Lantbruk och landsbygd i skogs- och mellanbygderna i södra Sverige
En levande landsbygd och ett bevarat kulturlandskap är
ett angeläget samhällsmål. Här spelar jord- och skogsbruket
en viktig roll. Hotet mot odlingslandskapet har varierat med
jordbrukets lönsamhet och de olika stödmedel som
samhället bidragit med. Enligt regeringens
budgetproposition är målet att upprätthålla en hög
ambitionsnivå på det regionalpolitiska området. Vi
instämmer i denna målsättning men medlen för att komma
dit anser vi vara alltför svaga. Inte minst sett ur perspektivet
att få lika villkor som EG-länderna.
Vi menar att jordbrukets primära uppgift är att
producera livsmedel. Näringen skapar också samtidigt
andra värden som är av betydelse för samhället, t ex öppna
landskap, sysselsättning på landsbygden,
försörjningsberedskap, förutsättningar för turism och
konsumentnära produktion.
Det finns dock naturliga kostnadsnackdelar. Långa
avstånd mellan jordbruket och dess servicenäringar och till
konsumenterna. Detta glesbygdsproblem skapar
kostnadsnackdelar i form av höga transportkostnader.
Klimatet medför begränsningar för växtodlingen. En lång
stallperiod medför ökade kostnader för
animalieproduktionen.
I södra Sveriges skogs- och mellanbygder och på öarna
Öland och Gotland bedrivs ofta lantbruket på många små
skiften. Rationaliseringsmöjligheterna begränsas av
naturen. Därför är kostnadsnackdelarna bestående och kan
förvärras på sikt.
Mot detta kan ställas fördelar i form av decentraliserad
produktion, miljövänliga och relativt sett extensiva
produktionsmetoder. Inom nämnda områden överväger
kostnadsnackdelarna. Ska jordbruket behållas på sikt måste
ersättning utgå även för den samhällsnytta jordbruket
skapar.
Inom den europeiska gemenskapen, EG, tillämpas
omfattande regionalpolitiska stöd till bl a jordbruket. Mer
än hälften av Storbritannien och forna Västtyskland
omfattas av sådant stöd och för Frankrikes del är det cirka
45 procent. I Sverige är det hittills endast Norrland, som har
cirka 16 procent av Sveriges åkerareal, som har
regionalpolitiskt stöd och som är knutet till produktionen. I
EG finns förutom produktionsstöd en rad andra åtgärder
som hjälper upp jordbrukarens inkomstnivåer.
I Sverige är cirka 7 procent av arealen uppodlad. Inom
EG är motsvarande siffra 50-60 procent. Det finns därför all
anledning att bevara det svenska odlingslandskapet och det
aktiva jordbruket.
Den helt övervägande delen heltidsverksamma
lantbrukare i skogs- och mellanbygden bedriver mjölk-
och/eller köttproduktion ofta i kombination med skog. För
öarna gäller kombinationen mjölk och/eller köttproduktion
kombinerat med specialodlingar av olika slag.
Förutsättningar för att konkurrera med spannmålsodling på
slättbygden finns inte. Den enda konkurrenskraftiga
produktionsgrenen är vall och bete. Ska dessa områden
kunna klara sin överlevnad inför ett EG-inträde fordras att
villkoren blir i överensstämmelse med de villkor som finns
inom EG.
Många mjölk/köttproducenter håller på att slås ut på
grund av en drastiskt försämrad lönsamhet. Situationen blir
inte heller bättre av de tongångar som hörs i den allmänna
debatten om en billig import av t ex kött och ost. Vad man
då jämför med är de dumpingpriser som vissa länder med
stort överskott erbjuder. Ingen får oss att tro att Sverige den
dag landet står utan egen produktion kan köpa livsmedel
utifrån till dumpingpriser! Det har vid alla tidigare tillfällen,
då svenska produkter tagit slut, visat sig att priserna raskt
stigit uppåt på de importerade produkterna. En viktig
faktor i sammanhanget är det exportstöd som
producenterna inom EG erhåller. Här arbetar inte de
svenska producenterna alls på lika villkor.
Vi anser att riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att
snarast framlägga förslag till lösningar för skogs- och
mellanbygderna i södra Sverige jämte öarna Öland och
Gotland och omfatta följande:
1. För att hålla en klar anknytning till värdet av
landskapsvård, sysselsättning, livsmedelsberedskap mm
bör stimulansen ges i form av arealersättning, som i sin tur
kopplas till mjölk- och köttproduktion. I syfte att få en
inriktning som uppmuntrar till grovfoderbaserad
produktion och som inte stimulerar till ökad
spannmålsodling bör arealen slåtter- och betesvall
prioriteras som ersättningsgrund. Denna areal bör sedan
relateras till ett visst antal djur.
2. Det finns inget som på landsbygden kan ersätta
lantbruket eftersom lantbruket inte enbart producerar mat
utan också en levande landsbygd, öppna landskap och
bevakningsuppgifter för totalförsvaret. De produkter som
inte avsätts inom landet måste få kunna exporteras på
samma villkor som inom EG. Eftersom EG har exportstöd
för livsmedel måste regeringen nu komma med förslag till
riksdagen om exportstöd så att svenska bönder kan existera
på lika villkor som sina yrkesbröder inom EG.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till södra Sveriges skogs- och
mellanbygder samt öarna Öland och Gotland,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om exportstöd.
Stockholm den 20 januari 1993
Stina Gustavsson (c)
Marianne Jönsson (c)
Rune Backlund (c)
Agne Hansson (c)