I regeringsformen sägs att den svenska folkstyrelsen
förverkligas bl.a. genom kommunal självstyrelse. Det sägs
också att beslutanderätten i kommunerna utövas av valda
församlingar samt att kommunerna får uttaga skatt för
skötseln av sina uppgifter.
Man kan utan tvekan påstå att en grundläggande
förutsättning för den kommunala självstyrelsen är att
kommunerna har rätten att fatta beslut om uttag av skatt.
I samband med skattereformens genomförande
beslutade riksdagen att införa ett tillfälligt förbud för
kommunerna att höja sin skatt. Under de speciella
förhållandena var detta riktigt.
Under senare tid har alltmer av samhällets uppgifter
lagts på primärkommunerna. Detta kan ses som ett bevis på
att samhället strävar efter att beslut skall fattas så nära
människorna som möjligt. Det kan också ses som ett bevis
på att samhället litar på att kommunerna är kompetenta och
klarar av att leva upp till de krav som ställs.
Det tillfälliga skattestopp som antogs för 1991/92 har
förlängts till att gälla även 1993. I samband med
skattestoppet 1991/92 prövades frågan i
konstitutionsutskottet. Utskottet fann att ett skattestopp av
denna typ var möjligt att genomföra eftersom stoppet var
just tillfälligt.
De svenska kommunerna har i dag en väl utvecklad
kompetens, både politiskt och administrativt. En rad för
människorna viktiga uppgifter har lagts på kommunerna.
Det är i detta läget inte rimligt att kommunerna fråntas den
uppgift som regeringsformen har givit kommunerna,
nämligen att besluta om sin egen skattesats.
En förlängning av skattestoppet att gälla även för 1994
förefaller oss mot denna bakgrund utomordentligt tveksam
bl.a. av konstitutionella skäl.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det kommunala skattestoppet.
Stockholm den 26 januari 1993
Jan Fransson (s)
Sven-Gösta Signell (s)
Birgitta Johansson (s)
Anders Nilsson (s)