Sedan uppdelningen av statsbudgeten i en drift- och
kapitalbudget avskaffades har förslag till
investeringsutgifter redovisats på samma sätt som andra
utgifter i statsbudgeten. Det görs alltså ingen åtskillnad
mellan å ena sidan mer långsiktigt verkande utgifter och å
andra sidan rena driftutgifter för myndigheternas
förvaltningsanslag samt transfereringar till bl.a. hushåll.
Detta förhållande har medfört svårigheter vid prioriteringar
mellan olika utgiftskrav. Vid omprioriteringar och
genomförande av besparingar har investeringsbehoven
kommit att försummas.
En annan sak som kommit i skymundan genom att olika
typer av utgifter redovisats på samma sätt är utgifternas
finansiering. Att finansiera långsiktigt räntabla
investeringar med lån är både riktigt och välmotiverat,
medan driftutgifter i princip bör finansieras med löpande
inkomster.
I årets finansplan har man valt att ta det raska greppet
att lyfta ut investeringarna ur budgeten. Myndigheterna ges
möjlighet att låna direkt i riksgäldskontoret för sina
investeringar. Kapitalkostnaderna kommer därmed att
belasta framtida förvaltningsanslag. Detta är kanske en god
ordning för investeringar som bäst kan bedömas av
myndigheterna själva, t.ex. köp av datorer, telefonväxlar
och annan kommunikationsutrustning. Men det är inte en
rimlig lösning för investeringar som är av stort
samhällsintresse och som har stor betydelse för individer
och näringsliv. Dessa investeringar bör självfallet
underställas riksdagen för prövning vad gäller omfattning,
inriktning och finansiell ram. Detta sker enklast genom att
utgifterna tas upp upp på budgeten som en kapital- eller
investeringsbudget.
Vi anser mot denna bakgrund att frågan om att införa en
drift- och kapitalbudget bör prövas på nytt. Den gamla
drift- och kapitalbudgeten hade sina brister och bör inte
återinföras som den var. I kommunerna finns uppdelningen
kvar och systemet har utvecklats under åren.
Investeringarna är enligt vår mening några av de mest
framtidsinriktade frågorna som riksdagen har att ta
ställning till.
I samband med att dessa frågor prövas bör också frågan
om att ändra det statliga budgetåret till kalenderår
övervägas. Med kalenderåret som redovisningsperiod
skulle effekterna av statens budget på kommunerna liksom
på samhället i övrigt bättre kunna överblickas. Våra
nordiska grannländer har kalenderåret som budgetår
liksom flertalet medlemsländer inom EG. Det är mot denna
bakgrund svårt att se några fördelar med att Sverige har ett
budgetår som avviker från kalenderåret.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om att
införa en drift- och kapitalbudget utreds på nytt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riksdagens inflytande över
statliga investeringar som är av stort samhällsintresse,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändring av det statliga
budgetåret till kalenderår.1
Stockholm den 25 januari 1993
Ian Wachtmeister (nyd)
Bo G Jenevall (nyd)