Framtidens jordbruk måste baseras på förnyelsebara
resurser. Vägarna dit är två, dels en utveckling av det
konventionella jordbruket till en bättre ekologisk
anpassning, dels en utvidgning av ett ekologiskt lantbruk,
det som ofta kallas alternativ odling.
Ett ekologiskt lantbruk baseras på de resurser, som finns
tillgängliga. Målet är en cirkulation av dessa resurser, där
människans behov av livsmedel blir en fungerande del i
helheten. En helhet som också rymmer hänsyn till naturen
och en djurhållning som söker ge utrymme för husdjurens
naturliga beteenden. Vårt samhälle har för länge sedan
avlägsnat sig från ett sådant kretslopp. Det är därför förenat
med svårigheter att på nytt bygga upp sådana system utifrån
enskilda jordbruksföretag. Men det är oerhört viktigt att
arbetet på en sådan utveckling fortsätter och intensifieras.
En ökning av det ekologiska lantbruket är av mycket
stort värde för samhället. Det ekologiska lantbruket
befinner sig i en snabb utvecklingsprocess. Efterfrågan på
alternativa produkter blir allt större i takt med att
människors miljömedvetenhet ökar. De lantbrukare som
tidigt gick över till alternativ odling har kunnat visa goda
resultat som manat till efterföljd. Den hånfulla kritikerkör
som för några år sedan allt som oftast ordade om
''flummeri'' och ''gröna vågen'' har tystnat.
Det ekologiska lantbruket är trots framsteg under 1980-
talet ännu en liten del av hela det svenska jordbruket.
Samhällets insatser för att stimulera till ekologiskt lantbruk
är otillräckliga. Allt för lite av forsknings- och
utvecklingsresurser har avsatts till ekologiskt lantbruk. Det
är därför glädjande att regeringen i årets budgetproposition
föreslår en satsning med 10 miljoner kronor i två år till
forskning, kontroll och marknadsföring.
Men det finns andra inslag i budgetförslaget som
motverkar det ekologiska lantbruket. För sänkt gränsskydd
kompenseras det konventionella jordbruket genom
borttagna regleringsavgifter på handelsgödsel och
bekämpningsmedel. Införselavgiften på importerade
proteinfodermedel slopas vilket verkar i samma riktning.
Det ekologiska lantbruket däremot, som inte använder
sådana insatsvaror, drabbas av pressade producentpriser
utan att kompenseras.
I negativ riktning verkar också förslaget till villkor för
arealersättning till spannmålsodlingen. Stödet på cirka 700
kronor/ha villkoras med en 15 % träda. Det är i sig alldeles
för sent att i januari 1993 sätta ett sådant villkor för
innevarande år. Höstsådden är gjord, insatsvaror inköpta.
Jordbruket som är en långsiktig näring, kan inte kastas om
så plötsligt.
För det ekologiska lantbruket tillkommer det faktum att
det inte finns utrymme för en sådan träda. Eftersom
odlingen ingår i en helhet som anpassas till den areal som
finns, så kan det inte bli 15 % över, som kan trädas. Det som
i så fall får trädas är den areal som inte behövs för den egna
gårdens kretslopp, d v s det som kan odlas för avsalu.
Avsikten med regeringens förslag kan väl ändå inte vara att
jordbruk skall vara ett självändamål? För ekologiskt odlad
spannmål finns det avsättning och behovet ökar. Det
generella trädeskravet är den totala motsatsen till
marknadsanpassning. Den borgerliga regeringen, som
delvis vann valet på en oseriös kritik av den tidigare
regeringens jordbrukspolitik och på löften om avreglering
och marknadsanpassning, gör nu sitt yttersta för att inveckla
jordbruket i nya, allt mer invecklade regleringar. Riksdagen
måste därför undanta det ekologiska lantbruket från kravet
på 15 % träda. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen
detta till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ekologiskt odlad areal skall
undantas från krav på 15 % träda för att kvalificeras för
arealersättning.