Jordbruket i Halland är med sina ca 5.000 företag, 120.000 ha åker och omfattande djurproduktion en mycket viktig del av det halländska näringslivet och har stor betydelse för ekonomi och sysselsättning även utanför det egentliga jordbruket.
Regeringens förslag om en anpassning av jordbrukets förutsättningar till vad som gäller inom EG anger rätt färdriktning, men i några avseenden måste de förbättras om de skall ge avsedd effekt. Det är ett nationellt intresse att svenskt jordbruk utvecklas och i konkurrens med jordbruket i övriga Europa kan producera MAT AV HÖGSTA KVALITÉ TILL SVENSKA KONSUMENTER.
15-procentsregeln slår ut familjejordbruk
Omställningsarealen i Halland är ca 60.000 ha. Omställd areal är ca 13.000 ha, dvs. mer än 20 %. Den föreslagna regeln om 15 % i omställning kommer trots detta att drabba många familjejordbruk med djurproduktion mycket hårt. En del av den åker som de behöver för att producera eget djurfoder tvingas de att lägga i omställning/träda och med de obefintliga marginaler som idag finns i djurproduktionen kan detta bringa företaget på obestånd. Detta är en orimlig konsekvens, som tydligen inte varit förutsedd när regeringen lagt förslaget.
I dag importerar Halland foderspannmål från övriga Sverige motsvarande skörden från 20.000--30.000 ha åker. Detta är ett starkt argument för att att inte tvinga fram ytterligare omställningsareal på djurgårdarna i Halland. 15- procentsregeln bör slopas. Några tvingande krav på ytterligare omställning bör ej ställas.
Omställningsareal måste bli EG-träda
Regeringens målsättning är att svenskt jordbruk i förtid skall anpassas till EG. Det tror jag är en riktig målsättning och den bör då omsättas i handling. Den svenska omställningsarealen bör göras likvärd EG:s trädesareal med förslagsvis följande övergångsbestämmelser. Omställd areal måste under omställningstiden ligga i ''fast'' träda eller användas för alternativ odling. Efter omställningstidens utgång gäller EG:s trädesbestämmelser fullt ut för denna areal såväl som övrig svensk åkermark. På detta sätt bör all risk för att omställningsarealen skall räknas bort från EG:s åkerareal avseende arealbidrag vara borta.
Självklart är det angeläget att så stor del av omställningsarealen som möjligt under omställningstiden överförs till odling som innebär varaktig omställning. Förutsättningen för varaktig omställning är att det finns lönsamma alternativ.
Rapsdiesel ett miljövänligt och konkurrenskraftigt bränsle
När kilometerskatten 1 okt 1993 ersätts med dieselskatt så kommer rapsolja att vara ett även ekonomiskt intressant drivmedel. I första hand som väsentlig del av bränslet, som i t ex scafibränslet. Även ren rapsdiesel får väsentligt förbättrad konkurrenskraft. En del omställningsareal bör varaktigt kunna användas för rapsodling till drivmedelsproduktion. En sådan utveckling bör främjas.
Svensk drivmedelsetanol ett realistiskt alternativ
Ekonomin för svensk drivmedelsetanol har tidigare varit tveksam. I konkurrens med dagens bensinpriser är etanol producerad på svensk spannmål klart lönsam. Däremot är konkurrensen med importerad starkt subventionerad vinetanol fortfarande besvärande, men efterhand som låginblandningen i bensin kommer att öka så minskar den konkurrensen. En storskalig etanolfabrik bör vara företagsekonomiskt möjlig och komma till stånd så snabbt som möjligt.
Ökad användning av förädlade biobränslen
När det gäller bostadsuppvärmning i mellanklassen, d v s de bostäder som finns mellan småhus och fjärrvärme, så har biobränslena fått en förbättrad konkurrenskraft. Det är i första hand förädlade biobränslen i form av trämjöl, pellets och briketter som är av intresse. Rörflen är åkergröda som kan ingå som råvara för produktion av briketter och pellets. Energiskog är också en utomordentligt fin råvara. I dag är det ekonomiskt möjligt att ersätta den större delen av oljan i ''mellanklassen'' med biobränslen. I nuvarande sysselsättningsläge är det också lönsamt att stimulera detta för att öka sysselsättningen samtidigt som värdefulla framtidsinvesteringar görs. Investeringar som även långsiktigt ger fler arbetstillfällen i bränsleproduktion och drift av eldningsanläggningar, förbättrar miljön och stärker den svenska handelsbalansen genom minskad import av olja.
Arealbidraget bör ökas
Ett mer EG-anpassat arealbidrag än de 700 som föreslås i propositionen är angeläget. Det är klart att med ett mycket stort budgetunderskott är det svårt att skaffa pengar till ökade arealbidrag. Samtidigt är det långsiktigt av största betydelse att svenskt jordbruk kan utvecklas på ungefär samma villkor som jordbruket i EG. Att under övergångstiden slå ut bra svenskt jordbruk blir med säkerhet en mycket dålig affär för svenska konsumenter i ett längre perspektiv, när svenskt jordbruk inte längre har kapacitet att producera livsmedel av hög kvalité till hela svenska folket. Även sysselsättningsmässigt kan en höjning av arealbidraget ha positiv effekt.
Lika exportfinansiering och gränsskydd
Införselavgifter och exportbidrag är mycket högre inom EG än i Sverige. Detta innebär en snedvriden konkurrens till svenska bönders nackdel. Bra svenska lantbruksföretag slås ut, god svensk åkermark läggs ner. Mindre konkurrenskraftiga företag, sämre och mer förorenad åkermark blir kvar i EG. I det korta perspektivet är det svenska jordbrukare och statskassan som är förlorarna. I det längre perspektivet de svenska konsumenterna som får sämre och dyrare livsmedel.
Det enda rimliga är att svenskt jordbruk får konkurrera på lika villkor med jordbruket inom EG. Gränsskydd och exportmöjligheter måste anpassas till detta. Det är lika viktigt för svenskt jordbruk som för den svenska industrin att få konkurrera på lika villkor.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att inga tvingande krav på ytterligare omställning skall ställas för erhållande av arealbidrag,
2. att riksdagen beslutar att omställningsareal skall behandlas som EG-träda enligt vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att biobränslen/drivmedel skall främjas enligt vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar att arealbidraget skall höjas enligt vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar att svenska jordbrukare så långt som möjligt skall få konkurrera på lika villkor med jordbrukarna inom EG och att införselavgifter och exportmöjligheter skall anpassas med hänsyn till detta.
Stockholm den 26 januari 1993 Ivar Franzén (c)