Frågan om djurförsökens roll i den svenska forskningen behandlas mycket knapphändigt i propositionen. Riksdagen har uttalat att användningen av djurförsök i forskningen bör minska. Detta kräver ytterligare insatser. Risken är annars stor att den ökade användningen av kemikalier i samhället och de miljö- och hälsorisker som detta medför leder till en ökande användning av djurförsök. Dels gäller det att skärpa kraven på när djurförsök får användas och tillförsäkra att djuren utsätts för minsta möjliga lidande. Dels är det viktigt att påskynda utvecklingen av metoder som är alternativ till djurförsök.
Det förekommer uppenbarligen att djurförsök används för att uppfylla formella testkrav utan att resultatet egentligen ger några säkra belägg för hur kemikalier påverkar exempelvis människor. Det finns därför anledning att genomföra en omfattande utvärdering av de djurförsök som för närvarande förekommer i Sverige. Utvärderingen bör gälla dels metodernas relevans, dels betydelsen av de syften djurförsöken har. Såväl vetenskapsmän med erfarenhet av djurförsök som vetenskapsmän med erfarenhet av alternativa metoder deltar i denna utvärdering.
Jordbruksutskottet har med anledning av tidigare yrkanden med denna innebörd hänvisat till centrala försöksdjursnämndens arbete. CFN bedriver visserligen en viss informationsverksamhet kring alternativa metoder, men har inte haft som uppgift eller resurser att genomföra utvärderingar av det slag som vi här efterlyser.
Trots knappa ekonomiska resurser, pågår arbete på att utveckla metoder som kan vara alternativ till djurförsök. Också här är det viktigt med insatser för att utvärdera de alternativa metodernas relevans t.ex. när det gäller att mäta akut toxicitet. Ett sådant arbete genomförs för närvarande av Skandinaviska Celltoxikologiska sällskapet, en frivillig sammanslutning av forskare som arbetar med alternativa metoder till djurförsök inom toxikologin. De ekonomiska resurserna är dock mycket knappa. Det finns därför anledning för staten att stödja denna utvärderingsverksamhet.
Kunskapen om vad de alternativa metoderna kan ge behöver öka, lämpligen genom att utbildning i alternativa metoder till djurförsök blir obligatorisk i högskolans grund- och forskarutbildning på medicinska och biologiska linjer.
Enligt kungörelsen SJVFS 1992:11 skall en viss utbildning om alternativa metoder ske vid användning av försöksdjur. För närvarande sker detta dock i mycket blygsam omfattning. Sammanlagt rör det sig enligt uppgift om en till två timmars orientering. En väsentlig utökning av denna utbildning är nödvändig.
För att djurförsök skall kunna avvecklas utan att skapa onödiga risker för människans hälsa är det viktigt att alternativa metoder utvecklas. De statliga satsningarna på att utveckla sådana metoder är dock hittills mycket blygsamma, Till det kommer vissa anslag från ideellt hopsamlade medel, bl.a. genom Nordiska Samfundets stiftelse för Vetenskaplig forskning utan djurförsök. Om ett verkligt genombrott när det gäller alternativa metoder skall kunna åstadkommas krävs dock forskningsinsatser av en helt annan storleksordning. Vi har tidigare i motioner föreslagit att regeringen skall utarbeta ett samlat forskningsprogram för utveckling av alternativ till djurförsök. Utskottet har då hänvisat till den kommande forskningspropositionen. Vi kan nu konstatera att regeringen inte tagit något sådant initiativ. Riksdagen bör därför nu hos regeringen hemställa att ett sådant program utarbetas. Det kan lämpligen finansieras genom en särskild avgift på djurförsök.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av den djurförsöksverksamhet som förekommer i Sverige med hänsyn till dels metodernas relevans, dels försökens syfte,
2. att riksdagen hos regeringen begär ett program för utvärdering av för närvarande tillgängliga alternativ till djurförsök,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att utbildning i alternativa metoder för djurförsök skall ingå i högskolans grund- och forskarutbildning med medicinsk och biologisk inriktning,
4. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat kraftfullt program för forskning kring alternativa metoder i nästkommande forskningsproposition.
Stockholm den 15 mars 1993 Pär Granstedt (c) Ingbritt Irhammar (c)