Flera intressen måste dela på fisket som en resurs:
fiskevattenägarna, yrkesfiskarna och sportfiskarna. Staten
har det övergripande ansvaret för att lagar och förordningar
på fiskeområdet ger ett så friktionsfritt samspel mellan de
olika intressena som möjligt.
Ägande- och hävdrätt
Rent historiskt går det inte att bortse från en
flertusenårig ägande- och hävdrätt. Det är de boende runt
sjöarna, kusterna och skärgårdarna som under
århundradena bakåt haft rätten till fiske och som helt eller
delvis försörjt sig på näringen. Det är viktigt att ägande- och
hävdrätten respekteras.
Levande landsbygd
Den viktigaste regionalpolitiken just nu är att på olika
sätt stärka landsbygdsbefolkningens rätt till sina resurser.
När de traditionella näringarna sviker, blir turism och
fritidsverksamhet av olika slag av allt större betydelse.
Fiskerätten bidrar till en levande landsbygd och därmed till
fortsatt boende i dessa ofta glesbebodda områden.
Ett problem som måste lösas är frågan om kräftfisket.
Försöksutplantering av signalkräfta i de stora sjöarna har på
sina håll visat mycket lovande resultat. Det ekonomiska
värdet av ett framtida kräftfiske är stort.
Kräftfiske omfattades inte av statens uppgörelse med
fiskevattenägarna om ersättning för förlorat fiske. När den
uppgörelsen skedde fanns inget kräftfiske i t ex Hjälmaren.
Nu återkommer kräftfisket och det kommer med största
sannolikhet att bidra till att allt fler fiskeintresserade, inte
bara från Sverige utan även från övriga Europa, kan komma
att lockas till det mycket exklusiva kräftfisket.
Allmänt vatten
Beträffande allmänt vatten bör utsättningar för
uppbyggnad av kräftbestånd liksom den fortsatta vården
och fisket, som ett led i en landsbygdssatsning, anförtros det
yrkesmässiga fisket och närboende fiskevattenägare.
Härvid bör i första hand redan licensierade yrkesfiskare få
företräde. Allmänhetens kräftfiske bör ske på enskilt eller
allmänt vatten som upplåts av vattenägarna eller fiskarena
genom försäljning av fiskekort eller andra
upplåtelseformer. Också detta förslag skall ses som ett
ställningstagande för att underlätta för landsbygdens
befolkning att utnyttja de egna resurserna. Endast om
rätten till fiskevattnen är säkrad kommer vattenägarna att
vara beredda att investera i uppbyggnad av nya
kräftbestånd så att ett rikt kräftfiske kan komma till stånd
även för allmänheten.
Enskilt vatten
Det är utomordentligt viktigt att statsmakterna klargör
att kräftfisket på enskilt vatten helt och odelat tillhör
vattenägarna och att det fastslås att kräftfiske på enskilt
vatten inte kan betraktas som handredskapsfiske.
Resistent kräftstam
Beträffande flodkräftan bör Fiskeriverket skapa
förutsättningar för en intensifierad forskning för att
utveckla en resistent kräftstam som gör att den svenska
flodkräftan kan bevaras och utvecklas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av ägande- och hävdrätt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheten till bevarandet av en
levande landsbygd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i ett tillägg i uppgörelsen
mellan staten och fiskevattenägarna ange vilka som skall få
fiska kräftor på allmänt vatten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kräftfiske på enskilt vatten
helt och odelat tillhör vattenägarna och att det inte
betraktas som handredskapsfiske,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en intensifierad forskning för att
utveckla en flodkräftstam som är resistent.
Stockholm den 19 april 1993
Harald Bergström (kds)