Motion till riksdagen
1992/93:Jo229
av Birgitta Hambraeus (c)

Stöd till jordbruket i norra Sverige


Arealbidrag utan krav på omställning
Jordbruket i norra Sverige baseras på mjölkproduktion.
Därmed skiljer det sig såväl från jordbruk i övriga Sverige
som i EG. Det är bra att regeringen föreslår arealbidrag,
men nivån är för låg. För att få jämförbar lönsamhet med
EG-länderna måste arealbidraget för norra Sverige vara ca
1.200 kronor per hektar.
En riktigt skött träda är välgörande för att få bort ogräs
och låta jorden vila. Förutsättningen för detta är naturligtvis
att trädan roterar som ett led i gårdens bruk, inte att den
permanentas på samma område. Det är inte rimligt att ställa
ytterligare krav på träda eller omställning, för att
arealbidrag ska utgå. Särskilt gäller detta för norra Sverige.
Något krav på omställning ska över huvudtaget inte gälla
för norra Sverige där riksdagen slagit fast att produktionen
ska upprättahållas på 1989/90 års nivå. Den spannmål som
odlas i norr används huvudsakligen till foder på gården. En
stor del av brukningsytan upptas av vallodling. Det finns
inget spannmålsöverskott från norra Sverige.
Självförsörjningen är endast ca 50%.
Rättvis konkurrens
Det är orimligt att sänka gränsskyddet, om man vill
skapa jämförlig konkurrenssituation med EG. Danmark
har kraftiga exportsubventioner som överstiger Sveriges
kvarvarande gränsskydd.
Utbildning och framtidstro
Det är väsentligt att återge jordbrukarna framtidstro.
Mycket talar för att det kan komma att bli en fysisk brist på
mat på jorden, när det icke uthålliga jordbruket definitivt
har förstört sina förutsättningarna. I sydvästra USA, en av
världens kornbodar, sjunker t ex grundvattnet med upp till
en och en halv meter per år. Jordtrötthet och kemiska öknar
börjar bli vanliga symptom i de intensivast odlade delarna
på jorden. Unga människor måste uppmuntras att söka sig
till jordbruksutbildningarna. Reglerna för den
interkommunala ersättningen får inte försvåra val av dessa
utbildningar.
Distriktsveterinärer
I norra Dalarna kan en veterinär tvingas köra lika
mycket bil som en taxichaufför för att nå sina patienter. Det
är inte rimligt att tro att djurägarna skulle kunna betala vad
det kostar att skicka efter veterinären. Risken är
överhängande att man tvingas slakta sjuka djur och att
djuren får lida i onödan. Vi betalar inte vad läkare och
sjukhus kostar när vi blir sjuka. Lika orimligt är det att
djurägare ska kunna försörja privatpraktiserande
veterinärer utan statsstöd. Vid förändring av
veterinärorganisationen måste hänsyn tas till djuromsorgen
i norra Sverige.
Riksdagen har slagit fast att jordbruket i norra Sverige
ska undantas från tvånget att ställa om till annan produktion
och att det ska upprätthållas på ungefär 1989/90 års nivå.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arealstöd till jordbruk i norra
Sverige utan krav på omställning eller träda,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen i övrigt anförts om stöd till jordbruket.

Stockholm den 26 januari 1993

Birgitta Hambraeus (c)