Svenska Dränerares Riksförbund är en sammanslutning av entreprenörer från hela Sverige, med mycket stark specialisering på jordbrukets behov av dränering och täckdikning.
Såväl kunskap som maskinpark är så gott som uteslutande anpassad för jordbrukets dränering.
Maskinerna är vanligtvis inköpta i samråd med vattenhushållsavdelningarna vid lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna i respektive distrikt och län.
De ekonomiska förutsättningarna -- arbetstillgång och lönsamhet -- har bedömts av planläggningsavdelningarna och maskinkonsulenterna och därefter har specialmaskinerna inköpts av entreprenörerna.
Det är således fråga om mycket speciella maskiner som inte går att utnyttja för andra ändamål.
Företagsgruppens fullständiga beroende av jordbruket har inneburit att hela marknaden i ett enda slag ryckts undan i och med jorbrukets omställning.
Under 70-talet och första halvan av 80-talet baserades marknaden på en årlig omtäckdikningsareal på 14 000--19 000 ha för att under andra halvan av 80-talet stabilisera sig på en nivå på ca 15 000 ha/år.
1990 rasade volymen på en gång ner till hälften, ca 7 500 ha, och det mesta tyder på att raset 1991 fortsatt ner till ca 3 500 ha eller mindre,
Att 3/4 av marknaden har försvunnit på 2 år kan helt relateras till riksdagens livsmedelspolitiska beslut våren 1990 då förutsättningarna för jordbrukets omställning lades fast.
Det ter sig ju närmast självklart att man inom jordbruket efter detta inte investerar i nya täckdiknings- och dräneringsföretag.
Hela verksamheten står i dag så gott som helt stilla på några få undantag när. Det betyder inte bara att arbetskraften friställts. Hela den samlade maskinparken är i det närmaste värdelös och osäljbar i Sverige.
De flesta företagen är dessutom etablerade ute på landsbygden med närhet till sin tidigare marknad vilket gör det extra svårt att finna ersättningssysselsättning.
Det går idag heller inte att bedöma om, och i så fall när, efterfrågan ånyo kan komma att vända uppåt. Möjligen kan det finnas en viss ljusning i mitten på 90-talet förutsatt att spannmålsmarknaden kommer i balans.
Mot bakgrund av att hela den verksamhet som bedrivs av företagen inom Svenska Dränerars Riksförbund är lika beroende av de staliga besluten om jordbruket som själva jorbruksnärningen, är det rimligt att staten på något sätt också tar ett ansvar för företagens omställning eller avveckling.
Det bör därför uppdras till regeringen att återkomma med förslag i detta syfte.
I det sammanhanget bör även förutsättningarna för att exportera friställda resurer undersökas.
Vid förra årets riksmöte väcktes en liknande motion. Denna motion avslogs med hänvisning till att frågor av detta slag som hittills fick hanteras inom ramen för jordbrukets rationaliseringsstöd. Innebörden av detta har trots kontakter med Jordbruksdepartementet inte gått att klarlägga.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förhållandena för jordbrukets dränerings- och täckdikningsentreprenörer.
Stockholm den 26 januari 1993 Roland Larsson (c)