Miljöpolitikens mål och riktlinjer gäller också för
skogssektorn.
I skogsutredningen har skogsmålet jämställts med
miljömålet för skogsbruket. Detta innebär bl.a. att
skogsbruk genom olika skogspolitiska medel i högre grad än
hittills skall anpassas för att säkra den biologiska
mångfalden. Sådana politiska medel måste vara
kostnadseffektiva vid myndighetsutövning och leda till en
aktiv medverkan från skogsägarna.
Miljöadministration och lagstiftning får inte bli mer
omfattande än att på ett tillfredsställande sätt kunna
garantera viktiga anpassningar i skogsbruket och
prioriterade markavsättningar som naturreservat.
Erfarenheten talar för att rådgivning och utbildning är
överlägsna medel för att omsätta de nya riktlinjerna i det
praktiska skogsbruket. Skogsägarna måste själva, genom
eget ansvarstagande och med stöd av de senare ''mjuka''
medlen, få göra sådana anpassningar i sitt brukande som
ligger i linje med det skogspolitiska målet i skogsbruket.
Det är också viktigt att regelsystemet i allt väsentligt kan
utgöra en handlingsram för skogsbrukaren inom vilken han
själv är beslutsför.
Detaljregleringar och oförutsebara ingrepp i brukarens
beslutssfär måste undvikas.
Det är vidare nödvändigt med en helhetssyn på
skogsbruket -- i enlighet med de jämställda målen -- och att
staten fattar beslut om de skogspolitiska medlen vid ett och
samma tillfälle.
Naturvårdslagens bestämmelser om biotopskydd, vilka
nyligen framlagts av naturvårdsverket, måste sålunda
utformas så att onödig detaljreglering och överlappningar
med andra lagregler undviks. Bestämmelserna måste vara
rättssäkra och intrång, utöver den hänsyn som skall tas i
enlighet med gällande skogspolitik, måste ersättas.
Naturvårdsverkets nu liggande förslag uppfyller inte dessa
villkor.
Med kravet på helhetslösning följer att regeringen
samtidigt måste överväga andra möjligheter i skogsvårds-
resp. naturvårdslagen för att påverka skydd och skötsel av
vissa skogsbiotoper.
På samma sätt måste bestämmelserna om
våtmarksdikning fattas när den övriga skogspolitiken avgörs
och inte brytas ut för en senare behandling av regering och
riksdag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att såväl reglerna om
biotopskydd som våtmarksdikning avgörs samtidigt som
riksdagen antar en ny skogspolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att, vid regelutformningen av en
ny biotopskyddsparagraf, en helhetslösning måste göras där
speciellt skogsvårdlagens och naturreservatens föreskrifter
samt de civilrättsliga avtalen skall beaktas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att biotopskyddets kommande
bestämmelser inte utformas som generellt gällande
föreskrifter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att antalet biotoper bör
begränsas och handläggningen ske objektvis och på ett
rättssäkert sätt.
Stockholm den 25 januari 1993
Arne Jansson (nyd)
Laila Strid-Jansson (nyd)