Motion till riksdagen
1992/93:Jo103
av Åke Carnerö (kds)

med anledning av prop. 1992/93:232 Fiskelag, m.m.


Husbehovsfisket på Västkusten
Många människor är i huvudsak positiva till en
redskapsbegränsning för fritidsfiskare. Dock upprörs
många över att gammal fisketradition och fiskekultur kan
komma att decimeras genom de begränsningar av det s.k.
husbehovsfisket som föreslås.
Husbehovsfisket längs Sveriges kuster är en urgammal
rättighet. Denna fritidssysselsättning har gått i arv från
generation till generation. Båtvård, redskapstillverkning,
kunskap om fiskeplatser och olika fiskesätt är exempel på
ett slags kultur som kanske skulle försvinna i framtiden
liksom det kustgenuina, småskaliga livet bland sjöbodar och
bryggor.
För att värna om en levande skärgård och kust är
fritidsoch husbehovsfisket av stor betydelse. Vår generation
får inte lagstifta så att ett alltför snävt husbehovsfiske blir
följden. Det är därför viktigt att vår kustbefolkning även i
framtiden får möjlighet att bedriva ett meningsfullt
husbehovsfiske.
I propositionen föreslås en begränsning av garn till 180
meter. En begränsning införs samtidigt av det antal redskap
som en fiskare sammanlagt får använda vid ett och samma
tillfälle. Denna antalsbegränsning kommer inte omfatta
handredskap eller hummertinor, vilket är en bra föreslagen
inriktning. När det gäller andra burar och nät eller garn,
linor och ryssjor bör det sammanlagda antalet sådana
redskap inte överstiga sex stycken.
I stället för 180 meter garn bör ovan nämnda regel
innefatta t.ex. sex normalgarn, sex ryssjor eller sex linor
eller dessa redskap i kombination, men dvs högst sex
redskap.
Det är viktigt att insjöar och olika kustavsnitt i vårt land
särbehandlas utifrån sina biologiska och klimatiska
förutsättningar. Därför är det en viss fara i att Fiskeriverket
ensamt får bemyndigande att ge föreskrifter om
fredningstider, fredningsområden, redskapsanvändning,
fiskemetoder med mera. Fiskeriverket måste även i
fortsättningen ha ett intimt samarbete med länsstyrelserna
för att vid behov kunna skapa ett differentierat regelsystem.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om antalet garn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samarbetet mellan Fiskeriverket
och länsstyrelserna.

Stockholm den 19 april 1993

Åke Carnerö (kds)