Under senare år har betydelsen av att säkra och förnya
försörjningsmöjligheterna i glesbygderna fått ökad
uppmärksamhet. De negativa följderna av en kontinuerlig
avfolkning samt glesbygdernas positiva roll i landets
ekonomiska, sociala och kulturella liv har erkänts som en
samhällsfråga av nationell vikt. Det regionalpolitiska
arbetet har därmed kommit att få nya inslag. En särskild
myndighet har skapats för att på ett mer övergripande sätt
arbeta med glesbygdernas problem och förverkliga målet
att ta till vara deras utvecklingsmöjligheter,
Glesbygdsmyndigheten.
Åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige
Ett uttryck för den här beskrivna strävan var det sedan
1987 löpande särskilda åtgärdsprogrammet för jordbruket i
norra Sverige. Programmet hade en bred landsbygdspolitisk
karaktär. Syftet var att genom att stimulera kompetens och
nyorientering av lokala småskaliga verksamheter bidra till
att ge glesbygderna nytt liv och kompensera för minskad
sysselsättning i det mer traditionella jord- och skogsbruket.
Programmet har haft sin tillämpning i de sju skogslänen.
Det har verkat under budgetåren 1987/88--1991/92. Den
utvärdering som gjorts av Jordbruksverket (f.d.
Lantbruksstyrelsen) har gett en mycket positiv bild av
resultaten. Inom ramen för programmet har initierats 280
projekt. Verksamheten har varit av mycket mångsidig
natur. Ett brett spektrum av åtgärder har genomförts.
Genomförandet har präglats av verklighetsnärhet och
effektivitet. Anslagets flexibla natur har uppmuntrat till
initiativ och nytänkande såväl hos ansvariga länsorgan
(lantbruksnämnder/lantbruksenheter) som hos
lokalbefolkningen. Nya verksamheter har startats. Nya
grupper människor har kunnat aktivera sig.
Kompetensutveckling har skett, vilket bidragit till att ge
programmet en långsiktig effekt. Anslagets form har visat
sig överlägset de mer traditionella stödformerna.
Bland de åtgärder och effekter som tagit form under
programperioden kan nämnas:utbildning syftande till
genererad småföretagarkompetens nya ekologiskt
inriktade former av lantbruk utveckling av
kombinationen och binäringen till de traditionella jord- och
skogsbruken nya självständiga småföretag aktivering
av kvinnornas självständiga roll i glesbygden.
Detta anslag, som representerat en delvis ny och mer
dynamisk stödform, avskaffades på förslag av
jordbruksdepartementet vid budgetårets slut 30 juni 1992.
Denna åtgärd är att beklaga och den rimmar illa med de
politiska riktlinjerna för nutida svensk glesbygdspolitik.
Just denna direkta, flexibla och offensiva form av stöd
borde vara ett naturligt inslag i modern glesbygdspolitik.
Den stämmer också ovanligt väl med andra mer generella
samhällspolitiska mål, inte minst på jämställdhetens
område.
Vi är medvetna om att budgetläget f.n. inte är gynnsamt
för ökade statliga utgifter. Men just av detta skäl är det
viktigt att slå vakt om sådana statliga program som är
effektiva och förnyande. Därför bör ett anslag av samma
karaktär som åtgärdsprogrammet för norra Sverige på nytt
införas i budgeten. Det tidigare programmets omfattning
var så pass blygsam, att det utan särskild svårighet bör
kunna inpassas i den totala ramen för regional- och
jordbrukspolitiken. Dels kan till någon del en
omprioritering inom länsanslagen eller inom det
livsmedelspolitiska omställningsprogrammet ge utrymme.
Förenklingar inom administrationen och en viss ökning av
dess inkomstbeting kan möjligen också bidra med ett
mindre utrymme. Erfarenheten talar uttryckligen för att en
fortsättning av programmet är värt detta. Regeringen bör
återkomma med förslag i enlighet med motionen.
Norra Sveriges jordbruk och EG-frågan
I de aktuella förhandlingarna om svenskt medlemskap i
EG är jordbruksfrågorna bland de mest komplicerade och
svårlösta. Detta har sin bakgrund i de helt olika
jordbrukspolitiska system som råder i Sverige och
Gemenskapen.
1990 års livsmedelspolitiska beslut togs i ovanligt bred
enighet i den svenska riksdagen. Det betonades, att den
svenska livsmedelspolitiken därmed fastlades på lång sikt.
Lantbruket skulle nu kunna arbeta enligt klara
omställningsregler och mål.
Innebörden i beslutet var i korthet attdet gamla
reglerings- och subventionssystemet skulle avvecklas
spannmåls- och mjölköverskotten skulle bringas ner en
ekologisk inriktning av jordbruket skulle stimuleras ett
flexibelt gränsskydd skulle behållas under en
övergångsperiod jordbruket i norra Sverige skulle
behålla det särskilda regionalpolitiskt motiverade stödet.
Beslutet, som gick parallellt med en ny, ambitiösare
djurskyddslag, innebär en radikal förändring och ett
övergivande av det gamla regleringssystemet.
I motsats härtill har EG behållit sitt komplicerade
reglerings- och subventionssystem med endast smärre
modifikationer. Det har hittills visat sig politiskt svårt att
reformera systemet i grunden.
För Sveriges vidkommande vore det onaturligt att återgå
till en typ av regleringsekonomi som vi tagit avgörande steg
för att avskaffa. Det skulle också innebära, att de
långsiktiga riktlinjer och signaler vi gett de svenska
lantbrukarna efter endast två år skulle kastas om. Det skulle
också innebära att Sverige i GATT-sammanhang plötsligt
skulle företräda en helt annan linje än tidigare.
För jordbruket i norra Sverige är en övergång till EG-
systemet förknippad med ett flertal negativa konsekvenser.
EG-systemet gynnar relativt sett spannmålsodlingen och
missgynnar vid en given total stödram
animalieproduktionen, som är den dominerande i norra
Sveriges jordbruk.
Dessa omständigheter måste noga beaktas i
förhandlingarna om medlemskap. Med hänsyn till klimat,
geografiskt läge och produktionsstruktur måste
förhandlingarna utmynna i regler, som är förenliga med ett
bibehållet norrländskt jordbruk i nuvarande omfattning.
De signaler som hittills hörts från EG-håll rörande
hänsynen till s.k. subarktiska områdens förhållanden talar
för att ett sådant mål är realistiskt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett åtgärdsprogram för
jordbruket i norra Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jordbruket i norra Sverige och
EG-förhandlingarna.1
Stockholm den 26 januari 1993
Nils-Olof Gustafsson (s)
Berit Andnor (s)
1 Yrkande 2 hänvisat till UU