Situationen i det svenska jordbruket är besvärlig.
Lönsamheten är för dålig, det innebär att de jordbrukare
som har stora skulder kämpar en ojämn kamp mot räntor
och andra kostnader. Det förutsågs i 1990 års
jordbrukspolitiska beslut att avregleringen i jordbruket
kunde ge problem för högt skuldsatta. Därför avsattes
pengar för att kunna hjälpa jordbrukare som hamnade i
besvärliga situationer, utan att själva vara skuld till det.
Omställningen och avregleringen av jordbruket är i
många fall besvärlig, med sjunkande priser för produkterna
går lönsamheten ner och det kan ge upphov till akuta
ekonomiska kriser. Avsikten med 1990 års beslut var att
jordbrukspolitiken skulle bli mer långsiktig, men det har
inte blivit så. Ansökan om medlemskap i EG och ändringen
av EG:s jordbrukspolitik har gjort att osäkerheten blivit
stor. Det senaste årets torka har för stora delar av landet
ytterligare försämrat jordbrukares ekonomiska situation.
Hittills har de medel, som får disponeras för hjälp till
jordbrukare med ekonomiska problem, använts mycket
lite. Detta delvis beroende på oklara och alltför snäva
bestämmelser. Det är naturligtvis svårt för den drabbade
jordbrukaren att bevisa att det är avregleringen av
jordbruket som är orsaken till de ekonomiska
svårigheterna. Resultatet har hittills blivit att ingen hjälp
har getts. Att det är så här är inte bra.
Efter årets torka kan vi förvänta oss att fler jordbrukare
är i behov av hjälp. Ofta handlar det om nystartade
jordbrukare, som av naturliga skäl är mest utsatta. Vi anser
att man, vid tillämpningen av stödet till jordbrukare som
har ekonomiska problem, inte skall vara så restriktiv som
hittills. Det faktum att det är låga priser beroende på
avregleringen av jordbruket i kombination med dålig skörd
får inte innebära att jordbrukarna inte får hjälp. Vi anser
att de jordbrukare som drabbas på detta sätt inte själva är
skuld till den uppkomna situationen och skall därför kunna
få hjälp. Det måste enligt vår uppfattning vara ett viktigt
samhällsintresse att sådana här situationer inte leder till
konkurs.
En konkurs för ett jordbruksföretag är en katastrof
eftersom även den privata ekonomin raseras. Det finns
ingen gräns mellan företaget och den egna ekonomin.
Därför skall samhällets insatser vara sådana att de
jordbruksföretag som har en möjlighet att överleva ges
hjälp. För att det skall vara möjligt skall stödet kunna
möjliggöra rekonstruktion av lantbruksföretaget. Då är det
viktigt att komma in i tid och att bedömningen inte är så
snäv som hittills.
Hemställan
Med hänvisning till anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hjälp till jordbruksföretag som
är hårt skuldsatta.
Stockholm den 22 januari 1993
Lennart Brunander (c)
Birger Andersson (c)