Det nya stadsbidragssystem som införts från och med
årsskiftet 1992/93 för kommunerna innebär att huvudparten
av statens bidrag numera är generella och inte
specialdestinerade och prestationsanknutna. Systemet
består dels av en långtgående inkomstomfördelning mellan
kommunerna, dels av tillägg eller avdrag grundade på ett
antal faktorer som anses beskriva för kommunerna
opåverkbara strukturella kostnader.
Den senare delen i systemet är föremål för förnyad
utredning. Denna utredning skall vara klar i maj och
förväntas därefter få en sådan behandling att dess resultat
kan påverka statsbidragssystemet fr o m 1995.
Det är enligt vår mening bra att denna s k
Strukturkostnadsutredning kommit till stånd. Det är
angeläget att de kostnadsskillnader mellan kommunerna
som beror av struktuella förhållanden utreds mer ingående
än den tidigare kommunalekonomiska utredningen hade tid
och möjlighet till.
Såvitt vi erfarit är Strukturkostnadsutredningens
uppdrag begränsat till kostnadsdelen i systemet. Det
innebär att den tyngsta komponenten, dvs
inkomstomfördelningen, inte kan tas upp av utredningen.
Denna begränsning är av flera skäl olycklig.
Bedömningar som gjorts utifrån uppgifter från Svenska
kommunförbundet av konsekvenserna för kommunerna i
Stockholms län av ett genomförande av det nya systemet i
nuvarande utformning ger bl.a. följande resultat.
Skatteinkomsterna ökar kraftigt mellan 1991 och 1993.
Därefter förväntas de stiga med cirka en miljard per år i
länet. Länets kommunala skatteintäkter kommer enligt
beräkningarna att minska i relativ andel av de samlade
skatteintäkterna i landets kommuner från drygt 23 % 1991
till ca 20 % 1993. Därefter förväntas denna andel bli
konstant fram till 1995.
Ser vi därefter på statsbidragen får vi en annan och
mycket oroande bild. I absoluta tal minskar statsbidragen
till länets kommuner från ca 9 miljarder 1991 successivt till
1,4 miljarder 1995 då det nya systemet kommer i fullt bruk,
dvs när övergångsbestämmelserna upphört. Relativt sett
minskar länets andel av statsbidragen till kommunerna från
drygt 175 % 1992 till 3,5 % 1995. En högst
uppseendeväckande utveckling.
De totala skatteintäkterna och statsbidragen blir för
länets kommuner i stort sett oförändrade under perioden.
1994 sker visserligen en ökning men den är helt borta redan
1995. Detta innebär att hela skatteintäktsökningen i
kommunerna i Stockholms län under dessa år överförs till
övriga landet.
Under samma period ökar nämligen samtidigt de
samlade skatte- och statsbidragsintäkterna för landets
kommuner från 155 miljarder till 197 miljarder. Det innebär
en minskning av länets andel av dessa inkomster från 21 %
1991 till 17 % 1995.
Länets andel av befolkning i landet utgör f n 19 % och
kan förväntas bli i stort sett densamma under den aktuella
perioden.
Från att 1991 ha haft en genomsnittlig inkomst per
invånare som översteg riksgenomsnittet med 11 % medför
det nya systemet att länets kommuner 1995 har en
genomsnittlig inkomst per invånare som understiger
riksgenomsnittet med 14 %.
Denna fullkomligt orimliga omfördelning av
inkomsterna från kommunerna i Stockholms län till övriga
landet är ett skäl för översyn också av
inkomstomfördelningen i systemet. Vi tror inte det kommer
att vara möjligt att rätta till dessa felaktigheter enbart
genom åtgärder på kostnadssidan eftersom den delen av
systemet omfattar så väsentligt mycket mindre pengar.
Det är ingen tvekan om att en real minskning av
kommunernas inkomster av den storleksordningen det här
handlar om kommer att kräva stora förändringar i
verksamheterna. Sannolikt måste i ännu större utsträckning
än hittills resurserna koncentreras till de obligatoriska
uppgifterna. Samtidigt torde inte heller dessa kunna undgå
nedskärningar. Vilka resurser som kommer att finnas för
sysselsättningen är svårt att se. Med bibehållet kommunalt
skattestopp kan situationen i vissa fall bli helt omöjlig.
Genom sitt ansvar för samhällsplaneringen på lokal
nivå, den lokala infrastrukturen, utbildningen,
barnomsorgen, olika sociala insatser samt kultur och fritid,
har kommunernas insatser stor betydelse för näringslivets
utveckling. Om kommunerna i Stockholmsregionen inte
längre kan medverka inom sina ansvarsområden kommer
det att få konsekvenser för näringsliv och ekonomi i hela
landet.
Vi anser inte att kommunerna i Stockholms län skall ha
andra förutsättningar än kommunerna i allmänhet.
Däremot måste de ha samma förutsättningar. De tidigare
redovisade försämringarna för länets kommuner 1995 får
helt enkelt inte inträffa.
Arbetslöshet och därmed följande sociala problem är
besvärliga var de än de inträffar. Vi vågar dock påstå att de
är mer svårhanterliga i ett storstadsområde än på andra
orter. Dagens utveckling med mycket kraftig ökning av
arbetslösheten inte minst bland ungdomar och invandrare
inger stora farhågor inför framtiden. Kommunerna i
Stockholms län måste ha resurser att hantera dessa
problem.
Vad gäller kommunernas ekonomiska situation har
under senare tid framkommit fler rapporter som beskriver
utvecklingen under 1980-talet och de allra senaste åren. Det
är rapporter från både IKE, Institutet för kommunal
ekonomi vid Stockholms universitet, och Stockholms läns
landsting.
I IKE-rapporten konstateras bl a att kommunerna i
Stockholms län drabbats hårdare av statliga nedskärningar
än landets övriga kommuner under 1980-talet. Vidare
noteras att de jämfört med övriga kommuner i riket lyckats
bättre med att dämpa volymtillväxten; 1,1 procent jämfört
med 2 procent per år. Slutligen noteras att de tvingats bli
mer effektiva och prioritera ned vissa verksamheter i större
utsträckning, inte minst för att få råd med en utökad barn-
och äldreomsorg.
Landstinget konstaterar i sin rapport, där man försökt
mäta kommunernas finansiella styrka genom en
sammanvägning av de ekonomiska måtten soliditet,
årsresultat och skattesats, att den samlade
kommunalekonomin i länet kraftigt har försämrats mellan
åren 1989 och 1990.
Sammantaget anser vi att det vi redovisat här visar att en
förnyad studie görs av de samhällsekonomiska
konsekvenserna av den stora nedskärningarna i det nya
statsbidragssystemet för kommunerna i Stockholms län. En
noggrann analys av kriterierna bör göras med större hänsyn
till de speciella problem när det gäller bl.a. sociala frågor,
miljöfrågor, kommunikationsförhållanden m m som finns i
storstadskommunerna. Om det skall ske genom
tilläggsdirektiv till Strukturkostnadsutredningen eller i
annan ordning må vara upp till regeringens bedömning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en förnyad studie av
de samhällsekonomiska konsekvenserna av det nya
statsbidragssystemet för kommunerna, med speciell
uppmärksamhet riktad mot förhållandena i Stockholms län.
Stockholm den 22 januari 1993
Pär Granstedt (c)
Lennart Daléus (c)
Christina Linderholm (c)