med anledning av förs. 1992/93:RR3 Riksdagens revisorers förslag angående omstruktureringar i statsförvaltningen

Riksdagens revisorer föreslår att regeringen inför varje
omstrukturering i förvaltningen bör presentera ett väl
genomarbetat beslutsunderlag för riksdagen. Detta är
utmärkt.

På sidan 62 i förslaget skriver revisorerna följande:

Riksdagen har också möjlighet att begära
konsekvensanalyser av regeringen i samband med att beslut
skall fattas. Den s.k. begränsningsförordningen (1987:1347)
kräver av myndigheterna att de skall konsekvensberäkna
sina egna förslag. Det är självfallet inte mindre viktigt att
bedöma konsekvenserna av regeringens förslag till
riksdagen.

Riksdagens revisorer har inte uppmärksammat att
motsvarande krav redan gäller inom regeringskansliet från
januari 1990. I ett cirkulär (C 1989:7) från
statsrådsberedningen samt finans- och civildepartementen
ges varje departement ett ansvar för att
konsekvensutredningar görs i de författningsärenden som
handläggs inom departementet. (Se konstitutionsutskottets
betänkande 1991/92:KU12 sidan 15.)

Det som saknas i riksdagens revisorers aktuella förslag
är kriterier för vad som skall anses vara bra respektive dåligt
i beslutsunderlaget. Är det bedömningar från tjänstemän
inom regeringskansliet eller från politiker som skall gälla
eller skall beslutsunderlaget bygga på objektiva kriterier?

Riksrevisionsverket är tillsynsmyndighet för den s.k.
begränsningsförordningen (1987:1347). RRV fick också i
uppgift av regeringen att utveckla en metod för
konsekvensutredningar. Denna metod bygger på objektiva
samhällsekonomiska och finansiella kriterier. Under hösten
1989 genomförde riksrevisionsverket i samverkan med
SIPU och regeringskansliets förvaltningskontor en
utbildning i regelekonomi för personalen i departementen.
Avsikten med utbildningen var att skapa större insikt i de
ekonomiska konsekvenserna av regelgivningen och att visa
på olika metoder för att mäta dessa konsekvenser.

I utbildningen betonas vikten av att på ett systematiskt
sätt strukturera beslutsunderlaget med utgångspunkt från
samhällsekonomiska respektive finansiella kriterier,
snarare än att ha ambitionen att värdera allt i kronor.
Metoden redovisas bl.a. i en rapport från
Kommunförbundet, Landstingsförbundet och
Riksrevisionsverket ''Bättre beslutsunderlag i den
offentliga sektorn -- en presentationsmodell''
(Förvaltningsrevisionen informerar 1991:2).

Denna modell och underliggande kriterier skulle med
fördel kunna användas även vid konsekvensanalyser av
omstrukturering inom statsförvaltningen. Modellen har i
samband med kurser och utredningar testats på ett stort
antal problem inom regeringskansliet och vid myndigheter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om gällande krav på
konsekvensutredningar för propositioner,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det förbättrade
beslutsunderlag som Riksdagens revisorer kräver bör
grundas på objektiva ekonomiska eller statsvetenskapliga
kriterier.

Stockholm den 17 december 1992

Margitta Edgren (fp)