Bakgrunden till denna motion är ett antal ärtodlare i Skåne. Frågan om konservärter kan tyckas bagatellartad, men så är det inte för dem som berörs och i Skåne gäller det 475 odlare. Dessutom tillhör Sverige föregångsländerna när det gäller odling och marknadsföring av konservärter och har en betydande export.
Men behandlingen av dessa företagare speglar beklagligtvis den förhärskande synen på jordbruket som näringsgren.
Viktig utgångspunkt
Sverige är ett rättssamhälle med rättvisa regelsystem för alla medborgare.
Företagare inom jordbruks- och livsmedelssektorn ska behandlas lika som alla andra företagare, varken bättre eller sämre. Alla har rätt till rimliga regler, d.v.s. fasta spelregler utan retroaktiv verkan.
Hela Sverige med medborgare och näringsliv inkl. jordbruks- och livsmedelssektorn ska successivt fasas in i EG/EU men då på ett sådant sätt att man inte äventyrar det övergripande målet om en rättvis och lika konkurrens.
Orimlig situation
Dessa självklara grundläggande teser följs av någon outgrundlig anledning inte i vårt land. Detta belyses på ett närmast övertydligt sätt av ärtodlare-fallen.
Händelseförloppet är följande. Under hösten 1992 har dessa lantbrukare anpassat sin höstsådd till ärtodling under våren 1993. Inför vårsådden har utsäde anskaffats och erforderliga jordprover tagits på arealen. Skörden ska sedan enligt kontrakt levereras till Findus som i sin tur har ett kontraktsrättsligt exportåtagande med Italien.
Men nu i januari 1993 föreslås i budgetpropositionen att varje svenskt jordbruksföretag omgående ska ta minst 15 % av sin areal ur produktion enligt en inom EG gällande modell.
Resultatet blir nu att många svenska jordbrukare står inför valet att harva upp höstsäden eller stoppa ärtodlingen. I båda fallen uppkommer obegripliga och oförutsebara förluster och beträffande ärtproduktionen dessutom en oacceptabel exportstörning. De civilrättsliga konsekvenserna i form av skadestånd efter kontraktsbrott kan inte bedömas i detta sammanhang.
Rättvis behandling
Riksdagens beslut år 1991 innebar att jordbrukets odlingar skulle ges samma ekonomiska förutsättningar som inom EG.
Härav följer två viktiga principer. De svenska reglerna och EG-reglerna måste stå i harmoni med varandra. Men denna harmonisering måste ske genom en synkronisering i tiden så att Sverige och EG vid varje tidpunkt har samstämmigt regelverk, varigenom således full överensstämmelse uppkommer vid ett svenskt medlemsinträde. Detta är en självklar ståndpunkt för att uppnå målet om rättvis och lika konkurrens.
Naturligtvis är det orimligt att under pågående växtperiod införa nya regler med retroaktiv effekt. Detta torde dessutom strida mot traditionella svenska rättsgrundsatser och kanske direkt mot gällande grundlag.
Nödvändigt undantag
För att undvika ett sådant rättsstridigt resultat måste Jordbruksverket få i uppdrag att träffa speciella överenskommelser om undantag för ärtodlare på samma sätt som nu enligt jordbrukspropositionen är möjligt för lantbrukare som redan besått hela sin åkerareal med höstsäd.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särregler för vissa ärtodlare vad avser krav på omställning av åkerareal.
Stockholm den 26 januari 1993 Bengt Harding Olson (fp)