''Grunden för allmänhetens rätt att fiska på allmänt vatten finns i 2 § fiskerättslagen. Bestämmelsen härrör från 1766 års fiskeristadga enligt vilken varje rikets undersåte skulle äga frihet att idka och sig till fördel använda fisket i öppna havet.'' (prop. 1992/93:232 s. 47)
När en sådan bestämmelse skall ersättas är det vikigt att de nya reglerna upplevs som rättvisa och logiska utifrån de faktiska förhållanden som råder. Detta krav är inte uppfyllt när det gäller det aktuella förslaget till redskapsbegränsningar. I den departementspromemoria (Ds 1992:70) Enklare fiskebestämmelser som ligger till grund för propositionen har man hämtat intryck från de danska bestämmelserna för fritidsfisket.
Förslaget och de danska bestämmelserna är dock inte identiska. Avvikelserna gäller bl a kroklinor och nät. I propositionen föreslås en höjning av gränsen när det gäller kroklinor från vad som föreslogs i promemorian till vad som gäller i Danmark, men inte för nät där de danska bestämmelserna tillåter 270 meter mot de 180 meter som angavs i promemorian och som nu återkommer i propositionens förslag. Detta kommer att uppfattas som en synnerligen omotiverad skillnad mellan reglerna på den danska och svenska sidan av Öresund. Skulle dessutom skälet vara att man genom begränsningsreglerna ville förhindra att ett överdrivet fritidsfiskande skulle hota fisktillgången för yrkesfiskarna blir regelskillnaden ännu svårare att förklara för dem som med egna ögon ser trålfiskarnas framfart. Finns det andra fiskevatten där yrkesfiskarnas behov av skydd väger tyngre är den rimligaste lösningen att man tillåter olika redskapsbegränsningar för olika områden.
Ofta delar två eller flera husbehovsfiskare på en båt. De redskapsbegränsningar som kommer att fastställas måste i sådana fall gälla varje fiskare för sig. Även när det gäller eventuell begränsning av det sammanlagda antalet redskap måste detta räknas på samma sätt.
En fiskeform av stor betydelse både för den bofasta befolkningen och för turismen är den som bedrivs från fartyg som går ut med ett större antal fiskande som under några timmar får möjlighet att med olika redskap pröva fiskelyckan. Föreskrifterna för denna form av fiske bör inriktas mot att bekräfta nu gällande regler.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändringar och förtydliganden i de i anslutning till fiskelagen utfärdade föreskrifterna.
Stockholm den 19 april 1993 Jan Backman (m)