Flickors fritidssysselsättningar är närmast regelmässigt eftersatta vad gäller ekonomiskt stöd, det visar en rad undersökningar, bl.a. inom Kommunförbundet. Inte minst gäller detta inom ridsporten, där flickorna är i klar majoritet.
Att i dagens ekonomiska läge begära förstärkta bidrag till ridsporten är knappast görligt, däremot finns det stora möjligheter att hjälpa den ideella ridverksamheten utan att det kostar vare sig stat eller kommun ett öre.
Foderkostnaderna är en stor post i ridverksamheten. Trots sänkta inlösenpriser ligger priserna högt, de ideellt drivna ridskolorna har ju heller ingen möjlighet att dra av ingående moms.
Samtidigt säljs den svenska överskottsspannmålen på världsmarknaden till dumpingpriser, i den mån man över huvud taget lyckas att finna köpare. Fortfarande finns havre kvar sedan flera år i regleringskassan.
Tillåts de ideellt drivna ridskolorna att köpa havre till de priser spannmålskassan får ut på världsmarknaden innebär det ca 20 % sänkning av foderkostnaden. Detta gör det i sin tur möjligt för ridsportföreningarna att hålla sina avgifter på nuvarande nivå, vilket torde vara minst sagt viktigt när nu kommunerna rustar ned sin fritidsverksamhet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet för ideellt drivna ridskolor att få del av världsmarknadens prissättning på svenskt spannmålsöverskott.
Stockholm den 21 januari 1993 Nils T Svensson (s)