Det livsmedelspolitiska beslutet från juni 1990 innebar
bl.a. att livsmedelsproduktionen i vårt land skulle minskas
för att anpassas till den inhemska efterfrågan. Därmed
skulle vi bli kvitt en förlustbringande överproduktion.
Det förelåg -- och föreligger -- dock en politisk enighet
om att minskningen av produktionen inte skulle beröra
jordbruket i norra Sverige där vi ej har någon
överproduktion.
Jordbruket i norra Sverige är en nyckelverksamhet när
det gäller den regionala utjämning av sysselsättning och
välfärd som vi eftersträvar. Minskar jordbruket i omfattning
faller en stor del av möjligheterna för
kombinationsverksamhet och därmed försämras utsikterna
att behålla en varierad och levande landsbygd i norra
Sverige.
Ett år efter det livsmedelspolitiska beslutet 1990
lämnade Sverige in en ansökan om medlemskap i EG.
Därmed måste vissa anpassningar av 1990 års beslut ske.
Det primära är inte längre att vi skapar balans mellan
produktion och konsumtion av livsmedel i landet utan att vi
anpassar vår produktion mot EG-marknaden och vårt
regelverk till EG:s. En viss sådan anpassning föreslås i
budgetpropositionen 1992/93:100. För jordbruket i norra
Sverige aviseras en proposition under våren 1993. För
denna kommer Jordbruksverkets rapport 1992:36 att ligga
till grund.
Vi har tagit del av nämnda rapport som är klargörande
när det gäller att åskådliggöra skillnaderna i
produktionsförutsättningar för livsmedel i södra och norra
Sverige. Men när det gäller förslagsdelen i rapporten så kan
vi inte undgå att notera ett pessimistiskt anslag.
Redan för ett år sedan motionerade vi (1991/92:Jo202)
om att jordbruksverket skulle få i uppdrag att utarbeta ett
förslag till kombinerat areal/djurstöd för jordbruket inom
stödområdet. Vi gjorde det utifrån samma bedömning som
en arbetsgrupp för översyn av norrlandsstödet gjort (DS
1991:80), att vi i framtiden inte som nu kan basera
norrlandsstödet som pristillägg på produktionen. Såväl
GATT-förhandlingarna som ambitionen inom EG går ut på
att successivt minska prisstöden och detta klarar inte
norrlandsjordbruket därför att stödet skall eliminera de
förhöjda produktionskostnader som klimat och jordmån
åstadkommer.
Medan nämnda arbetsgrupp hade föreslagit en övergång
till ett stöd per djur föreslog vi ett kombinerat
areal/djurstöd. Detta landar också Jordbruksverket i sin
rapport på men man uppfattar att det administrativa
merarbete som verket framhåller är förenat med en sådan
omläggning att det hart när är oöverstigligt.
Skall vi vi i framtiden kunna hålla den norrländska
landsbygden levande -- och det skall vi -- så behövs det
optimism och framtidstro. Det norrländska jordbruket är
nyckeln till framgång därför att den som bas ger möjlighet
till olika kombinationssysselsättningar. Och en enig riksdag
har lagt fast att livsmedelsproduktionen inte skall tillåtas
minska i norr.
Folkpartiet liberalerna föreslog redan 1986 att vi bör
bryta ut och i särskild ordning ersätta för de kollektiva
nyttigheter jordbruket tillför samhället genom
arealersättning. Förslaget väckte starka invändningar -- inte
minst från LRF -- men undan för undan har man kommit
underfund med fördelarna. Sedan vi temporärt prövat en
form av arealersättning och EG i sin nya jordbrukspolitik
valt en sådan uppläggning är LRF numera positivt.
Vi har i folkpartiet liberalerna saknat resurser att
utveckla vårt förslag men Svenska Naturskyddsföreningen
har i dagarna kommit ut med en rapport betitlad: Generell
och värdedifferentierad arealersättning. I rapporten har
man uttömmande belyst fördelarna med en generell
arealersättning och på ett mycket konstruktivt sätt redovisat
ett poängsättningsförslag för all åker- och betesmark som
kan ligga till grund för att fastställa ersättningsbeloppets
storlek.
De parametrar som ligger till grund för
poängberäkningen är relaterade till markens betydelse ur
naturvårdssynpunkt, ur kulturmiljösynpunkt, ur
beredskapssynpunkt m.m. Den norrländska
jordbruksmarken kommer med hänsyn till behovet av
öppen mark i skogsbygd och av beredskapsbetydelse att få
höga poängtal.
Omställningskommissionen -- som nu bearbetar förslag
till generell arealersättning -- har med SNF:s förslag som
underlag men vi vill uppmana såväl Jordbruksverket som
Jordbruksdepartementet att omgående sätta sig in i
förslaget. Tillåt oss också att till läsning föreslå Torbjörn
Wennebros studiehäfte Norrländsk chans i EG-konkurrens
(LT:s förlag 1992). Den kan bidra till att öka optimismen
och framtidstron för norrländskt jordbruk.
Vi förutsätter att regeringen i kommande proposition
om norrlandsjordbruket föreslår den övergång till ett
kombinerat areal/djurstöd som vi redan förra året
motionerade om och som Statens Jordbruksverk nu ställt sig
bakom.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en övergång till kombinerat
areal/djurstöd för att kompensera jordbruket för sämre
odlingsbetingelser inom stödområdet.
Stockholm den 26 januari 1993
Britta Bjelle (fp)
Ulla Orring (fp)