I. Inledning
Skogen kan utnyttjas bättre om vi gör progressiva satsningar. Vårt arbete bör, i högre grad än hittills, inriktas på insatser som syftar till en ökad naturvårdsanpassning av olika åtgärder i skogsbruket.
Skogsvårdsstyrelsen i Västmanland har antagit ett handlingsprogram för miljöfrågor. Det behöver utvecklas, förankras och framför allt omsättas i praktisk handling om målet för en rik och varierad skogsmiljö ska uppnås. För att klara det måste resurser tillföras.
II. Skogsvårdsstyrelsens betydelse
Vi vill understryka betydelsen av en skogsvårdsstyrelse i länet. Den har förtroende hos skogsägarna och anses lättillgänglig och kunnig. Arbetssättet med rådgivning -- lagtillsyn -- service i kombination gör att skogsvårdsstyrelsen blir ett skogspolitiskt medel i sig självt.
Den skogspolitiska utredningen har kommit med förslag som skär i den viktiga fältverksamheten ute i kommunerna. Det minskar möjligheterna att fullfölja arbetet trots att ambitionerna sätts högre.
Dessutom är ju tankarna på att skapa en ny administrativ nivå alldeles fel. Det tar alldeles för mycket resurser i anspråk att skapa ett regionkansli med en regionchef. Om regeringen tänker fullfölja den tanken i den aviserade skogspolitiska propositionen måste en kostnadskalkyl finnas.
Då är det bättre att spara och bli effektivare på de befintliga skogsvårdsstyrelserna. Det har de visat tidigare att de klarar av. Dessutom kan ju ett utbyggt datanät ge möjlighet till bättre samarbete över länsgränserna.
III. Bättre skog i Västmanland
Skogens vitalitet har nedsatts på grund av luftföroreningar och skogsmarken har försurats kraftigt under de senaste 30--50 åren. Den ökade kvävetillförseln via atmosfären förvärrar näringsobalansen i marken och kan leda till ett ökat kväveläckage från skogsmarken till sjöar, vattendrag, och ytterst till haven.
Andelen skogsmark med oroväckande lågt pH-värde ökar kraftigt. Hela 45 % av länets skogsmark har så lågt pH- värde som 4,7 och lägre. 30 % befinner sig i farozonen mellan 4,4 och 4,7 men hela 15 % av länets skogsmark ligger under den kritiska gränsen pH 4,4 i B-horisonten. Så låga värden indikerar en kritiskt låg basmättnadsgrad och att höga halter löst organiskt aluminium förekommer i markvätskan. Detta innebär i sin tur negativa effekter på ekosystemet, skogsproduktionen och grundvattnet på sikt.
Dessutom hotar luftföroreningar som sedda i ett internationellt perspektiv under mycket lång tid säkert kommer att förbli högre än vad marken långsiktigt kan tåla.
För att förhindra en fortsatt försämring av marktillståndet krävs därför kraftfulla åtgärder med syfte att:
1. skydda skogsmarken mot försurning 2. motverka skogsskador 3. förbättra yt- och grundvattenkvalitén
Vi ser kalkning som en förebyggande och långsiktig skyddsåtgärd mot det sura nedfallets effekter på skogsmarken och skogsekosystemet. Vi föreslår därför ett försök med skogsmarkskalkning i Västmanlands län.
Försöket bör administreras av skogsvårdsstyrelsen i Västmanlands län som arbetat fram ett miljöprogram. Åtgärderna kan finansieras med både privata och statliga medel. Syftet med försöket skulle vara att:inleda kalkning av cirka 200 ha av de mest försurade områdena i länet,få kunskap och praktisk erfarenhet för att klara ett kontinuerligt och storskaligt kalkningsprogram på ett ekologiskt rationellt sätt och utan negativa effekter, samt skapa opinion för och finansiering av en storskalig verksamhet.
IV. Beredskapsarbeten
Det ovan redovisade skogskalkningsprogrammet skulle passa väl för skogliga beredskapsarbeten. Vi får möjlighet till en nödvändig miljövårdsinsats och kan samtidigt skapa meningsfulla arbetstillfällen för några av länets arbetslösa.
Sammantaget skulle ett sådant här program innebära sysselsättning för cirka 80 personer under 1 år i skogliga beredskapsarbeten. Då har vi inte inräknat de extra uppgifter ett dylikt program innebär för personalen på Skogsvårdsstyrelsen.
En satsning som denna räddar hotade biologiska miljöer, samtidigt som den skapar ökade värden i skogen.
V. Skogsmästarskolan 1. Bakgrund
Som en följd av budgetnedskärningar beslutade styrelsen för Sveriges Lantbruksuniversitet i februari 1992 att lägga ned Södra Skogsinstitutet i Värnamo.
Den av rektorsämbetet tillsatta ''Skogsutbildningsgruppen'' avlämnade sitt slutförslag till styrelsen den 30 november 1992. I linje med direktiven föreslogs där att en sammanslagning av de båda korta skogsutbildningarna -- skogsteknikerlinjen och skogsmästarlinjen -- skulle ske. Den framtida utbildningen föreslogs benämnas skogsmästarprogrammet.
Dimensioneringen föreslogs bli 90 årsstudieplatser och utbildningen förlagd till Skinnskatteberg och Bispgården. I diskussionerna hade förekommit såväl lägre antal årsstudieplatser (60) som endast en förläggningsort.
Vid sitt sammanträde den 14 december 1992 bordlade styrelsen hela ärendet.
2. Lokalisering av den framtida skogsmästarutbildningen
Sett ur ett nationellt och internationellt skogligt utbildningsperspektiv bör såväl Garpenberg som Skinnskatteberg anses tillhöra södra Sverige. Här finns stora variationer i ekologiska och naturgeografiska förutsättningar inom korta reseavstånd. Såväl Mälardalens lövskogar som höglägesskogsbruk nås inom avstånd för en- dagsresor. Brister i förutsättningar avseende skötsel i den allra sydligaste delen av Sverige kan åtgärdas genom att förlägga särskilda kurser dit.
Huvudort för den nya Skogsmästarlinjen bör vara södra Bergslagen, dvs Skinnskatteberg/Garpenbergområdet. De allra flesta kriterier talar för detta.
Tillvalskurser och examensarbete som medger profilering bör kunna förläggas till sydligaste Sverige men också norra Sverige och genomföras i samarbete med andra enheter eller institutioner inom SLU. Andra högskolor/utbildningsanordnare, även utomlands, bör anlitas i det fria valet av kurser.
Om utbildningsvolymen blir mindre än 60--70 per år bör en enda ort (huvudorten) vara tillräckligt. Vid flera studerande än 70--90 behövs sannolikt två lokaliseringsorter.
3. Varför Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg
De begränsade resurser som finns måste utnyttjas effektivt och inte splittras på för många enheter. Kravet på kvalitet i utbildningen gör att man måste ha en tillräckligt stor ''kunskapsmassa=lärare'' och nära tillgång till SLU:s relevanta resurser. Det har Skogsmästarskolan.
Skogsmästarskolan är den enda enhet som utan jämförelse mest arbetat med och utvecklat den utbildning som skogsmästarprogrammet representerar och har ständigt utvecklat och anpassat utbildningen till förändrade behov. Detta har rönt stor uppskattning.
Den nuvarande verksamheten, som omfattar skogsmästarlinjen, skogsteknikerlinjen, skoglig fortbildning och internationell skoglig verksamhet måste vara av största värde när den nya skogsmästarutbildningen skall utformas och genomföras.
Som framgått ovan har södra Bergslagen mycket stor variation i natur och ekologi, klimatzoner, skogsägande, industrier m.m.
Förutom resurserna i egna lektorstjänster och en stor andel forskare/speciallärare i undervisningen utvecklas för närvarande ett mycket intressant samarbete med Grimsö forskningsstation som tillhör SLU sedan 1 juli 1992. Vidare förs samtal med Garpenberg och de båda viktiga institutionerna Skogsteknik och Skogsproduktion om samarbete inom forskningsanknytning, utbildning och internationell verksamhet. Avståndet i restid till Grimsö forskningsstation är 25 minuter, till Garpenberg 1 timma och till Ultuna ca 1 timma och 40 minuter.
De relativt korta reseavstånden möjliggör en samverkan och ett utbyte med utbildningar på andra platser. Skogsmästarskolan kan nyttja forskare/lärare från andra platser. Skogsmästarskolans lärare kan i högre grad än för närvarande användas vid den grundläggande undervisningen av jägmästare i Garpenberg och för uppdrag och undervisning vid Grimsö.
Det är önskvärt med ett fördjupat utbyte mellan skogliga (och andra) utbildningar inom SLU. Förutsättningarna är goda mellan jägmästar- och skogsmästarprogrammen. Skogsmästarskolans ''heltidsarbetande lärare'' och Garpenbergs huvudsakligen forskningsinriktade undervisare kan sammantaget och gemensamt utnyttjas effektivt. Samarbetet med Gammelkroppa bör också uppmärksammas.
Skogsmästarskolan har god ekonomi. En tillräcklig andel studerande och goda intäktsgivande aktiviteter är viktiga förutsättningar för framtida intäkts- och kostnadseffektivitet.
Det är känt att såväl ordinarie studerande som fortbildningsdeltagare vi Skogsmästarskolan uppskattat de studiesociala förhållandena, ambition, miljö och service. Närhet till såväl skog/natur/rekreation som tätorter/centra är uppskattat.
Södra Bergslagen har en naturlig och traditionell förankring i skogsbruk och skoglig utbildning. Närhet till befolkningstäta områden och goda kommunikationer gör att Skinnskatteberg/Garpenberg ligger bra till för rekrytering av studerande, och har närhet till arbetsmarknaden.
De internationella kontakterna vid Skogsmästarskolan är betydande. Institutionen har ett kontaktansvar med övriga nordiska länder (Nordisk kontaktmannagrupp för skoglig utbildning på mellannivå). Mångåriga erfarenheter av insatser i biståndssammanhang (Etiopien, Bhutan, Tanzania) har under senare år utökats med projekt och aktiviteter i det forna Östeuropa (Polen, Estland, Ryssland (Komi)). De gemensamma resurserna i Skinnskatteberg, Grimsö och Garpenberg utgör en väsentlig grund för ett fortsatt omfattande internationellt samarbete inom skogsbruk och miljö.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Skogsvårdsstyrelsens lokalisering i Västmanland,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett försök med skogsmarkskalkning i Västmanlands län,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogliga beredskapsarbeten i Västmanland,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogsmästarutbildningen i Skinnskatteberg.1
Stockholm den 25 januari 1993 Margareta Israelsson (s) Lena Hjelm-Wallén (s) Roland Sundgren (s) Berit Oscarsson (s) Göran Magnusson (s)
1 Yrkande 4 hänvisat till UbU