Från och med årsskiftet 1992/93 har ett nytt statsbidragssystem införts för kommunerna. Huvudparten av statens bidrag är nu generella och inte specialdestinerade och prestationsanknutna. Systemet består av en långtgående omfördelning av inkomster mellan kommunerna samt av tillägg eller avdrag grundade på ett antal faktorer som anses beskriva för kommunerna opåverkbara strukturella kostnader.
Den senare delen i systemet är efter en omfattande kritik föremål för en förnyad utredning som skall vara klar i maj och förväntas därefter få en sådan behandling att dess resultat kan påverka statsbidragssystemet fr o m 1995.
Det är angeläget att de kostnadsskillnader mellan kommunerna som beror av struktuella förhållanden utreds mer ingående än den tidigare kommunalekonomiska utredningen hade tid och möjlighet till. Utredningen bör emellertid också få i uppgift att belysa den tyngsta komponenten, d v s omfördelningen av inkomster mellan kommunerna.
Material från Svenska kommunförbundet visar konsekvenserna för kommunerna i Stockholms län av systemet i nuvarande utformning. Resultatet visar att Stockholms län får en minskande andel av kommuninkomsterna i förhållande till riket i övrigt både vad avser skatteinkomster och statsbidrag.
Denna är en -- enligt vår mening -- orimlig omfördelning av inkomster från kommunerna i Stockholms län till övriga landet.
Därtill kommer att inkomstutjämningen kommit att bli så långtgående att den tagit bort praktiskt taget alla incitament för kommunerna att öka skattekraften. Det kan t o m vara lönsamt för kommunerna att agera så att inkomsterna minskar. Tillskottet via statsbidragssystemet kompenserar bortfallet mer än väl.
En real minskning av kommunernas inkomster kommer framdeles att kräva stora förändringar i verksamheterna. Resurserna måste i större utsträckning än hittills koncentreras till de obligatoriska uppgifterna. Inte heller dessa torde undgå nedskärningar.
Genom sitt ansvar för samhällsplaneringen på lokal nivå, den lokala infrastrukturen, utbildningen, barnomsorgen, olika sociala insatser samt kultur och fritid har kommunernas insatser stor betydelse för näringslivets utveckling. Om kommunerna i Stockholmsregionen, som varit en viktig motor för landets utveckling, inte längre kan medverka inom sina ansvarsområden kommer det att få konsekvenser för näringsliv och ekonomi i hela landet.
Arbetslöshet och därmed följande sociala problem är besvärliga var de än inträffar. De är dock mer svårhanterliga i ett storstadsområde än på andra orter. Dagens utveckling med mycket kraftig ökning av arbetslösheten inte minst bland ungdomar och invandrare inger stora farhågor inför framtiden. Kommunerna i Stockholms län måste ha resurser att hantera dessa problem.
I rapporter från IKE -- Institutet för kommunal ekonomi -- vid Stockholms universitet och Stockholms läns landsting visas bl a att kommunerna i Stockholms län drabbats hårdare av statliga nedskärningar än landets övriga kommuner under 1980-talet. Vidare noteras att de jämfört med övriga kommuner i riket lyckats bättre med att dämpa volymtillväxten. Slutligen noteras att de tvingats bli mer effektiva inte minst för att få råd med en utökad barn- och äldreomsorg.
Sammantaget anser vi situationen nu vara sådan att det inte längre går att slentrianmässigt flytta resurser från Stockholms län till andra delar av landet. En förnyad studie bör göras av de samhällsekonomiska konsekvenserna av den stora inkomstutjämningen i det nya statsbidragssystemet för kommunerna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förnyad studie av de samhällsekonomiska konsekvenserna av den stora inkomstutjämningen i det nya statsbidragssystemet för kommunerna, med speciell uppmärksamhet riktad mot förhållandena i Stockholms län.
Stockholm den 26 januari 1993 Ylva Annerstedt (fp) Alf Wennerfors (m) Margareta Viklund (kds) Karin Pilsäter (fp) Daniel Tarschys (fp) Knut Billing (m) Chris Heister (m) Ingvar Svensson (kds) Jerzy Einhorn (kds)