I de inledande raderna till Jordbruksdepartementets
huvudtitel anförs att Sveriges ansökan om medlemskap i
EG ställer nya krav på jordbrukspolitiken. Vidare att ''1990
års beslut om livsmedelspolitiken stäms av mot EG:s
gemensamma jordbrukspolitik''.
Ett, inte särskilt fokuserat, men dock förtecken i 1990
års beslut om jordbrukspolitiken var just anpassningen till
ett framtida medlemskap i EG. Förslagen om
marknadsanpassning och avreglering tjänade detta syfte.
Det relativt stora och kostnadskrävande exportbehovet på
spannmålssidan skulle övergångsvis bekostas inom ramen
för omställningsåtgärder m.m.
Anpassningen till den gemensamma marknaden var
lovvärd men rymde ändå avsevärda vanskligheter då man i
regeringen våren 1990 inte hade bestämt när en
medlemsansökan skulle lämnas och inte heller närmare
kände till hur EG:s jordbrukspolitik skulle se ut vid tiden
för ett eventuellt svenskt medlemskap.
Härav följer att omställningen i hög grad saknade
konkreta drag av inriktning mot Europa.
Istället fick vi en omställning som hade som
utgångspunkt att jordbruksproduktionen i princip skulle
vara underkastad samma villkor som andra näringar. Den
målsättningen kan försvaras från flera utgångspunkter men
missar i den nuvarande situationen ändå målet då
jordbruksproduktionen inom EG getts andra
förutsättningar.
Svenskt jordbruk tvingas med andra ord till en serie
omställningar och lider stor skada av ryckigheten och därför
att omställningarna saknar konkreta mål härledda från EG-
marknaden.
Den kritik som 1990 års beslut knappast kan undandras
saknar sedvanliga partipolitiska strukturer då de fyra stora
partierna i huvudfrågorna var överens. Detta skapar å
andra sidan förutsättning för en kritisk granskning utan
partiskiljande meningsmotsättningar. Möjligheterna att
rätta till rådande missförhållanden torde också vara goda,
dem emellan som förstår jordbrukspolitikens villkor.
Det fastlades 1990 att beslutet skulle kontinuerligt följas
upp under omställningsperioden och att effekterna skulle
redovisas för riksdagen vid årsskiftet 1994-1995.
Med hänsyn till tidtabellen för förväntat medlemskap i
EG torde redovisningen 1994--95 inte vara intressant. Långt
viktigare är att den kontinuerliga uppföljningen sker med
konsekvent EG-anpassande inslag och med ambitionen att
vi går in i förhandling om medlemskap med ett starkt
jordbruk med bibehållen konkurrenskraft.
Trots vetskapen hos alla aktörer om det nödvändiga i
svenskt jordbruks anpassning till EG kan inte hävdas att
denna anpassning är konsekvent.
Det föreslagna inlösenpriset på spannmål om 90 öre/kg
och ett arealbidrag om i genomsnitt 700 kr/ha understiger
enligt uppgift motsvarande priser inom EG med 25 procent.
För att erhålla arealbidrag skall dessutom 15 procent av
1990 års stödareal anslutas till omställningsprogrammet från
och med 1993.
Som stöd för att det också är regeringen bekant att vi inte
går i takt med gemensamma marknadens jordbrukspolitiska
strävanden återger vi nedanstående från sid. 13 i prop. bil.
9.
Den nyligen beslutade reformen av CAP, genom vilken
priserna på framförallt spannmål sänks vilket i stället
kompenseras med arealbidrag, innebär inte att EG:s pris-
och marknadsreglering eller exportbidrag avskaffats.
Reformen innebär bara att priser och därmed exportbidrag
sänks och att den enskilda jordbrukaren i stället ersätts
genom ett direktstöd i form av arealbidrag.
I EG-kommissionens avis om förutsättningarna för ett
svenskt medlemskap i Gemenskapen framgår att den
svenska avregleringen av jordbruket, som följer av 1990 års
reform, står i strid med delar av CAP, som t.ex. pris- och
marknadsregleringar samt exportstöd. Detta innebär enligt
EG-kommissionen att sådana regleringar som ännu ej
avskaffats behålls eller ånyo måste införas vid ett
medlemskap och att det därför krävs en anpassning av den
svenska jordbrukspolitiken.
De svenska jordbrukarnas omställningssituation skulle
lättare fördras och dessutom inte obetydligt ekonomiskt
förbättras om omställningen inte som nu går sin egen väg
utan fortsättningsvis i EG:s takt och inriktning.
Vi föreslår riksdagen att besluta om en svensk politik på
jordbruksområdet som närmar sig EG-marknaden såväl
vad gäller spannmålspris som arealersättning och
anpassning till omställningsprogrammet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om angelägenheten av en snabbare
EG-anpassning.
Stockholm den 26 januari 1993
Arne Andersson (m)
Stig Bertilsson (m)