Husbehovsfisket på Västkusten
Många människor är i huvudsak positiva till en redskapsbegränsning för fritidsfiskare. Dock upprörs många över att gammal fisketradition och fiskekultur kan komma att decimeras genom de begränsningar av det s.k. husbehovsfisket som föreslås.
Husbehovsfisket längs Sveriges kuster är en urgammal rättighet. Denna fritidssysselsättning har gått i arv från generation till generation. Båtvård, redskapstillverkning, kunskap om fiskeplatser och olika fiskesätt är exempel på ett slags kultur som kanske skulle försvinna i framtiden liksom det kustgenuina, småskaliga livet bland sjöbodar och bryggor.
För att värna om en levande skärgård och kust är fritidsoch husbehovsfisket av stor betydelse. Vår generation får inte lagstifta så att ett alltför snävt husbehovsfiske blir följden. Det är därför viktigt att vår kustbefolkning även i framtiden får möjlighet att bedriva ett meningsfullt husbehovsfiske.
I propositionen föreslås en begränsning av garn till 180 meter. En begränsning införs samtidigt av det antal redskap som en fiskare sammanlagt får använda vid ett och samma tillfälle. Denna antalsbegränsning kommer inte omfatta handredskap eller hummertinor, vilket är en bra föreslagen inriktning. När det gäller andra burar och nät eller garn, linor och ryssjor bör det sammanlagda antalet sådana redskap inte överstiga sex stycken.
I stället för 180 meter garn bör ovan nämnda regel innefatta t.ex. sex normalgarn, sex ryssjor eller sex linor eller dessa redskap i kombination, men dvs högst sex redskap.
Det är viktigt att insjöar och olika kustavsnitt i vårt land särbehandlas utifrån sina biologiska och klimatiska förutsättningar. Därför är det en viss fara i att Fiskeriverket ensamt får bemyndigande att ge föreskrifter om fredningstider, fredningsområden, redskapsanvändning, fiskemetoder med mera. Fiskeriverket måste även i fortsättningen ha ett intimt samarbete med länsstyrelserna för att vid behov kunna skapa ett differentierat regelsystem.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antalet garn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samarbetet mellan Fiskeriverket och länsstyrelserna.
Stockholm den 19 april 1993 Åke Carnerö (kds)