Arealbidrag utan krav på omställning
Jordbruket i norra Sverige baseras på mjölkproduktion. Därmed skiljer det sig såväl från jordbruk i övriga Sverige som i EG. Det är bra att regeringen föreslår arealbidrag, men nivån är för låg. För att få jämförbar lönsamhet med EG-länderna måste arealbidraget för norra Sverige vara ca 1.200 kronor per hektar.
En riktigt skött träda är välgörande för att få bort ogräs och låta jorden vila. Förutsättningen för detta är naturligtvis att trädan roterar som ett led i gårdens bruk, inte att den permanentas på samma område. Det är inte rimligt att ställa ytterligare krav på träda eller omställning, för att arealbidrag ska utgå. Särskilt gäller detta för norra Sverige. Något krav på omställning ska över huvudtaget inte gälla för norra Sverige där riksdagen slagit fast att produktionen ska upprättahållas på 1989/90 års nivå. Den spannmål som odlas i norr används huvudsakligen till foder på gården. En stor del av brukningsytan upptas av vallodling. Det finns inget spannmålsöverskott från norra Sverige. Självförsörjningen är endast ca 50%.
Rättvis konkurrens
Det är orimligt att sänka gränsskyddet, om man vill skapa jämförlig konkurrenssituation med EG. Danmark har kraftiga exportsubventioner som överstiger Sveriges kvarvarande gränsskydd.
Utbildning och framtidstro
Det är väsentligt att återge jordbrukarna framtidstro. Mycket talar för att det kan komma att bli en fysisk brist på mat på jorden, när det icke uthålliga jordbruket definitivt har förstört sina förutsättningarna. I sydvästra USA, en av världens kornbodar, sjunker t ex grundvattnet med upp till en och en halv meter per år. Jordtrötthet och kemiska öknar börjar bli vanliga symptom i de intensivast odlade delarna på jorden. Unga människor måste uppmuntras att söka sig till jordbruksutbildningarna. Reglerna för den interkommunala ersättningen får inte försvåra val av dessa utbildningar.
Distriktsveterinärer
I norra Dalarna kan en veterinär tvingas köra lika mycket bil som en taxichaufför för att nå sina patienter. Det är inte rimligt att tro att djurägarna skulle kunna betala vad det kostar att skicka efter veterinären. Risken är överhängande att man tvingas slakta sjuka djur och att djuren får lida i onödan. Vi betalar inte vad läkare och sjukhus kostar när vi blir sjuka. Lika orimligt är det att djurägare ska kunna försörja privatpraktiserande veterinärer utan statsstöd. Vid förändring av veterinärorganisationen måste hänsyn tas till djuromsorgen i norra Sverige.
Riksdagen har slagit fast att jordbruket i norra Sverige ska undantas från tvånget att ställa om till annan produktion och att det ska upprätthållas på ungefär 1989/90 års nivå.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arealstöd till jordbruk i norra Sverige utan krav på omställning eller träda,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i övrigt anförts om stöd till jordbruket.
Stockholm den 26 januari 1993 Birgitta Hambraeus (c)