Skogsbruket och skogsindustrin ger direkt och indirekt
arbete åt nära 300 000 människor. Ett hundratal samhällen
står och faller med sin skogsindustri och i Norrlands inland
är skogsbruket oftast den enda utkomstmöjligheten. Dess
största betydelse har dock skogsindustrin för landets
utrikeshandel. Massaindustrin och pappersindustrin samt
sågverken är några av de mest exportinriktade branscherna
i Sverige. Mer än 70 % av produktionen avsätts utanför
landets gränser och bidrog därmed med 51 miljarder kronor
i nettoexport under 1991.
Skogsindustrins produkter ger ett ekonomiskt värde till
våra skogar och bidrar till att ett stort antal människor kan
leva på eller kan ha skogen som en viktig inkomstkälla vid
sidan av annat arbete. Detta möjliggör för många
människor att bo kvar på sin hemort och bidrar därmed
starkt till en levande landsbygd. Värdet i skogen är också
avgörande för en aktiv skogsvård, d.v.s. för att bedriva ett
aktivt uthålligt skogsbruk som inte tär på framtida
generationers resurser och möjlighet att utnyttja skogen.
För Norrland och speciellt Norrlands inland har
skogsbruket och skogsindustrin speciellt stor betydelse.
Parollen ''Låt hela Sverige leva'' är en omöjlighet utan ett
aktivt skogsbruk och skogsindustri och träindustri. Utan ett
kontinuerligt skogsbruk kommer vissa regioner att få större
svårigheter att upprätthålla ett näringsliv som ger
sysselsättning och underlag för service. För de flesta
kommuner kan exempelvis turism bara bli ett komplement
till övrigt näringsliv.
Den skogspolitiska kommittén föreslår slopande av
paragrafer i skogsvårdslagen som bidragit till aktiviteten i
inlandet samt även av de bidrag som kompenserat för
klimatet och för de långa transportavstånden. Följden av
dessa förslag är att kostnaderna för skogsbruket i främst
Norrlands inland blir så höga att man inte kan bedriva ett
lönsamt skogsbruk. Detta tillsammans med att industrin
håller på att införa ett avståndsrelaterat pris för råvaran som
missgynnar dem med långa transportavstånd, gör
situationen kritisk för inlandet.
Lägre efterfrågan på virkesråvara sänker priserna på
densamma totalt sett. Långa avstånd betyder lägre priser
för råvaran samtidigt som kostnaderna ökar genom att
bidragen till återväxtåtgärder och skogsbilvägar försvinner.
Sammantaget innebär det att förutsättningarna för att
bedriva skogsbruk i inlandet avsevärt försämras. Detta får i
sin tur återverkningar på sågverksindustrin i inlandets
möjligheter att få råvara till konkurrenskraftiga priser.
Lokaliseringen av dessa sågverk har byggt på närheten till
råvaran eftersom den färdiga produkten sedan skall
transporteras. För dessa industrier finns inte alternativet att
först transportera råvaran från kusten för att sedan
transportera den färdiga produkten tillbaka via kusten till
den slutliga kunden.
En minskad efterfrågan på råvara från inlandet kan
således leda till direkta svårigheter med virkesförsörjningen
för inlandets sågverk. För lönsamheten i skogsbruket måste
skogsägaren få betalt för både timret och massaveden. Om
de inte har avsättning för massaveden på grund av minskad
efterfrågan eller för låga priser måste sågverken stå för hela
rotnettot, samtidigt som dessa får svårigheter att få ut
tillräckliga priser för flisen, om de nu överhuvudtaget blir
av med den.
Den minskade efterfrågan på skogsindustriprodukter,
som är en följd av ökad användning av returfiber, måste
mötas med en ökad satsning på vidareförädling. En
utveckling från enklare produkter som för pappersindustrin
kan baseras på returfiber till mer avancerade,
kunskapsintensiva och kapitalintensiva produkter som
uppväger den konkurrensfördel vi tidigare hade i god
tillgång på skogsråvara. Ökad vidareförädling, för såväl
pappersprodukter som sågade trävaror, ger industrin en
ökad betalningsförmåga och i bästa fall en ökad efterfrågan
på skogsråvara via större marknadsandelar.
Landets skogsbruk är i trängande behov av nya
produkter, som genom lokal förädling kan mångdubbla
klenvirkets värde och bära transportkostnaden till
avnämare.
Den svenska skogsråvarumarknaden ger utrymme för
ett tredje sortiment. Förutom pappersmassa/papper och
sågade trävaror bör man öka FOU mot energisortiment i
form av pellets för värmeanläggningar och
etanolproduktion som drivmedel.
Nämnda produktion med anläggningar förlagda i
inlandet skulle bidra till möjligheten att bedriva skogsbruk
över hela landet.
Skogsvårdslagen har också starkt bidragit till att
skogsbruk har kunnat bedrivas över hela landet, genom att
förorda ett aktivt skogsbruk på hela skogsmarken. Detta
mål har varit möjligt genom att medel i form av ekonomiska
bidrag har funnits för att kompensera långa avstånd, låg
befolkningstäthet, gles infrastruktur och kallt klimat.
Ekonomiska stöd blir än viktigare när
prissättningssystemet för virket förändras till nackdel för
långa avstånd. Det finns också ett stort behov av byggnad
av skogsbilvägar i norra delarna av vårt land.
En fördubbling av bidraget till skogliga åtgärder inom
skogliga stödområdet är nödvändigt. Dessutom bör
bidraget till byggande av skogsbilvägar ligga kvar på 1990/91
års nivå.
Utvecklingen av skogsindustrin i Sverige och för
Norrlands inland är därför beroende av ett antal politiska
beslut. Dels att inga politiska beslut tas som allvarligt
försämrar konkurrenskraften, som producentansvar för
returpapper och förpackningar av papper och papp, och
dels att tillräckliga resurser satsas för FoU och andra
utvecklingsinsatser som ett speciellt branschprogram för
träindustrin. En stark skogsindustri baserad huvudsakligen
på färsk fiber är förutsättningen för att skogsbruk och
skogsindustri i Norrlands inland skall kunna överleva. Det
är därför ett samhälleligt intresse att stödja sådana insatser
som långsiktigt stärker skogsindustrins konkurrenskraft.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stödja de insatser för FoU
inom skogsindustrin som förs fram i ''Kunskap för
konkurrenskraft'' (Ds 1991:62),1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stödja fortsättningen av ett
branschprogram Trä på NUTEK,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en fördubbling av
bidraget för skogliga åtgärder inom skogliga stödområdet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fortsatta bidrag till byggande av
skogsbilvägar.
Stockholm den 26 januari 1993
Leif Marklund (s)
Bo Finnkvist (s)
Axel Andersson (s)
Nils-Olof Gustafsson (s)
Bo Holmberg (s)
Leo Persson (s)