Sveriges uppriktiga strävan till att vidmakthålla ett starkt
och bärkraftigt jordbruk med dess olika binäringar är av
''gammalt datum''.
I samband med förhandlingarna om eventuellt framtida
medlemskap i EG har jordbruksfrågan åter kommit i fokus.
Omställningskommissionens arbete inriktas för närvarande
på att samordna vårt lands jordbrukspolitik med övriga
Europa. Kommissionen föreslår bl.a. att
vegetabiliesektorns system med inlösenpriser förlängs och
att ett arealbidrag utgår med ett visst medelvärde på 1 000
kr per hektar.
Förslagen som regeringen nu lämnar innebär i korthet
följande. Svenska spannmålsproducenter får ett något lägre
pris i förhållande till sina utländska konkurrenter ute i
Europa. Värmlands län är starkt avhängigt av att den förda
jordbrukspolitiken sköts på rätt sätt. Den senaste tiden har
vi mött en tilltagande kritik från berörda jordbrukare i
samband med inledda preliminära överläggningar med en
rad internationella organ. Kritiken riktar sig främst emot
den orättvisa behandling som många av våra bönder anser
sig kunna utläsa mellan raderna. Inte minst gäller kritiken
de snabba och hårda omställningskraven i årets
budgetproposition. Samspelet måste ske i nära samarbete
med de producerande jordbrukarna och deras företrädare i
skilda sammanhang.
Vi motionärer anser att kraven på omställning är alltför
omfattande och radikalt förändrar tidigare givna
förutsättningar och spelregler för de jordbrukare som valt
att fortsätta som livsmedelsproducenter. Många
producerande bönder har lojalt och troget under årens lopp
byggt upp en väl anpassad och avvägd produktionsnivå, i
paritet med den egna arealen. Enligt föreliggande förslag
tvingas man nu plötsligt att ställa om 15 % av sin stödareal,
detta i ett för övrigt allenarådande bekymmersamt och
ansträngt läge. Som vi alla vet är det få bönder som hittills
funnit lönsam användning för tidigare omställda arealer i
någon större omfattning.
Konsekvenserna av ytterligare omställning innebär en
uppenbar fara för att det öppna landskapet snabbt förfulas
och hotas bl.a. med en begynnande förbuskning och
ogrässpridning som en direkt följd. En konsekvens av en
ytterligare minskad produktion kan i sin tur leda till
ytterligare friställningar inom förädlings- och
servicesektorn. En tillbakagång till 1990 års stödgrundande
arealer kan komma att medföra omfattande administrativa
och byråkratiska problem för samtliga berörda parter.
De regler som skall utarbetas kommer att vara rätt så
omfattande. Vi befarar att innan utarbetade, detaljerade
förordningar, regler och anvisningar föreligger kan lång tid
hinna förflyta. Av en rad praktiska skäl bör man i anledning
därav vänta med att alltför brådstörtat införa nya krav på
rådande omställningsbestämmelser. Vi tror att en framtida
omställning är ofrånkomlig, men att en längre övergångstid
och tidsplan bör föreligga för att genomföra liknande
omställningskrav. Många efterlyser en smidigare övergång
och menar att det finns åtskilliga skäl som talar för detta.
Ur värmländsk horisont
Vårt län är ett av de län som har en mycket hög andel
omställningsarealer. Karlstads kommun är den kommun i
landet som har de allra största omställningsarealerna, och
drabbas därför hårt av det framlagda regeringsförslaget.
Värmland har på kort tid tagit sin del av den förda
omställningen med påföljd att stora delar av våra arealer nu
är omställda och ligger i träda. Många jordbrukare söker
med ''ljus och lykta'' efter alternativa lönsamma lösningar.
Alltför få finner lönsamma och driftiga alternativ, av skilda
skäl. Oron bland länets jordbrukare sprider sig och allt fler
ställer sig frågan: Vad händer i framtiden? Vad innebär EG
för de som producerar och de som förädlar produkter inom
jordbrukssektorn? Självfallet kommer även stödet till
jordbruket att behöva anpassas och avvägas mot behovet av
anpassning av stödnivån inför ett eventuellt kommande
EG-medlemskap. Det är viktigt att anpassningen sker på ett
smidigt sätt och i en takt där samtliga berörda jordbrukare
''känner igen sig''. Det svenska systemet och det svenska
jordbruket kräver en mera varaktig omställningsprocedur.
Varför borde vi inte pröva ett system med träda för bönder
som alltjämt vill vara livsmedelsproducenter? Frågan
huruvida vi skall tvingas till att producera allt eller ingenting
blir alltmer akut. Vi är medvetna om att biobränslen och
energi kommer att vara en av många utvägar för att använda
viss del av arealerna. Stora ytor/arealer borde kunna
komma att användas för livsmedelsproduktion i en eller
annan form. Ekologisk odling kan vara ett av många medel
som kan prövas i samband därmed. En översyn av reglerna
borde komma till stånd i syfte att analysera frågan i ett
vidare perspektiv.
Återkravsprinciper
Frågan om och på vilket sätt återkravsprinciper skall
tillämpas har mötts med skepsis ibland berörda. Självfallet
måste frågan följas med stor noggrannhet och givna
''spelregler'' skall följas. Det är ingen tvekan om att kravet
på återbetalning av arealerna samtidigt skapat oro och
oreda inom jordbruksnäringen.
Återkravspolicyn är en fråga som berör både de som
tidigare inlett omställning och de som nu tvingas till att gå
med i omställningsprocedduren för att erhålla arealbidrag.
Kravet på omställning för att erhålla arealbidrag skapar
akuta problem inför vårsådden. Vissa arealer är höstsådda,
andra har tecknade arrendeavtal där utsädet är beställt.
Bonden vet med andra ord vare sig in eller ut i dessa frågor.
Frågan om vilken återkravsprincip som skall gälla bör
prövas med sunt ''bondförnuft''. Frågan bör under alla
förhållanden prövas i positiv anda och med generositet från
statsmakternas sida.
I övrigt noterar vi att regeringen återkommer med en rad
förslag som rör jordbruket. Vi vill redan nu framhålla
vikten av att kommande förslag är utarbetade så att de
underlättar livsmedelsexporten. Konkurrensvillkoren
måste ''slipas'' och våra producentföretag måste ges en reell
chans att kunna konkurrera på lika villkor, och med samma
betingelser som övriga industrin.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att övergångsreglerna bör
utformas så att en smidig anpassning till EG:s
jordbrukspolitik kan ske i samband med kommande EG-
förhandlingar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kravet på omställning för
arealbidrag bör ges en utformning mer likartad EG:s
politik,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att anpassningsomställningen
bör prövas i enlighet med vad vi i motionen anfört,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en generös syn på
återbetalningskrav.
Stockholm den 26 januari 1993
Magnus Persson (s)
Bo Finnkvist (s)
Jarl Lander (s)