Skogsvårdens regionala organisation bör utgå från att det skall finnas ett självständigt fristående sektorsorgan i varje län även i framtiden.
Skogsvårdsstyrelsens huvudkontor för Kalmar län som är lokaliserat till Västervik står inför hot om nedläggning om skogspolitiska utredningens majoritetsförslag läggs till grund för riksdagens beslut. Det vore mycket olyckligt.
Självständig myndighet med sektorsansvar
Riksdagen har redan tidigare slagit fast att skogsvården skall organiseras som fristående myndigheter med självständigt sektorsansvar. Det har också utredningen tagit fasta på. Utredningen är i den delen enig. Huvudmotivet är att skogsägare och andra enbart skall behöva gå till en myndighet för att få sitt ärende verkställt. I dag handläggs t ex ett skogsdikningsärende av tre myndigheter: kommunen, naturvårdsenheten på länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen.
Länsanknytning
I dag finns 22 skogsvårdsstyrelser i landet. En neddragning till 10 som utredningsmajoriteten föreslår skulle innebära att länsanknytningen övergavs. Det innebär att det länsvisa arbetet försvåras.
Risken är också att den företagskultur som är en viktig förutsättning för skogsvårdsstyrelsernas arbete raseras. En av de viktigaste förutsättningarna för skogsvårdsstyrelsen att kunna fullgöra sina uppgifter är att ha god lokalkunskap på såväl distrikts- som länsnivå. Vidare är det viktigt med närhet till markägare och organisationer. Vid en centralisering skulle dessa viktiga förutsättningar gå förlorade.
En centralisering riskerar också att dränera skogsvårdsstyrelserna på kompetens och erfarenhet. Flera nyckelpersoner kan av familjeskäl välja att stanna på nuvarande kansliorter.
Decentraliserad lösning
För Kalmar läns vidkommande kan en omorganisation medföra särskilt allvarliga konsekvenser. Länet är ett av Sveriges skogsrikaste. Kalmar län är ett av de få län som har Skogsvårdsstyrelsens huvudkontor lokaliserat utanför residensstaden. Skogsvårdsstyrelsen är också det enda statliga sektorsorganet som är decentralt lokaliserat.
Vid en omorganisation finns risk för att Västervik skulle förlora dragkampen om ett nytt regionkontor mot t ex Växjö med betydligt större arbetsmarknad. För Västervik betyder lokaliseringen av Skogsvårdsstyrelsens huvudkontor mycket som underlag för sysselsättning och service. En nedläggning i Västervik skulle åstadkomma betydligt större konsekvenser i förhållande till övrig verksamhet jämfört med de flesta andra fall där skogsvårdsstyrelserna ligger i residensstäderna med ett större befolknings- och sysselsättningsunderlag.
Skogsvårdens organisation bör därför ske med utgångspunkt från ett fristående sektorsansvar med länsanknytning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogsvårdens framtida organisation i Kalmar län.
Stockholm den 26 januari 1993 Agne Hansson (c) Christer Lindblom (fp)