av Ingbritt Irhammar och Anna Corshammar-Bojerud (c)
med anledning av prop. 1992/93:183 Vissa frågor rörande jordbruket och trädgårdsnäringen
I den trädgårdsnäringsutredning som lämnades till
regeringen i november 1992 föreslogs bl.a. att ett statligt
stöd om 5 miljoner kronor per år i tre år skulle avsättas för
centrala insatser för att underlätta en EG-anpassning. Inom
ramen för detta belopp föreslogs att minst en miljon kronor
per år skulle destineras till konsumtionsfrämjande
verksamhet.
I propositionen föreslås att 25 miljoner kronor tilldelas
trädgårdsnäringen fram till ett eventuellt EG-inträde den 1
januari 1995. Regeringen ökar alltså stödet jämfört med vad
utredningen föreslagit. Detta är positivt, eftersom
trädgårdsnäringen kommer att utsättas för stora
påfrestningar både före och vid ett eventuellt EG-inträde.
Stödet skall gå till produktutveckling, utveckling av
marknadsprognoser, introduktion av ny teknik samt
insatser för att effektivisera marknadssidan.
Konsumtionsfrämjande verksamhet
I propositionen framhålls att stöd inte bör utgå till
konsumtionsfrämjande verksamhet. Skälet anges vara att
sådana åtgärder inte kan motiveras utifrån de behov av
anpassningsåtgärder som finns till följd av ett svenskt EG-
inträde.
Vi delar inte denna uppfattning. Medel ur anslaget bör
även kunna beviljas för konsumtionshöjande verksamhet,
så som också utredningen föreslagit. Skälen till detta är
flera.
Svenskarnas konsumtion av frukt och grönsaker är
internationellt sett liten. Trots stora ökningar de senaste
decennierna behöver konsumtionen höjas, inte minst av
folkhälsoskäl.
Genom att prisregleringsavgifterna på handelsgödsel
och bekämpningsmedel har slopats bortfaller de medel som
av näringen tidigare destinerats till konsumtionshöjande
verksamhet, främst genom Trädgårdsfrämjandenas försorg.
Näringen har av olika skäl svårt att ersätta dessa medel på
egen hand.
Inom EG kan medel ur EG-budgeten påräknas för
konsumtionsfrämjande insatser för viktiga produkter som
äpple och citrus. Man diskuterar inom EG nu möjligheten
att också utsträcka detta stöd till grönsaker. För att stärka
den svenska trädgårdsnäringens konkurrenskraft är det av
vikt att den kompetens som byggts upp i Sverige kan
bibehållas fram till ett eventuellt medlemskap.
EG-information
Inför ett eventuellt EG-medlemskap är det av stor vikt
att de enskilda trädgårdsföretagen ges information om vilka
förändringar ett medlemskap kommer att medföra. Genom
en effektiv information ökar möjligheterna för
trädgårdsnäringen att konkurrera framgångsrikt på EG-
marknaden. För att denna övergripande information skall
möjliggöras bör delar av de anslagna 25 miljonerna kunna
användas.
Energibeskattning
Energibeskattningen är en betydande kostnadspost för
trädgårdsnäringen. I propositionen tas problemet upp men
några konkreta förslag läggs ej. Trädgårdsnäringens
situation är dock så besvärlig att åtgärder bör vidtagas
snarast möjligt.
Inom EG gynnas trädgårdsnäringen genom en
betydande särbehandling. Den är bl.a. i princip befriad från
energiskatt, vilket i regel innebär lägre beskattning än för
industrin. Svensk trädgårdsnäring utsätts därigenom för
konkurrens som inte sker på lika villkor. Detta gör att
svenska trädgårdsföretag riskerar att slås ut, trots att de
skulle hävdat sig väl om de haft samma konkurrensvillkor
som gäller inom EG.
På sikt blir detta dyrbart för de svenska konsumenterna
och minskar också sysselsättningen i Sverige.
I dag betalar trädgårdsnäringen 15 procent av den
energioch koldioxidskatt som utgår på de fossila bränslen
som används för värmeproduktion. Om energiskatten
slopades helt för trädgårdnäringen, såsom gäller för
industrin i dag, och endast 15 procent på koldioxidskatten
betalades så skulle trädgårdnäringen få välbehövlig
skattelättnad.
Enligt gällande riksdagsbeslut skall trädgårdsnäringen
1995-01-01 övergå till en energibeskattning lika med
industrin. Vi anser dock att det finns starka skäl för att slopa
energiskatten helt fr.o.m. 1993 07 01 och behålla den 85-
procentiga nedsättningen av koldioxidskatten även efter 95-
01-01.
Skälen för detta är att trädgårdsnäringen på så sätt får en
något lägre energibeskattning än industrin, vilket stämmer
väl med förhållandena inom EG. Det innebär också att
trädgårdsnäringen får behålla fördelen med direktavdrag av
skatten vid inköp av bränslet.
Den merkostnad som detta skulle innebära kommer till
betydande del att finansieras av att det blir fler
trädgårdsföretag som överlever, vilket ökar
skatteintäkterna. Tas även hänsyn till den ökade
sysselsättningen, så kvarstår knappast någon
nettobelastning på statsbudgeten.
Rådgivningsverksamhet
I propositionen föreslås att rådgivningsverksamheten
förstärks genom att två miljoner avsätts för
kompetenshöjande utbildning av näringsutövarna. En väl
fungerande trädgårdsrådgivning är en förutsättning för att
näringen skall utvecklas positivt. Denna
rådgivningsfunktion blir än väsentligare i samband med det
förändringsarbete som nu sker genom närmandet till EG.
Efter lantbruksnämndernas inordnande under
länsstyrelserna har, som centern förutspådde,
trädgårdsnäringen kommit i kläm. Länsstyrelsernas ökande
benägenhet att dra in tjänster på rådgivningsområdet måste
upphöra. Regeringen bör i regleringsbrev tydligt fastställa
länsstyrelsernas skyldighet till länsövergripande
rådgivningsansvar till trädgårdsnäringen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till konsumtionsfrämjande
insatser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till informationsinsatser om
effekterna för trädgårdsnäringen av ett eventuellt EG-
medlemskap,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om trädgårdsnäringens
energibeskattning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om länsstyrelsernas skyldighet till
länsövergripande rådgivningsansvar.
Stockholm den 17 mars 1993
Ingbritt Irhammar (c)
Anna Corshammar-Bojerud (c)