Regeringens jordbrukspolitik har underordnats kraven
inför ett medlemskap i EG/EU. Man siktar på en fullständig
integrering med EG:s gemensamma politik från den dag
Sverige blir medlem, vilket förutsätts ske den 1 januari
1995 -- drygt 1,5 år efter det att riksdagen fattat beslut om
budgetpropositionen 1993. Inga övergångsåtgärder skall
behöva tillämpas. Regeringen kommer sålunda att i nästa
budgetproposition -- innan folkomröstningen ägt rum --
anvisa de slutliga styrmedlen i denna process.
För Vänsterpartiet, som motsätter sig ett medlemskap,
innebär denna anpassning en principiellt felaktig linje. Vid
ett nej till medlemskap i den kommande folkomröstningen
kommer den genomförda anpassningen att ha medfört
förändringar inom jordbruket som blir svåra att återställa
om så skulle visa sig önskvärt eller nödvändigt.
Jordbrukets omställning
Jordbruket måste förändras så att det samtidigt med att
det producerar livsmedel och andra nyttigheter även gör
detta på ett sätt som sker i samspel med naturen. Hittills har
förändringarna gått i motsatt riktning. En människa
behöver en energimängd via födan på ungefär 4 000 kWh
per år för att kunna leva, vilket så sent som för omkring 40
år sedan var den energimängd som krävdes för att
producera denna föda. I Sverige kräver i dag
livsmedelsproduktionen 40 000 kWh per person och år.
Mekanisering, koncentration, vidareförädling och snabb
distribution är uppenbarligen fruktansvärt ineffektivt och
kostsamt. Att konsumenten tycker att maten är dyr, och att
bonden får dålig lön för sitt arbete är helt ofrånkomligt.
Självfallet behövs omställning! Det verkliga
omställningsbehovet är sålunda sammansatt.
Där ryms givetvis de problem som regeringen nu
försöker att lösa med arealbidrag och inlösenpris på
spannmål. Det är troligt att det går att minska produktionen
så att balans nås snabbt -- till priset av ökad utslagning av
nu verksamma jordbrukare. Men det energislösande och
kemikalieberoende produktionssättet påverkas inte
tillräckligt.
Vänsterpartiet avvisar inte arealbidrag som metod, men
det måste utformas så att det gynnar produktion med låg
resursförbrukning och miljöpåverkan. Produktion måste
också ges en vidare innebörd. Det måste innebära varor i
form av livsmedel, bränsle och råvaror för hantverk och
industriell bearbetning, men även tjänster i form av att
tillhandahålla miljöer för aktivitet och rekreation. Att
däremot få betalt för att inte göra något alls, vilket
onekligen blir följden av en icke riktad arealersättning, är
återigen slöseri.
I budgetpropositionen lämnas förslag på ett sådant
arealbidrag. Därtill villkoras bidraget med att minst 15 %
av stödarealen måste vara ansluten till 1990 års
omställningsprogram. Detta är ett förslag som skapar
många praktiska problem för landets lantbrukare. Därtill
ändras förutsättningarna helt för dem som år 1990 valde att
inte gå med i omställningsprogrammet.
De har valt att bli livsmedelsproducenter med de
förutsättningar som då gällde. Många är
animalieproducenter som nu anpassat sin djurproduktion
till en viss växtodling. Dessa tvingas att skriva på ett
kontrakt att man varaktigt tar ur areal från
livsmedelsproduktion. Vidare måste man i många fall köpa
in foder, vilket direkt leder till mindre arbete på gården och
ökade kostnader för företaget och därmed sämre
effektivitet och konkurrensförmåga. Förslaget får rimligen
också konsekvenser för servicenäringen,
förädlingsindustrier etc. med förlorade arbeten som följd.
Den av regeringen föreslagna konstruktionen med
inlösenpriser för spannmål och arealbidrag har alltså
nackdelar.
Vänsterpartiet föreslår att som villkor för arealbidrag
skall gälla att 30 % av åkerarealen består av vall. Därmed
gynnas långsiktighet, extensiv animalieproduktion, minskat
behov av foderimport samt det öppna landskapet. Marken
kan dessutom snabbt användas för annan produktion. Vi
menar också att bidraget blir mer effektivt.
Tillsammans med de 250 000 000 kr som vi i en annan
motion föreslår till landsskapsvårdande åtgärder ger detta
en rimlig ersättningsnivå för näringen totalt.
Allmän fiskevårdsavgift
Anslaget D 9. Bidrag till fiskevård m.m. är numera så
litet att de bidrag som lämnas till fiskevård är synnerligen
blygsamma. Anslaget går i stort sett till kostnader för
bildande av fiskevårdsområden.
En allmän fiskevårdsavgift bör införas. Tanken
accepteras av fritidsfiskarna själva, och bör knappast möta
motstånd av några andra. Systemet är allmänt i EG-
länderna. Norge, Danmark och Finland har det.
Regeringen bör få i uppdrag att återkomma med förslag.
Anslag 1993/94
Till anslaget B 11, Rådgivning och utbildning, föreslår vi
en massiv satsning. I propositionen beskrivs vikten av
informations-, rådgivnings-, utbildnings- och
utvecklingsinsatser. Rådande arbetsmarknadsläge gör
tillfället mycket lägligt. Om ett jordbruk enligt
Vänsterpartiets förslag skall komma till stånd krävs en
''kulturförändring'' inom näringen. Utbildning är ett sätt att
uppnå den. Vi föreslår en ökning med 65 000 000 kr.
Medel till detta fås genom nedanstående besparingar.
A 1.
Anslaget till jordbruksdepartementet bör minskas. Det
kan inte vara rimligt att departementets utgifter ökar i takt
med att näringen som sådan minskar, samtidigt som den
avregleras. Vi föreslår en minskning med 3 000 000 kr.
A 2.
Jordbruksdepartementet och miljö- och
naturresursdepartementet har rimligen diskuterat hur man
på ett mer rationellt sätt bör kunna samutnyttja den utrikes
placerade personalen. Det kan ifrågasättas om man
behöver ha såväl miljöråd som lantbruksråd i Bonn, särskilt
som representationen är god i Bryssel. Organisationen bör
bantas och anslaget minskas med 2 000 000 kr.
B 1.
Den verksamhet som Statens jordbruksverk har att
administrera får i propositionen minskade eller oförändrade
anslag. (Förutom den av Vänsterpartiet föreslagna
utbildningssatsningen.) Det borde innebära att
medelsbehovet för verket minskar. Så sker inte. Med
tidigare års anslagssparande inräknat så innebär
propositionen i stället en förstärkning med 10 000 000 kr. Vi
anser inte att den förstärkningen behövs.
H 4.
Behov av beredskapslagring måste självfallet bedömas
mot bakgrund av landets säkerhetspolitiska situation. I
andra sammanhang gör regeringen bedömningen att den
starkt har förbättrats under senare år. Vilken grund finns för
''ett stort behov av att bygga upp lagren av
handelsgödselkväve och fodermedel''? Har varorna vid
något tillfälle varit svåra att få tag i? Vilken risk föreligger
att de skulle bli det under de närmaste åren? Vänsterpartiet
anser att anslaget bör minskas med 30 000 000 kr.
H 5.
Anslaget bör, analogt med resonemanget ovan, minskas
med 20 000 000 kr.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vallodling som villkor för
arealbidrag,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
allmän fiskevårdsavgift,
3. att riksdagen till anslaget B 11 Rådgivning och
utbildning för budgetåret 1993/94 anvisar 65 000 000 kr
utöver vad regeringen föreslagit eller således 94 785 000 kr,
4. att riksdagen till anslaget A 1 Jordbruksdepartementet
för budgetåret 1993/94 anvisar 3 000 000 kr mindre än vad
regeringen föreslagit eller således 29 625 000 kr,
5. att riksdagen till anslaget A 2 Lantbruksråd för
budgetåret 1993/94 anvisar 2 000 000 kr mindre än vad
regeringen föreslagit eller således 5 353 000 kr,
6. att riksdagen till anslaget B 1 Statens jordbruksverk för
budgetåret 1993/94 anvisar 10 000 000 kr mindre än vad
regeringen föreslagit eller således 103 077 000 kr,
7. att riksdagen till anslaget H 4 Inköp av livsmedel m.m.
för beredskapslagring för budgetåret 1993/94 anvisar 30 000
000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 57
398 000 kr,
8. att riksdagen till anslaget H 5 Kostnader för
beredskapslagring av livsmedel m.m. för budgetåret
1993/94 anvisar 20 000 000 kr mindre än vad regeringen
föreslagit eller således 227 280 000 kr.
Stockholm den 26 januari 1993
Gudrun Schyman (v)
Berith Eriksson (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)
Eva Zetterberg (v)
Jan Jennehag (v)