med anledning av prop. 1992/93:183 Vissa frågor rörande jordbruket och trädgårdsnäringen

Norrlandsjordbruket

I 1990 års livsmedelspolitiska beslut stipulerades en
lönsamhetsgaranti för jordbruket i norra Sverige. I
uppföljningen av riksdagsbeslutet fastställdes att den
genomsnittliga lönsamheten för andra halvåret 1989 och
första halvåret 1990 skall utgöra bas för
lönsamhetsgarantin. Lönsamhetsberäkningarna skall
vidare göras genom modifiering av den kalkylmodell för
beräkning av merkostnader som användes före 1990 års
beslut.

Propositionen innebär ett avsteg från tidigare beslut
genom att den föreslagna nivån inte bygger på ett
kalkylmässigt underlag. I Jordbruksverkets rapport finns
sådant underlag redovisat, men man har valt en lägre nivå
av statsfinansiella skäl. Det är ett avsteg från den viktiga
principen att nivån på merkostnadsersättningen till
jordbruket i norra Sverige skall bygga på objektiva
kalkylmässiga grunder.

Av de alternativa beräkningar som Jordbruksverket
redovisat bör den beräkning, som ligger närmast bibehållen
lönsamhet på 1989/1990 års nivå, ligga till grund för
medelstilldelningen för budgetåret 1993/1994.
Jordbruksverket har dock inte i sin kalkyl tagit hänsyn till
reduktionen av det generella djurstödet från 1991/1992 till
1992/1993, vilket minskar jordbrukets intäkter i norra
Sverige med cirka 80 miljoner kronor.

Det bör noteras att avkastningen per ko höjts till 7 000
kilo per år samt att arbetsvolymen antagits minska med 2 %
per år. Norrlandsjordbruket ställs alltså inte vid sidan om
den allmänna effektivisering och rationalisering som pågår
inom näringen som helhet.

Att hålla fast vid en nivå som bygger på ett kalkylmässigt
underlag är särskilt viktigt under pågående förhandlingar
om ett medlemskap i EG. Möjligheterna att nå en
förhandlingsuppgörelse om bibehållna principer för stödet
till Norrlandsjordbruket förutsätter att ambitionsnivån i
detta känsliga skede av förhandlingarna inte sänks. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts beträffande principen att
merkostnadsersättningen till jordbruket i norra Sverige
skall bygga på objektiva kalkylmässiga grunder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts beträffande principerna för stödet
till Norrlandsjordbruket vid förhandlingarna om
medlemskap i EG.

Stockholm den 17 mars 1993

Sigge Godin (fp)

Ulla Orring (fp)