Fisket längs våra kuster har sedan lång tid tillbaka haft stor betydelse för kust- och skärgårdsbefolkningen. Att fritt få fiska är en gammal tradition och rättighet. Att göra ingrepp i denna rättighet är en stor och betydelsefull försämring för många människor. Om det över huvud taget skall göras begränsningar så måste det enligt vår mening tagas stor hänsyn till dem som har och har haft fisket som en inte helt oväsentlig del av sin inkomst.
Inte minst i de svåra tider vi lever i i dag så är det värdefullt med ett tillskott i den enskildes ekonomi. Vi anser att respektive länsstyrelse bör få möjlighet att bedöma för vem eller för vilka som inkomster av fisket har betydelse och utfärda licenser för fiske även om fisket är mindre än 50 % av vederbörandes inkomst.
Det som i viss mån talar för en begränsning av fritids- och husbehovsfisket är den minskande tillgången på fisk framför allt i Östersjön. En viss begränsning kan därför tänkas om det samtidigt tas hänsyn till att begränsningen upphör när fisketillgången ökar igen. T.ex. om fem år som en försöksperiod. Dock anser vi att den begränsning som regeringen föreslår är för långtgående. En begränsning måste uppfattas som realistisk.
Vi menar att antalet garn bör vara minst sex stycken eller med en total längd på 600 meter.
Vi anser vidare att ålsaxen även fortsättningsvis skall få användas. Den är inte mer plågsam för fisken än någon annan fiskemetod. Vi utgår ifrån att den felaktighet av saklig natur som finns i propositionen vad gäller snörpvadsfisket i Blekinge rättas till.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de som fisket har betydelse för skall kunna erhålla licenser som utfärdas av länsstyrelsen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att begränsningen av antalet garn skall vara sex stycken eller en maximal längd av 600 meter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ålsax även i fortsättningen bör få användas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att begränsningen bör införas under en försöksperiod på fem år.
Stockholm den 19 april 1993 Christer Skoog (s) Hans Gustafsson (s) Yvonne Sandberg-Fries (s) Jan Björkman (s) Per Olof Håkansson (s)