med anledning av skr. 1992/93:255 Inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG

Allmänt

Regeringen anger i skrivelse 1992/93:255 vad som är
betydelsefullt i Sveriges samarbetet med EG beträffande
miljöfrågor.

Egentligen är det fel tidpunkt att avge denna skrivelse.
Regeringen har själv tillsatt en utredning (M 1993:2) för att
belysa miljökonsekvenserna av svenskt deltagande i EG.
Denna utredning borde få avge sitt utlåtande. Därefter
borde frågan diskuteras. Risken finns att det som i så många
andra fall -- t.ex. Öresundsbrofrågan -- blir beslut först,
sedan debatt och utvärdering.

Den allmänna meningen i skrivelsen är acceptabel, men
när det gäller konkretisering och prioritering finns det
frågetecken.

Skrivelsen ger inte en läsare en tydlig bild av vad Sverige
kommer att kräva i förhandlingarna med EG; vad som är
förhandlingsbart respektive odiskutabelt.

De förmodligen allvarligaste problemen behandlas
rapsodiskt på en sida i slutet av skrivelsen, nämligen
klimatfrågan och Östeuropas miljöproblem. Detta tyder på
en oförmåga att prioritera rätt i regeringskansliet. Man
konstaterar bland annat att det är viktigt att EG spelar en
aktiv roll när miljöproblemen i Östeuropa ska lösas.
Sanningen är att det är helt avgörande att EG gör det --
någon annan lösning finns icke.

Behandlingen av klimatfrågan inger också oro.
Resonemangen domineras av vad som eventuellt bör göras
i någon icke specificerad framtid. Detta speglar väl
regeringens inhemska politik, som inte inneburit några
mätbara framsteg i arbetet att minska risken för
klimatstörningar. Inte minst oviljan att införa en
verkningsfull och generell koldioxidskatt visar detta.

Den sista allmänna allvarliga kritiken är att tredje
världens miljöproblem inte tycks vara viktiga för den
svenska borgerliga regeringen. Ett avgörande mål för EG
borde vara lösningen av tredje världens problem -- inklusive
miljöproblemen. På sikt är det en förutsättning för allas vår
överlevnad.

Specifika krav

Det finns många specifika krav som måste tas upp i
förhandlingarna med EG. Dessa krav måste emellertid först
diskuteras i Sverige. Detta har inte gjorts och denna
skrivelse bidrar inte till att stimulera och vidga debatten till
fler.

Vänsterpartiet anser bl.a. att följande borde beaktas och
tas upp:Försurningsproblemen blir allt svårare. De
åtgärder som hittills vidtagits är långt ifrån tillräckliga.
Utsläppen av försurande ämnen måste drastiskt minska.
Det måste finnas en tydlig och självklar rätt för varje EG-
land att införa strängare miljökrav än de gemensamma.
Skrivelsen är på denna punkt otillfredsställande. Det gäller
t.ex. livsmedelstillverkning och -hantering, vissa produkter
med blyinnehåll, kadmium m.m. Det är också aktuellt
beträffande krav på bilar där vi i framtiden kan behöva en
möjlighet att ställa hårdare miljökrav än vad EG
bestämmer sig för.Sverige ska driva krav på
miljökonsekvenser av EG:s beslut.Sverige bör också ha
ett krav på att det planerade och beslutade europeiska
''naturvårdsverket'' byggs och startas.Sverige bör ställa
krav på hårdare sanktionsmöjligheter mot länder som inte
följer beslutade miljömål och miljölagstiftning.Sverige
bör också driva kravet på att EG:s kontakter och handel
med tredje världen baseras på miljöhänsyn.Sverige bör
också kräva att EG ska vara pådrivande i det internationella
miljöarbetet -- framför allt mot Japan och USA.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om de miljökrav Sverige bör ta
upp i sitt samarbete med EG.

Stockholm den 3 juni 1993

Jan Jennehag (v)

Karl-Erik Persson (v)

Rolf L Nilson (v)

Bengt Hurtig (v)