För en stor majoritet av vårt lands befolkning är en
levande landsbygd och ett landskap med hagar och
ängsmarker en viktig del av välfärden.
Den moderna jordbrukspolitiken har inte nått detta mål.
Det intensiva jordbruk som blev följden av prisgarantin
medförde en alltför stor kemikalieanvändning. Rester av
bekämpningsmedel och växtnäring läckte ut i vattendragen.
Den ökande produktionen krävde mera mark, och hagar
och slåtterängar plöjdes upp för att bli spannmålsåkrar.
Därmed försvann viktiga växt- och djurlokaler och floran
och faunan utarmades.
Matens kvalitet och pris är viktiga frågor för de flesta
konsumenter. Det måste finnas ett tillfredsställande utbud
av livsmedelsprodukter och produkterna måste skilja sig åt
bl.a. när det gäller pris, förädlingsgrad, produktionssätt och
ursprungsland. Eftersom konsumenternas intresse och
kunskap om livsmedlens kvalitet och framställningssätt
ständigt ökar skall livsmedlen enligt vår uppfattning märkas
med bl.a. innehåll och ursprungsland.
Förutsättningen för bönderna att få avsättning för sina
produkter är att de producerar det som efterfrågas på
livsmedelsmarknaden. Detta borde innebära goda
möjligheter till utveckling av livsmedel med god kvalitet.
Att lägga om jordbrukspolitiken i riktning mot
brukningsmetoder som bevarar den biologiska mångfalden
och producerar livsmedel utan att använda stora mängder
kemikalier var därför ett viktigt inslag i den omställning av
jordbrukspolitiken som beslutades år 1990 och som nu är
nästan genomförd.
Det konsumentmål som formulerades i det
livsmedelspolitiska beslutet innebär att det är
konsumentens val som skall styra produktionen och att
konsumenterna skall ges goda möjligheter att välja mellan
livsmedel av olika slag. De livsmedel som produceras skall
vara hälsosamma.
Det miljö- och resursmål som formulerades i beslutet
innebär att jordbruket måste ta hänsyn till kravet på en god
miljö och behovet av en långsiktig och planerad hushållning
med våra naturresurser. Markens produktionsförmåga skall
bevaras och jordbruket skall i rimlig utsträckning bedrivas
så att det bidrar till att bevara genetisk variation och
värdefulla delar av floran och faunan i odlingslandskapet.
Målet om säkerställande av den biologiska mångfalden
upprepas i 1991 års riksdagsbeslut om en god livsmiljö.
Under 1992 genomfördes FN:s konferens om miljö och
utveckling. Sverige har undertecknat konferensens
deklaration om en hållbar utveckling och vi har därmed
förbundit oss att ta ansvar för att säkerställa den biologiska
mångfalden. Detta skall ske genom framtagande av en
nationell aktionsplan och vi har i en tidigare motion krävt
att regeringen skall fatta beslut om framtagande av en
sådan. Regeringen bör snarast fatta ett sådant beslut. Här
spelar jordbruket en stor roll eftersom jordbruksnäringens
utveckling starkt hänger samman med möjligheterna att
bevara den biologiska mångfalden.
Vi går vidare
Enligt vår uppfattning utgör riksdagens beslut från 1990
en god grund att bygga vidare på. Genom avregleringen och
borttagandet av prisgarantin har vi kommit ett stycke på
väg. Att producera överskott är inte längre ekonomiskt
fördelaktigt och därmed finns inte längre något intresse av
att öka odlingsarealen. Vi har istället ett överskott av
odlingsmark som kan användas för ekologisk produktion.
I riksdagsbeslutet ingick också ett anslag för
landskapsvårdande åtgärder. För budgetåren 1990/91--
1992/93 har 100, 200 och 250 milj kr anvisats. Motivet för
detta beslut var att samhället i fortsättningen bör ta en viss
del av ansvaret för att värdefulla natur- och kulturlandskap
bevaras, inklusive dess växter och djur. Dessa ''kollektiva
nyttigheter'' har visat sig vara högt värderade av
människorna i vårt land. Det finns en vilja att betala för
bevarandet av jordbrukslandskapet och dess växt- och
djurliv, och den betalningen sker genom att jordbrukarna
får betalt för att de utför de kollektiva tjänster som t.ex.
vidmakthållande av öppna landskap och bevarande av den
biologiska mångfalden utgör.
Produktion av livsmedel
Jordbruksmarken är den resurs som kan förnya flödet av
t.ex. livsmedelsprodukter. Att jorden brukas så att denna
resurs inte föröds är en angelägenhet för alla Sveriges
invånare, en kollektiv nyttighet.
Växtproduktionen baseras idag på ersättningstänkande.
Den växtnäring som förbrukas i odlingen återförs genom
mineralgödselmedel. Trots att användningen av
handelsgödsel har minskat läcker fortfarande överskottet ut
i hav, vattendrag och luft beroende på att en stor del av den
växtnäring som tillsätts inte tas upp av grödan. Förutom den
direkta skada som åsamkas är det ett stort och onödigt
resursslöseri.
Kemikalieanvändningen i jordbruket måste minska
ytterligare och om möjligt upphöra. Den skapar obalans i
det ekologiska systemet och bidrar därmed till ökade
angrepp av skadeinsekter, vilket i sin tur kräver mer
bekämpningsmedel. Livsmedelsproduktionen måste därför
i så stor utsträckning som möjligt bygga på recirkulation av
näringsämnen.
För bönderna finns det klara fördelar med ett ekologiskt
odlingssystem. Arbetsmiljön förbättras när användningen
av gifter minskar eller upphör och konjunkturkänsligheten
minskar när beroendet av insatsmedel minskar eller upphör.
Vi har i vårt land goda förutsättningar för att bedriva ett
miljövänligt jordbruk. Vårt klimat gör t.ex. risken för
angrepp av svamp, röta och insekter relativt liten och
behovet av bekämpningsmedel är därför inte så stort. Inte
minst gäller det jordbruket i norra Sverige. Våra stränga
miljökrav har gjort att användningen av växtgifter har
minskat. Kunskaper om alternativ odling finns hos alltflera
bönder. Det sker också ett intensivt arbete ute i landet
bland både odlare och ekologer för att utöka kunskaperna
om ekologiskt lantbruk.
Regeringen föreslår att 10 miljoner kr avsätts i årets
budget för att främja ekologisk produktion. Vi anser att
utvecklingen av ett ekologiskt jordbruk bör stimuleras
ytterligare. Inte minst för att vi, när EES-avtalet träder
ikraft, skall kunna ta tillvara det intresse för ekologiskt
odlade livsmedel som finns på europamarknaden. Vi
föreslår därför att ytterligare 25 miljoner kr avsätts till
åtgärder för att främja ekologisk produktion. Finansiering
bör ske inom ramen för anslaget B10, Omställningsåtgärder
i jordbruket.
Avgifter på kemikalier
Den socialdemokratiska regeringen lät utreda
förutsättningarna för att införa en miljöavgift på kadmium
genom ett avgiftssystem för handelsgödsel när det
nuvarande prisregleringssystemet inom jordbruksområdet
upphör. Avgifterna skulle kombineras med ett gränsvärde
för kadmium.
Regeringen har dock inte presenterat något förslag till
kadmiumavgift med hänvisning till att det inte är förenligt
med EG:s regler. EES-avtalet medger dock nationella
särbestämmelser för kadmium i handelsgödsel om sådana
finns i respektive lands lagstiftning när EES-avtalet träder
ikraft. Att införa en avgift på kadmium i handelsgödsel
hade varit ett naturligt sätt att värna svensk
livsmedelskvalitet. Den möjligheten avstod regeringen från
att utnyttja.
Den 1 januari 1993 avskaffades prisregleringsavgiften på
handelsgödsel och bekämpningsmedel. Som skäl anförs att
en kostnadsanpassning till EG-nivå skall ske.
Enligt vår uppfattning är prisregleringsavgiften på
bekämpningsmedel i högre grad en miljöfråga än en
företagsekonomisk fråga. Vi föreslår att regeringen utreder
hur prisregleringsavgiften på handelsgödsel och
bekämpningsmedel kan omvandlas till en miljöavgift som
även omfattar kadmium i handelsgödsel. Därvid bör
undersökas om en del av avgiften kan återföras till
jordbruket som direktstöd för att stimulera ekologisk
odling. Det är en stödform som är förenlig med EG:s regler.
Som tidigare skett skall återföring av medel också ske till
trädgårdsnäringen/fritidsodlingen och till det arbete som
pågår inom MOVIUM.
Konsumenterna
Maten står för den avgörande delen av människornas
utgifter. Enligt konsumentberedningen var matkostnaden
per person i genomsnitt 16 400 kr år 1991. Sammantaget blir
det 141 miljarder kr.
Trots att prishöjningarna på livsmedel har dämpats, i
vissa fall har priserna sänkts, under det senste året, är de
svenska matpriserna fortfarande höga i förhållande till
priserna i övriga europeiska länder. Det är naturligtvis
angeläget att de svenska livsmedelspriserna kommer ner till
en nivå som gör dem konkurrenskraftiga på den europeiska
marknaden.
Men det bästa får inte bli det godas fiende. Kraven på
prissänkningar får inte drivas dithän att våra långtgående
krav på god livsmedelskvalitet åsidosätts. Till synes billiga
livsmedel som drivits fram med hjälp av en alltför hög
kemikalieanvändning kostar också men kostnaderna flyttas
över till andra samhällssektorer, t.ex. hälso- och
sjukvården.
Hos den enskilde konsumenten är medvetenheten om
miljöeffekterna av våra konsumtionsvanor ständigt i
ökande. Trots detta är det priset på varan som slutligen
avgör valet i butiken och fortfarande är ''traditionellt''
odlade livsmedel billigare än ekologiskt odlade.
Den ekologiska livsmedelsproduktion som människor
egentligen önskar kan inte utvecklas om inte kostnaderna,
och därmed varans pris, sänks. Detta är anledningen till
vårt förslag att för budgetåret 1993/94 tillfälligt utöka stödet
till åtgärder för att främja ekologisk produktion med 25 milj
kr utöver regeringens förslag. Eftersom de 10 milj kr som
regeringen föreslår väl täcker kostnaderna för de insatser
som föreslås vill vi att de ytterligare 25 miljonerna skall
tillföras odlarna för att delvis kompensera ökade
produktionskostnader och på så sätt sänka
konsumentpriserna på alternativa jordbruksprodukter. Det
merprisstöd som nu utgår till de ekologiska odlarna
avskaffas. En mera långsiktig bedömning av stödet till
ekologisk odling skall ingå i utredningen om ett utvecklat
lanskapsvårdsstöd.
Utvecklat landskapsvårdsstöd
Enligt vår uppfattning finns det goda skäl att fördela de
skattemedel som tillförs jordbruksnäringen så att vi
åstadkommer en produktion av varor och tjänster som
uppfyller konsumenternas behov och önskemål både när
det gäller varor som köps och säljs på marknaden och de
s.k. kollektiva nyttigheter som bl.a. biologisk mångfald och
ett öppet och levande landskap utgör. Stödformen skall vara
så utformad att den ger tydliga besked till bönderna om de
villkor som råder för näringen. Den skall vara så entydig
och lätt att administrera som möjligt. Den skall också vara
förenlig med ett framtida medlemskap i EG. Detta kan
uppnås genom en utveckling av landskapsvårdsstödet.
Riksdagen införde genom beslutet om
landskapsvårdsstödet en möjlighet för samhället att på ett
samhällsekonomiskt riktigt sätt betala för utförandet av
tjänster som inte kan återfinnas på marknaden men som
ändå är efterfrågade av svenska folket.
Under de år som stödet har funnits har de flesta av
landets länsstyrelser upprättat program för bevarande av
odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden. Till detta
kommer åtgärdsprogram där nödvändiga åtgärder
preciseras. För genomförandet har avtal om landskapsvård
tecknats med jordbrukarna.
Men av den utvärdering av livsmedelspolitikens
miljöeffekter som utförts av Naturvårdsverket i samarbete
med Jordbruksverket och Riksantikvarieämbetet framgår
att systemet för hantering av landskapsvårdsstödet inte
fungerar tillfredsställande. Konstruktionen av det
nuvarande stödsystemet gör att tillgängliga medel inte har
använts fullt ut. Kvaliteten på åtgärderna är inte heller så
god som den skulle kunna vara om administrationen var
enklare.
Det finns också anledning att undersöka om de villkor
som gäller för stödets användning är tillräckliga för att nå
målet om en bevarad biologisk mångfald. Ytterligare
styrmedel kan t.ex. behöva tillföras för att stimulera till ett
tillfredsställande skydd av småbiotoper.
Regeringens förslag
Regeringen föreslår i prop. 1992/93:100 att arealbidrag
införs från 1 juli 1993 och att villkoret för arealbidrag är att
minst 15 % av stödarealen har anslutits till 1990 års
omställningsprogram fr.o.m. 1993.
Det arealbidrag som regeringen föreslår är endast
inriktat på lönsamheten i jordbruksnäringen, det tar inte
någon som helst hänsyn till miljön och naturvården.
Merparten kommer att hamna hos de stora
spannmålsodlarna på slättbygderna.
I regeringsförslaget finns inte heller några krav på
odlingsmetoder kopplade till bidraget. Dessutom omfattar
kravet på 15 % omställning även de ekologiska odlarna,
något som snarare stjälper än hjälper upp deras lönsamhet.
Enligt vår uppfattning bör inte ett nytt stödsystem
införas på ett så ogenomtänkt sätt som regeringen nu
föreslår. Såväl med hänsyn till bönderna, som återigen
utsätts för regeringens kortsiktiga handlande, som svenska
folket, vars skattemedel tas i anspråk, bör regeringen
behandla införandet av ett nytt stödsystem med lite större
noggrannhet.
Vårt förslag
Vi vill att stödet skall utformas så att förutsättningar för
ett livskraftigt jordbruk bibehålles i hela landet, även skogs-
och mellanbygderna.
Ett utvecklat landskapsvårdsstöd kan vara ett sätt att
använda en del av de medel som samhället tillför
jordbruksnäringen så att riksdagens mål för
jordbrukspolitiken uppnås. Vi föreslår därför att riksdagen
uppdrar åt regeringen att utreda ett förslag till införande av
ett utvecklat landskapsvårdsstöd med en sådan utformning
att de mål som beslutats för jordbrukspolitiken kan uppnås
och att Sveriges åtagande för att säkerställa den biologiska
mångfalden kan uppfyllas. Förslaget bör vara en utveckling
av det nuvarande landskapsvårdsstödet så att även
ekologisk odling stimuleras.
Förslaget bör föreläggas riksdagen för beslut senast i
samband med behandlingen av 1994/95 års budget.
Övergångsåtgärder
Det är angeläget att bevara kontinuiteten i
jordbrukspolitiken och därför bör vi fortsätta
omställningsprogrammet med vissa justeringar. Av den
anledningen föreslår vi att inkomststöden bibehålles under
1993/94 till ett belopp av 500 kr/ha. Stödet skall inte kopplas
till krav på ytterligare omställning. Kostnaden för
inkomststödet beräknas uppgå till ca 600 milj kr.
Finansiering bör ske inom ramen för omställningsåtgärder i
jordbruket.
Livsmedelsindustrin
Inom livsmedelsindustrin råder speciella förhållanden
eftersom den är så starkt knuten till jordbruket och
utformningen av jordbrukspolitiken. Detta gäller särskilt de
största branscherna, mejeri-, slakteri- och
charkuteribranscherna. Därför kan inte jordbruket ses
isolerat från industrin. Livsmedelsindustrin behövs både
som ett led för att avsätta jordbrukets produktion men
också för att skapa annan sysselsättning inom områden med
stor jordbruksproduktion.
Målsättningen för livsmedelspolitiken bör vara att
livsmedelsindustrin skall arbeta som alla andra
näringsgrenar där produktion, investeringar och export sker
på affärsmässiga villkor, inte genom förhandlingar där
kompensation ges för kostnadsutvecklingen.
Omställningen av jordbruket och ett närmande till
europamarknaden innebär helt nya villkor för
livsmedelsindustrin. Den gamla livsmedelspolitiken
gynnade export av överskottsproduktion i form av
stapelvaror. Nu måste branschen ställa om och anpassa sig
till marknaden och export av förädlade livsmedel.
Sverige är idag ett av de renaste länderna i Europa. Vi
har stora möjligheter att ytterligare utveckla denna kvalitet.
Vi kan sälja det vi är bra på, nämligen livsmedel och
livsmedelsråvaror av hög kvalitet. Möjligheterna finns
alltså, men behovet av samordning och insatser för
exportfrämjande åtgärder, i första hand i form av
marknadsföring, kommer att vara stort under de nämaste
åren. Vi anser därför att livsmedelsindustrin bör få ett
tidsbegränsat stöd för att marknadsföra svenska förädlade
livsmedel av hög kvalitet. Regeringen bör återkomma med
förslag i samband med kompletteringspropositionen.
Livsmedelsindustrin har genom åren satsat alldeles för lite
på forskning och utveckling. Det kommer att bli ett
handikapp järmfört med våra konkurrentländer. Därför
måste satsningarna på forskning och utveckling höjas inom
företagen. Även den samhälleliga forskningen bör
omprioriteras från ensidiga satsningar inom jordbruket till
förmån för en industriell syn på forskningen. Till detta
återkommer vi i samband med behandlingen av
forskningspropositionen.
Det svenska jordbruket och EG
Ett eventuellt svenskt medlemskap i EG innebär en
anpassning till EG:s gemensamma jordbrukspolitik. En
viktig fråga är då om detta kräver förändringar i den
livsmedelspolitiska reformen från 1990. Vår utgångspunkt
är klar. Den omställning det svenska jordbruket nu är inne
i är en effektiv förberedelse för EG-anslutning. När
omställningen är genomförd kommer ett
konkurrenskraftigt svenskt jordbruk att gå in i EG. Vi har i
tidigare sammanhang sagt att en anpassning till EG:s system
måste anstå till efter den svenska folkomröstningen.
Ytterligare ett skäl att skynda långsamt är att EG håller på
att genomföra en jordbrukspolitisk reform. Det första
beslutet täcker perioden fram till 1996, vad som kommer
därefter vet vi inte. Ett kommande GATT-avtal får också
betydelse för den svenska EG-anpassningen. Men även här
återstår en del frågor att klara ut. Det finns skäl att vänta
och se vad vi skall anpassa oss till.
Den viktiga frågan är nu att utforma en förhandlingslinje
inför EG-förhandlingarna där realistiska svenska krav kan
påverka vårt jordbruks framtid efter ett eventuellt
medlemskap.
Det gäller stödformerna till jordbruket som skall
utformas så att de prioriterar den biologiska mångfalden
och ett öppet och varierat kulturlandskap.
Det gäller att de områden i vårt land -- förutom
skogslänen också Gotland och Öland -- som drabbas av
industriell tillbakagång skall komma ifråga för EG:s
regionalpolitiska stödformer. EG:s regler bör också
kompletteras så att hänsyn tas till de speciella
förutsättningar som råder för Norrlandsjordbruket.
Det gäller också kraven på att de svenska reglerna för
djurhållning och livsmedelshygien får bibehållas. I detta
sammanhang spelar våra miljöavgifter på kemikalier för att
minska användningen i jordbruket en viktig roll. Att inte
hävda dem skulle vara att ta ifrån det svenska jordbruket
kvalitetsfördelar som kan utnyttjas på den europeiska
livsmedelsmarknaden. Sverige skall också hävda kravet på
märkning av innehåll och ursprungsland.
Beträffande kvotsystemet på t.ex. mjölk råder det tack
vare avregleringen balans på den svenska marknaden. Vi
skall inte behöva gå in i EG:s kvotsystem. Vi hävdar också
att hänsyn tas till avregleringen när storleken på Sveriges
bidrag till EG:s budget beräknas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till införande
av arealbidrag budgetåret 1993/94,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning om ett utvecklat
landskapsvårdsstöd med den inriktning som motionen
anger,
3. att riksdagen till anslaget B 10 Omställningsåtgärder i
jordbruket m.m. anvisar 1 965 501 000 kr, dvs. 246 500 000
kr mindre än regeringens förslag,
4. att riksdagen beslutar att inom ramen för anslaget B 10
Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. omfördela 25 000
000 kr till stöd för ekologisk odling,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omvandling av
prisregleringsavgiften till miljöavgift,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en förlängning av inkomststödet
och dess finansiering,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett tidsbegränsat
marknadsföringsstöd för svenska kvalitetslivsmedel,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de svenska kraven i
medlemskapsförhandlingarna,1
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om framtagande av en nationell
aktionsplan för bevarande av den biologiska mångfalden.
Stockholm den 26 januari 1993
Margareta Winberg (s)
Inga-Britt Johansson( s)
Åke Selberg (s)
Inge Carlsson (s)
Kaj Larsson (s)
Ulla Pettersson (s)
Sinikka Bohlin (s)
Lena Klevenås (s)
Sverre Palm (s)
Berndt Ekholm (s)
1 Yrkande 8 hänvisat till UU