Vi ser nu alltmer de negativa konsekvenserna av 1990 års livsmedelspolitiska beslut. Många lantbruksföretag drabbas med full kraft av betalningsproblem. På två år från 1990 när omställningsbeslutet togs till 1992 har jordbrukets totala inkomster sjunkit från 31,9 miljarder till preliminärt 27,6. Kostnaderna låg 1990 på 26 miljarder. Driftöverskottet har således minskat från 4,8 miljarder till 1,3 miljarder. Den så kallade täckningsgraden har med andra ord sjunkit dramatiskt och det blir helt enkelt inga pengar över för att betala arbetsinsatsen. Dvs lantbrukaren blir utan lön. Det handlar om en mycket hårdhänt hantering av en yrkeskår som normalt sett har längre arbetstid än andra yrkesgrupper.
När garantipriset sänks till för låga nivåer blir det omöjligt för den enskilda lantbrukaren att producera utan förlust hur skickliga han/hon än må vara. De ekonomiska problemen för lantbruksföretagen leder till att stora kapitalvärden kan gå förlorade samtidigt som arbetslösheten på landsbygden kommer att öka högst påtagligt. Utslagningen av lantbruksföretag har också ökat högst dramatiskt sedan omställningen påbörjades. En konkurs i ett lantbruk är inte som en vanlig betalningsinställelse i ett aktiebolag. Här rör det sig om personliga och familjemässiga tragedier där ekonomin raseras för all framtid, där familjen tvingas bryta upp från ett boende och en bygemenskap som kanske fungerat i generationer.
Det är enligt min mening nödvändigt att regeringen, genom jordbruksverket eller på annat sätt, skaffar sig en bild av problemens omfattning och att initiativ tas till att söka framkomliga vägar för att rädda så mycket som möjligt av det svenska jordbruket. Lantbrukare med betalningsproblem bör uppmanas ta upp förhandlingar med långivande bank om vissa ränteeftergifter och viss amorteringsfrihet. Regeringen bör bidra med stöd till ränteeftergifterna. Några tusen betalningsinställelser inom jordbruket innebär att viktiga kunskaper går förlorade. Det innebär vidare att man inte längre kan tala om en levande landsbygd och öppna landskap. Dessutom får en konkursvåg inom lantbruket en mycket negativ inverkan på de banker som lånar till jordbruksföretag. De största problemen finns hos lantbrukare som köpt gårdar eller investerat i stora nyanläggningar under senare år. För dem slår skuldfällan samman och förmågan att sköta räntor och amorteringar upphör.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att regeringen tar initiativ till en snabb problem- och åtgärdsanalys av lantbruksföretagens ekonomiska situation.
Stockholm den 21 januari 1993 Kenneth Lantz (kds)