Maskinkostnaderna i lantbruket har ökat fortare än
produktionspriserna och utgör idag en stor del av de totala
produktionskostnaderna. Jordbrukets totala intäkter 1991
var cirka 28 miljarder kronor. Lantbrukets
maskinkostnader för att ta fram detta kan beräknas till 10
miljarder. En sänkning av maskinkostnaderna med bara 1
procent innebär en besparing på 100 miljoner.
Tidigare satsningar på familjejordbruk har resulterat i
att nästan varje enhet har byggt upp en egen och fullständig
maskinpark. Detta har lett till ett underutnyttjande av
många maskiner med onödiga kostnader som följd. Här
finns stora besparingsmöjligheter men det behövs
organiserad samordning och samarbete.
Ett i Europa beprövat system för maskinsamverkan
lantbruksföretag emellan är ''Maskinringar''.
Maskinringarnas uppgift är att: effektivisera
maskinanvändningen, förmedla maskintjänster och
arbetskraft, ge investeringsrådgivning och
kursverksamhet, ge trygghet vid sjukdom och olycksfall,
skapa sociala kontakter.
I Tyskland som är föregångsland vad gäller maskinringar
talar man om besparingar på 10--15 procent med
maskinringarnas hjälp. En motsvarande besparing i Sverige
skulle innebära 1 miljard till gagn för svensk
livsmedelsproduktion.
I Sverige finns idag ett antal maskinringar och flera tusen
lantbrukare är redan anslutna. Erfarenhetsmässigt tar det
4--5 år innan en maskinring är självfinansierad. Ett
ekonomiskt stöd under denna tid är en nödvändighet om
maskinringarna skall få den betydelse för medlemmarna
och samhället som en fullt utbyggd verksamhet kan
erbjuda. Därför förordas en utredning av denna fråga.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning om maskinringar
för lantbruksföretag.