Jordbruket är en näring som är oerhört viktig för hela
Sverige. Landsbygdens framtid med öppna landskap är
beroende av ett väl fungerande jordbruk. Jordbruket har
också stor samhällsekonomisk betydelse för Sverige.
Sysselsatta inom svenskt jordbruk var 1991 223.000
personer. En stor del av dessa var deltidssysselsatta. Endast
50.000--60.000 personer arbetar minst heltid. Svensk
livsmedelsindustri som till största delen använder svenska
råvaror sysselsatte 1991 cirka 61.000 personer och inom
produktionsmedelsindustri och servicenäringar fanns över
28.000 personer anställda 1991. (Källa: Lantbrukets
Utredningsskrift, Rapport om Svenskt Jordbruk i EG --
ekonomisk analys.)
Mot denna bakgrund måste vi alla inse, att det är viktigt
att slå vakt om denna för landet mycket viktiga näring, som
ger arbetstillfällen inom jordbruksnäringen och av
jordbruket beroende industrier som livsmedelsindustrin,
produktionsmedelsindustrin och servicenäringar. Ett aktivt
jordbruk har skapat det öppna landskapet vilket vi även i
framtiden vill ha kvar. Vi måste se till att Sveriges jordbruk
är bärkraftigt och ges ekonomiska möjligheter att på lika
villkor konkurrera med jordbruket inom EG.
I budgetpropositionen beskrivs att målet för
jordbrukspolitiken är att svenskt jordbruk vid ett ev.
medlemskap utan några övergångsbestämmelser skall
kunna ingå i EG:s jordbrukspolitik.
I budgetpropositionen, som utgår från
omställningskommissionens förslag, föreslår man att
inlösenpriset inom spannmålsodlingen behålls för 1993 och
1994 års skördar. För år 1993 lämnas ett differentierat
arealbidrag med i genomsnitt 700 kr per hektar och år. För
att jordbrukaren skall bli berättigad till arealbidrag krävs att
minst 15 % av stödarealen har anslutits till 1990 års
omställningsprogram fr o m 1993.
Mot den här bakgrunden vill vi föreslå följande
förändringar av budgetförslaget.
Jordbruket är en biologisk näring som kräver lång
planeringstid, därför är det nödvändigt att de regler som
skall gälla är kända när den kommande odlingsperioden
planeras. Många lantbrukare har redan i höstas sått så stora
arealer att de inte kan anmäla tillräcklig areal till
omställning. Många har redan köpt hem både utsäde och
gödselmedel för 1993 års sådd och dessutom har många
redan tecknat odlingskontrakt för 1993 års skörd. Eftersom
beslut om anslutning till omställningsprogrammet kommer
mycket sent föreslår vi att detta inte genomförs under 1993.
De som bedriver ekologisk odling bör undantas från
kravet på omställning. Den ekologiska odlingen bedrivs
mindre intensivt och bidrar därför mindre till
överskottsproduktionen.
Vi anser dessutom att de regler som skall gälla för 1994
års skörd beslutas senast under vårriksdagen 1993.
I 1990 års jordbrukspolitiska beslut togs exportbidragen
i huvudsak bort, men i beslutet ingick som en förutsättning
för detta att omvärlden (framför allt EG) skulle göra
likadant. Jordbruksutskottet sade i sitt betänkande
1989/90:JoU25:
Enligt utskottets mening bör den grundläggande
principen om ömsesidighet som utskottet understrukit i ett
inledande avsnitt om gränsskyddets nivå m m gälla även i
denna fråga. Utskottet är dock i detta sammanhang inte
berett att föreslå någon avvikelse från den förhandlingslinje
som Sverige intagit i frågan om exportstöd. En förutsättning
för detta ställningstagande är att de fortsatta GATT-
förhandlingarna blir framgångsrika vad gäller avskaffande
av handelssnedvridande stöd. Det måste också finnas
möjligheter att hantera årsmånsvariationer,
säsongsvariationer och tillfälliga exportkvantiteter i övrigt
och genom t ex branschvisa säljbolag avsätta sådana
tillfälliga exportkvantiteter på världsmarknaden.
Vi kan nu konstatera att eftersom EG fortfarande har
exportstöd till sitt jordbruk, medför detta att svenskt
jordbruk inte har samma förutsättningar som råder inom
EG. Det är mycket angeläget att man kommer tillrätta med
denna orättvisa. Därför föreslår vi, att Sverige på samma
sätt som EG har ett system med exportstöd vid export av
jordbruksprodukter. Riksdagen bör redan under våren fatta
ett sådant beslut.
Som en viktig del i 1990 års jordbrukspolitiska beslut
ingick att jordbruket skulle kunna producera energiråvaror
på den mark, som inte behövdes för livsmedelsproduktion.
I beslutet lades också fast, att staten har ett övergripande
ansvar för att göra detta möjligt. Beslut har fattats om vissa
förbättringar för att ge biobränslen ökad konkurrenskraft,
men fortfarande är osäkerheten stor. Detta har resulterat i
att c:a 200.000 ha av den omställda arealen är i så kallat
''vänteläge'', vilket innebär att den inte används till någon
produktion. Det är därför viktigt att på olika sätt stimulera
användningen av biobränslen. Man bör också ta tillvara de
möjligheter som finns till industriell användning av
biomassa.
Skulle det vid slutet av omställningsperioden, av skäl
som nu inte kan förutses, inte på rimliga villkor gå att sälja
bioenergi från jordbruket måste ansvaret i första hand anses
vara statens och näringens. I det läget kan den enskilde
lantbrukaren inte straffas med återbetalning.
Centern har som viktig utgångspunkt att vi skall hävda
den svenska åkermarken. Det innebär att den åkermark vi
har skall användas till produktion av livsmedel, bioenergi
och andra biobaserade produkter. Mot denna bakgrund
utgår vi ifrån att all åkermark, även omställningsarealen,
betraktas som åkermark vid ett ev EG-medlemskap.
Det svenska jordbruket har gjort stora insatser för att
minska jordbrukets miljöpåverkan. Svenskt jordbruk
producerar också livsmedel av hög kvalitet genom restriktiv
användning av kemikalier inom växtodlingen och mediciner
i djurproduktionen. Vi förutsätter att Sverige i den
kommande EG-förhandlingen slår vakt om våra
möjligheter att också i framtiden producera livsmedel av
hög kvalitet.
Finansieringen av de föreslagna förändringarna och
förbättringarna av stödet till spannmålsodlingen bör, enligt
vår bedömning, kunna rymmas inom samma ram som
regeringen föreslagit, d v s inom ramen för tillgängliga
medel för direktbidragen och prisregleringen. Dessutom
kan tilläggas att genom ett högre världsmarknadspris på
spannmål, framförallt beroende av kronans lägre värde, blir
statskassans kostnader för export av spannmål som inte
behövs för den svenska marknaden lägre. Det är rimligt att
jordbruket får del av denna förbättring.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att kravet på 15 % omställning
inte skall gälla för 1993 års skörd,
2. att riksdagen beslutar i enlighet med motionens krav
om exportstöd till svenskt jordbruk,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regler för 1994 års skörd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att stimulera odling
av råvaror till biobränsle och industriell användning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bevakning av frågor som rör
livsmedelskvalitet och miljöhänsyn i förhandlingarna med
EG.1
Stockholm den 20 januari 1993
Birgitta Carlsson (c)
Roland Larsson (c)
1 Yrkande 5 hänvisat till UU