Skogsnäringen har mycket stor betydelse för den
svenska ekonomin. Den ger direkt eller indirekt arbete åt
nära 300 000 människor i vårt land.
Skogsbruket och skogsindustrin utgör ryggraden i
Norrlands näringsliv. Ett hundratal samhällen står och faller
med sin skogsindustri och i Norrlands inland är skogsbruket
oftast den enda utkomstmöjligheten. Ungefär 60 000
norrlänningar är sysselsatta inom skogs-, pappers- och
massaindustrin.
För Norrbottens del, som utgör en fjärdedel av landets
yta, ger trä- och skogsindustrins produkter ett ekonomiskt
värde till våra skogar och bidrar därmed till att ett stort antal
människor kan leva på eller kan ha skogen som en viktig
inkomstkälla vid sidan av annat arbete. Detta möjliggör för
många människor att bo kvar på sin hemort och bidrar
därmed starkt till en levande landsbygd.
Den skogspolitiska kommittén föreslår slopande av
paragrafer i skogsvårdslagen som bidragit till aktiviteter i
inlandet. Vidare slopande av bidrag som kompenserat för
klimat och för långa transportavstånd. Dessutom avser
industrin att införa ett avståndsrelaterat pris för råvaran
som missgynnar långa transportavstånd, vilket gör
situationen kritisk för inlandet.
Långa avstånd betyder lägre priser för råvaran samtidigt
som kostnaderna ökar genom att bidragen till
återväxtåtgärder och skogsbilvägar försvinner.
Lokalisering av länets sågverk har byggt på närheten till
råvaran. En minskad efterfrågan på råvara från inlandet
kan således leda till direkta svårigheter med
virkesförsörjningen för inlandets sågverk. För lönsamheten
i skogsbruket måste skogsägaren få betalt för både timret
och massaveden. Om de inte har avsättning för massaveden
på grund av minskad efterfrågan eller för låga priser måste
sågverken stå för hela rotnettot, samtidigt som dessa får
svårigheter att få ut tillräckliga priser för flisen, om de nu
över huvud taget blir av med den.
En ökad användning av returfiber och billig importved
från öststaterna samt ökade transportkostnader hotar att slå
ut stora delar av Norrbottens skogs- och sågverksindustri.
Den minskade efterfrågan på skogsindustriprodukter,
som är en följd av ökad användning av returfiber, måste
mötas med en ökad satsning på vidareförädling. En
utveckling från enklare produkter som för pappersindustrin
kan baseras på returfiber till mer avancerade,
kunskapsintensiva och kapitalintensiva produkter som
uppväger den konkurrensfördel vi tidigare hade i god
tillgång på skogsråvara. Ökad vidareförädling, för såväl
pappersprodukter som sågade trävaror, ger industrin en
ökad betalningsförmåga och i bästa fall en ökad efterfrågan
på skogsråvara via större marknadsandelar.
Landets skogsbruk är i trängande behov av nya
produkter, som genom lokal förädling kan mångdubbla
klenvirkets värde och bära transportkostnaden till
avnämare.
Den svenska skogsråvarumarknaden ger utrymme för
ett tredje sortiment. Förutom pappersmassa/papper och
sågade trävaror bör man öka FoU-insatserna mot
energisortiment i form av pellets för värmeanläggningar och
etanolproduktion som drivmedel. Förutsättningar för
elkraftproduktion baserad på biomassa bör också prövas.
Nämnda produktion med anläggningen förlagd i inlandet
skulle bidra till möjligheten att bedriva skogsbruk över hela
landet.
Behovet av en aktiv statlig näringspolitik
Den svenska och norrbottniska skogs- och träindustrin
befinner sig i en kris som fordrar en aktiv näringspolitik.
Utvecklingen av skogsindustrin i Sverige och för Norrlands
inland är därför beroende av ett antal politiska beslut. För
det första bör inga politiska beslut tas som allvarligt
försämrar konkurrenskraften och producentansvaret för
returpapper och förpackningar av papper och papp. Vidare
bör det beslutas att tillräckliga resurser satsas för forskning
och utveckling samt att ett branschprogram tas fram för
träindustrin. En stark skogsindustri baserad huvudsakligen
på färsk fiber är förutsättningen för att skogsbruket och
skogsindustrin i Norrlands inland skall kunna överleva. Det
är därför ett samhälleligt intresse att stödja sådana insatser
som långsiktigt stärker skogsindustrins konkurrenskraft.
En fördubbling av bidraget till skogliga åtgärder inom
det skogliga stödområdet är nödvändig. Dessutom bör
bidraget till byggande av skogsbilvägar ligga kvar på 1990/91
års nivå.
För trä-, massa- och pappersindustrin blir 90-talet en
brytningsperiod som måste mötas med nya marknader och
högre förädlingsgrad.
Om inget görs hotar nedgången inom byggsektorn att slå
ut en stor del av vår träindustri. I ett internationellt
perspektiv finns det en stor utvecklingspotential för svensk
träindustri med dess tillgång till en högkvalitativ råvara.
Enligt vår uppfattning måste staten öka sitt ansvar för att
höja träindustrins FoU-satsningar. Staten har ett stort
ansvar för att forskning bedrivs. Branschens småskaliga
struktur med många små och finansiellt svaga företag och
den tröghet som det medför motiverar att staten tar ansvar
för en större del av finansieringen i inledningsskedet av en
FoU-satsning. När processen sedan kommit i gång, kan de
statliga medlen successivt trappas ned.
De branschprogram för skogsindustrin som har
avvecklats vid NUTEK bör åter startas. Stora insatser kan
också göras genom branschförbund och
branschforskningsinstitutet Trätek.
Forskningen för fortsatt förädling av skogsråvaran är
mycket blygsam. Det är av stor strategisk betydelse för
landet att tendensen till minskade statliga satsningar på
forskning inom den skogsförädlande sektorn bryts och att
ökade resurser i fortsättningen ges.
Staten har ansvaret för att Sverige har en stark
forskningsinfrastruktur. En sådan består av ett system som
klarar industrins behov av grundläggande forskning,
rekrytering och utbildning av teknisk personal samt
överföring av vetenskapligt kunnande till industriell
verklighet. Genom en kraftfull satsning på STFI och KTH:s
skogsindustriella del kan Sverige få en god utdelning i form
av ökad export, ökat internationellt anseende som
industrination och en stark utveckling av svensk vetenskap
och teknik.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en fördubbling av
bidraget för skogliga åtgärder inom skogliga stödområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fortsatta bidrag till byggande av
skogsbilvägar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stödja de insatser för FoU
inom skogsindustrin som förs fram i ''Kunskap för
konkurrenskraft'' (Ds 1991:62),1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utveckla ett branschprogram
för träindustrin.1
Stockholm den 26 januari 1993
Leif Marklund (s)
Åke Selberg (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Bruno Poromaa (s)
Sten-Ove Sundström (s)
Monica Öhman (s)