med anledning av prop. 1992/93:50 Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin
Svensk ekonomi är i den djupaste kris.
Krispropositionen till trots finns det många som menar att
dess åtgärder ej är tillräckliga utan snarare förvärrar krisen.
Propositionens förslag kommer att innebära att man
minskar den inhemska konsumtionen kraftigt. Draghjälpen
från exportindustrin som regeringen hoppas mycket på till
följd av vissa lättnader (arbetsgivaravgiften) kan tvärtom
utebli.
Tysklands förväntade tillväxt nästa år kan enligt de
senaste beräkningarna stanna på 0,5 %. Vad som saknas i
propositionen är kortsiktigt verksamma åtgärder för att
hindra att Sveriges ekonomi under 1993 går in i något som
kallas för fritt fall (depression).
En åtgärd som har prövats förut i nationella nedgångar
är mycket kraftiga infrastrukturella investeringar. Det är
kraftfulla infrastrukturella investeringar som är
nödvändiga. Det är väsentligt att satsningarna genomförs
med omedelbar verkan.
Områden för investeringar är väg- och järnvägsnät,
broar, hamnar, ombyggnation av högskolor,
studentbostäder samt utbildning och forskning. Ett
program för omvandling av kontorsytor i citykärnor till
bostäder behövs.
En satsning motsvarande de föreslagna indragningarna
måste vara ett minimum, och ett ytterligare tillskott fordras
så beloppet för investeringarna slutar på 50 miljarder. En
sådan konstruktion kräver kapital, men kapitalkostnaderna
betalas delvis tillbaka genom att annars förlorade
skatteinkomster tillkommer stat och kommun.
Transfereringar till arbetslösa minskar.
Det kan inte vara meningen att svenska folket skall gå
nerhukande med mössan i hand. En kraftfull satsning som
ger framtidstron åter är det som svenska folket och det
svenska samhället behöver. Annars ter sig framtiden
oerhört svår.
Hemställan
Med anledning av det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att stärka den
svenska ekonomin.