Upphandlingsformer för kostnadsfria förbrukningsartiklar
Vid riksdagens behandling av proposition 1992/93:129
beslutades att kostnadsansvaret för kostnadsfria
förbrukningsartiklar (KOFFA) överförs från kommunerna
till staten.
Effekterna av detta beslut blir enligt upppgift att
Apoteksbolagets dotterbolag ADA tar över som
ensamleverantör av kostnadsfria förbrukningsartiklar som
exempelvis inkontinenshjälpmedel i den öppna vården för
äldre och handikappade. Detta utan att någon upphandling
äger rum.
Ett av resultaten med denna förändring blir att det
sambruk mellan stat, landsting och kommunerna som
civildepartementet initierade för att samutnyttja
gemensamma resurser skadas.
För att exemplifiera så ska jag beskriva vilka effekter
detta får i Örebro län. Där har det landstingsägda företaget
Länia i konkurrens fått distributionen såväl till landstingets
egna verksamheter som primärkommunerna, vad gäller
exempelvis inkontinenshjälpmedel.
När ADA nu utan konkurrens tar över distributionen till
primärkommunerna får det till följd att kostnaden ökar för
att tillhandahålla dessa produkter i landstingets egen
verksamhet. Det betyder också att distributionen av andra
produkter, som nu samordnas med dessa transporter,
fördyras ut till kommunerna.
Det kan knappast ha varit avsikten med riksdagsbeslutet
att kostnaderna för skattebetalarna skulle öka. Det finns
därför skäl att överväga vilka förändringar som behöver
ske, för att ett fortsatt sambruk ska kunna äga rum och för
att såväl staten som landstingen ska kunna upphandla dessa
produkter i konkurrens.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att kunna fullfölja
sambrukstanken och därmed tillse att upphandlingen av
kostnadsfria förbrukningsartiklar kan ske på ett sådant sätt
att konkurrensen upprätthålls och samdistribution
möjliggörs.