Förändrad produktionsinriktning efter beslutet om ny
livsmedelspolitik har i många fall fått orimliga
konsekvenser.
Brukare som med statens goda minne, och i vissa fall
ekonomiskt stöd, lämnat mjölkproduktionen har då en
betydande vallareal friställd för annan odling. De får dock
inte möjlighet att inräkna denna i den areal som får
arealersättning.
Det finns också fall där brukare tvingats sluta med
mjölkproduktionen p.g.a. sjukdom eller skada, men inte
fått någon ersättning för avvecklingen. De drabbas särskilt
hårt då de tvingas behålla vallen eller odla spannmål till lågt
pris men utan arealersättning.
Denna i budget föreslagna tvångsträda skulle i dessa fall
bli helt orimlig då den läggs ut på den tidigare mindre
spannmålsarealen, och ingen arealersättning utgår på
huvuddelen av den uppkörda vallen som besåtts med
spannmål.
Riksdagen bör överväga förändringar som harmoniserar
med utvecklingens krav, speciellt då särskilda skäl kan
åberopas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning för att klarlägga
effekterna av omställningen i jordbruket i vissa speciella
fall.
Stockholm den 26 januari 1993
Bertil Danielsson (m)