av:
att EG ger ett fortsatt mycket högt arealstöd till linodlingen
innebärande att världsmarknadspriserna på
oljelinprodukterna kan hållas på en låg nivå.att
importavgiften på proteinprodukter avses slopas i juli 1993
vilket medför att priset på linfrökakan/linfrömjöl sänks
drastiskt och därmed försämrar lönsamheten i
oljepressanläggningarna.att det övergångsvisa arealstöd
som föreslås utgå till traditionellt
åkerbruk/spannmålsproduktion jämförelsevis försämrar
omställningsalternativen.
Som ovan nämnts föreslås att importavgiften på
proteinfoder upphör från 1 juli 1993. Innebörden av detta
exemplifieras av att Västsvenska Linprodukter AB måste
sänka sitt pris på pellets med ca 50 öre/kilo. Detta är det
främsta skälet till att flera delägare nu överväger att dra sig
ur projektet, i varje fall tills Sverige kommer med i EG och
då får möjlighet att konkurrera på mer likvärdiga villkor.
Sannolikt innebär det att bolaget måste lägga ner rörelsen
under ett par år. Risken är uppenbar att bolaget då tappar
sina kunder för gott eller att det i varje fall skulle kräva
mycket stora insatser för att återupprätta marknadens
förtroende.
Vi delar dessa farhågor. Vi vill också framföra följande
synpunkter:Oljelinodlingen kan vara ett av de få
långsiktigt gångbara alternativen till spannmål, som kommit
fram och som kan ta arealer i anspråk.De lantbrukare
som satsat på detta har ansträngt sig för att finna alternativ.
Exempelvis har de satsat aktiekapital och i Västsvenska
Linprodukters fall inte erhållit något annat stöd än
omställningsstöd för den aktuella arealen.Många
lantbrukare som inte ställt om, har p.g.a. diverse
justeringar i det ursprungliga riksdagsbeslutet relativt sett
fått bättre villkor än de som ställt om.
Vi anser att linodlarna hamnat i en besvärlig situation.
Det är angeläget att regeringen följer den ekonomiska
utvecklingen inom denna produktionsgren och lämnar
erforderliga förslag till åtgärder som kan behövas i väntan
på ett EG-medlemskap.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om oljelinproduktionens
ekonomiska situation.
Stockholm den 17 mars 1993
Stig Bertilsson (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)