Ny
demokratis filosofi och åtgärder i
sammanfattning3 2.
Budget-
och finanspolitik7 2.1
Budgetunderskottet7 2.2
Försörjningsstrukturen10 2.3
Riksbanken,
räntan och valutan11 3.
Socialförsäkringssystemet12 3.1
Ny
definition av basbeloppet13 3.2
Enhetliga
ersättningsnivåer14 3.3
Ny
familjepolitik15 3.4
Ny
arbetslöshetsförsäkring17 3.5
Omläggning
av trafikskadeförsäkringen19 3.6
Arbetsskadeförsäkringen20 3.7
Bidragsbedrägerierna21 4.
Företagen
och jobben22 4.1
Arbetsmarknadens
parter23 4.2
Avreglering
av arbetsrätten23 4.3
Lärlingssystem23 4.4
ROT-satsning24 4.5
Förändra
arbetsmarknadspolitiken25 5.
Utrikes-,
bistånds- och flyktingpolitik26 5.1
Utrikespolitik26 5.2
Biståndet27 5.3
Flyktingpolitiken
28 6.
Försvar31 7.
Politiska
sektorn31 7.1
Partistöd31 7.2
Presstöd31 7.3
Organisationsbidrag32 8.
Skatter
och finanspolitik32 8.1
Småföretagarpaket33 8.2
Skattesänkningar36 8.3
Bostadspolitik38 8.4
Kreditgarantier40 8.5
Bankstödet41 8.6
Mediautbildning43 9.
Infrastrukturen43 10.
Utbildning
och kultur44 11.
Jordbruk
och miljö46 12.
Justitie47
1.
Ny demokratis filosofi och åtgärder i sammanfattning
Sveriges läge är onekligen krisartat. Produktionen
sjunker. Bostadspriserna faller men hyrorna stiger.
Realräntan är så hög att man måste tala om dårarnas
paradis. Kreditförlusterna rekordstora. Konkurserna
rekordmånga. Folkets köpkraft avtar lika snabbt som
budgetunderskottet stiger. Regering och riksbank föll
tillsammans med flaggan i topp i sitt fåfänga och helt
orealistiska försök att hålla svenska kronan på en konstgjort
hög nivå.
Behovet av kompetens och nationell samling har aldrig
varit större.
Här är några belysande siffror:1.7 miljoner människor
är sysselsatta i offentliga sektorn. 2.9 miljoner människor
är bidragsförsörjda. 2.1 miljoner människor arbetar i
privata sektorn.
Det betyder att den politikerfinansierade delen av
ekonomin sysselsätter eller försörjer 4.6 miljoner
människor!
50% av BNP i Sverige produceras ineffektivt, dvs inom
offentliga eller privata monopol eller karteller. Därav ligger
10% i livsmedelskomplexet och 15% i bygg- och
bostadskomplexet. Detta förklarar de extremt höga mat-
och byggnadskostnaderna.
Politikerna ger sig själva utnämningar och
fallskärmsavtal, pensioner, garantier, arvoden och löner.
Tänk om gruvarbetaren fick pension när han övergår från
gruvarbete till ett jobb vid järnvägen!!
Ansvaret för det som skett ligger hos det politiska
etablissemang som under årtionden drivit igenom den
politik som nu avslöjas. Något drastiskt uttryckt kan man
säga att korthuset faller. De tomma löftena går inte ens att
dölja bakom dimråder av ord. Kedjebrevsekonomin börjar
genomskådas av alltfler svenskar.
Men detta är ju välfärdssverige. Den svenska modell
som alla andra vill härma. Nej, det var länge sedan någon
kom på den idén. Nu är det dags för oss att titta hur andra
har gjort, att vara mera ödmjuka och verkligen samarbeta
för att få igång Sverige igen.
Systemen måste ändras. Självklart ska det löna sig att
arbeta och driva företag. Det ska inte gå att utveckla
bidragsmaximerandet till en konst (bidragsarbitrage på fint
språk). Svartjobb får inte löna sig bättre än hederligt
beskattat jobb.
Ungdomar har fått lära sig hur man tjänar pengar utan
arbete och utan att tänka på att det är andra ungdomar och
äldre som betalar notan. Även detta måste vi givetvis ändra
på.
Men något är väl bra? Ja, det som hittills räddat Sverige
är ett välskött privat näringsliv, men de duktiga
industriarbetarna kan inte bära hur många
offentliganställda som helst på ryggen. Exportindustrin kan
inte längre rädda Sverige.
Hela industrin motsvarar nu bara 21.1% av BNP (1991.
Förmodligen ännu lägre 1992.) och exportindustrin är en
del av detta.
Budgetunderskottet bedöms av regeringen bli -198
miljarder för innevarande budgetår och -162 miljarder
1993/94. De flesta tror att även detta är en skönmålning av
verkligheten...
Man kan givetvis fråga sig om det är ett strypmord på
Moder Svea vi nu åser. Visst kan vi förklara hur vi hamnat
där vi är. Visst är det uppenbart att den mest socialiserade
ekonomin i den industrialiserade världen skaffat sig själv
jätteproblem.
Uppgiften Sverige nu ställs inför är att genom en riktig
blandning av besparingar, satsningar och rättvisefrågor
åstadkomma fler jobb, bättre ekonomi och rättvisa.
En sådan jätteuppgift löser man inte genom att peta litet
här och där i orealistiska och kontraproduktiva system. Då
har man i så fall redan glömt att vi lånar av våra barn och
barnbarn -- även till barnbidragen. Vi måste komma loss ur
kravmaskinernas grepp, komma ifrån de automatiska
utgiftshöjningarna och ändra på en budgetprocess som fått
betyget att vara näst sämst i Europa.
1 Transfereringsekonomin håller inte
Här har vi de tomma löftena om kedjebrevsekonomin.
Här finner vi indexeringen som gör att kostnaderna går upp
även om intäkterna går ned. Här finns
arbetslöshetsförsäkringen vars avgifter inte ens täcker
räntan på underskotten i arbetslöshetssystemet.
Ny demokrati föreslår ett nytt socialförsäkringssystem
som har enhetliga villkor och ersättningsnivåer för
sjukfrånvaro, vård av sjukt barn, arbetsskada, arbetslöshet
och garantilön vid konkurser.
En ny familjepolitik som är enkel, behovsprövad (vid
höga inkomster får man inga bidrag alls) och ger familjerna
valfrihet. Stora besparingar kan också göras genom att
ansvaret för trafikskadorna helt läggs på trafikförsäkringen
istället för att täckas av den allmänna sjukförsäkringen.
På allt detta finns det konkreta förslag från Ny
demokrati, men vi arbetar också på en ny ungdomspolitik
där de ekonomiska villkoren blir enkla och motiverande. Vi
deltar engagerat i utvecklingen av ett nytt pensionssystem
med rakare rör mellan avgift och pensioner.
Ny demokrati menar att Sveriges välfärdssystem i första
hand ska hjälpa dem som ej kan hjälpa sig själva. Resonerar
man på det viset går det att förbättra situationen för sjuka,
handikappade och åldringar.
2 Satsa på jobben
Vi behöver hundratusentals nya, produktiva arbeten
under nittiotalet. Därför måste vi satsa allt vi kan på att få
igång små och medelstora företag eftersom det är där de nya
jobben dyker upp.En ny företagsbeskattning.
Modernisering av arbetsrätten. Lärlingssystem i stället
för s k solidarisk lönepolitik. Satsningar på ROT-sektorn.
Snabba infrainvesteringar. Konkurslagar som
anpassas till krisen. Kraftig sänkning av turistmomsen.
Deklarationsavdrag för reparationer av egna hem.
Villkor som låter arbetslösa arbeta. Taxfree till
Gotland...
Listan kan göras mycket längre.
3 Rädda banksystemet och sänk räntan
Sveriges banksystem är i stort sett bankrutt. Bankernas
egen kreditvärdighet baseras -- med ett enda undantag --
helt på bankgarantier från den svenska staten, dvs från
skattebetalarna i Sverige. Vi håller på att socialisera
banksystemet. De stora förlorarna blir givetvis de svenska
skattebetalarna om man inte lägger om
förhandlingstaktiken så att staten erbjuder sig förhandla om
köp av aktierna i respektive bank. Endast då kan
skattebetalarna få del inte bara av förlusterna utan även av
framtida vinster. Det är nu i det närmaste omöjligt att avtala
sig till en sådan genom krångliga kontrakt mellan
bankstödsnämnden och respektive bank.
De banker som köps kan rekonstrueras och sedan kan
räntemarginalerna sänkas från cirka 8.5 till 3.5%.
Samtidigt sänks räntenivån dels
genom riksbankens politik, riksbanken sänker korta
räntan,
dels indirekt genom det förtroende för den tuffa
politiken som marknaden kommer att visa genom att sänka
långa räntan.
Givetvis ska vi samtidigt uppmuntra nya och utländska
banker att etablera sig. Om vi återfår ett sunt banksystem
gynnar detta inte bara skattebetalarna i snäv ekonomisk
mening. Det sätter fart på näringslivet, förhindrar
konkurser, skapar arbeten, ökar investeringarna osv.
Dödsspiralen vänder och går åt andra hållet!
För att banksystemet inte ska socialiseras på sikt ska
aktierna till stor del delas ut till dem som betalat kalaset,
dvs de svenska skattebetalarna. En stor del, 40--50%, ska
dock ligga kvar centralt hos staten för att kunna säljas när
banken ifråga ska privatiseras. Långsiktigt socialiserade
banker är givetvis en omöjlighet i en marknadsekonomi.
Detta handlar om relativt kortsiktig krispolitik.
4 Stanna upp -- tänk efter -- ändra innan det är för sent!
Vi kan inte låta utvecklingen skena iväg och stå som mer
eller mindre initierade åskådare.
Drastiska åtgärder krävs.
Ny demokrati föreslår:Stopp för invandring utom
rena konventionsflyktingar. En ny realistisk flyktingpolitik
utarbetas innan stoppet hävs. Frys bostadspolitiken.
Utred sänkning av fastighetsskatten. Lönestopp.
Frivillig sänkning av de högsta lönerna. Varför skulle inte
höga chefer i det privata näringslivet föregå med gott
exempel? Varför skulle inte regering och riksdag göra
detsamma? Inga konflikter på arbetsmarknaden. Det ser
parterna till, ty vart leder hot, kontroverser och skrämsel??
En ekonomisk säkerhetskonferens för att göra läget klart
för alla och för att föreslå konstruktiva åtgärder. Det ska
alltså inte handla om vems fel det var. Nu gäller det
framtiden.
5 Principen är att bromsa och gasa
Även om transfereringarna måste minskas så måste
effekten på de sämst ställda lindras.
Även om vi måste stoppa nedgången för den svenska
ekonomin får vi inte stoppa hela Sverige.
5.1 Rätt bromsspåra5.5Skär i transfereringssystemen enligt
ovan. Halvera utlandsbiståndet nu. Reducera
kostnaderna för flyktingpolitiken kraftigt. Ge inga
pengar till hemspråksundervisning. Gör kraftiga
nedskärningar av parti-, press- och organisationsstöd.
Rationalisera försvaret med 10% i ett första steg.
Rationalisera offentliga sektorn genom att förbjuda alla
monopol och uppmuntra fri konkurrens.
5.2 Så här vill Ny demokrati gasaa5.5Satsa på de riktiga
jobben enligt ovan. Sänk räntan enligt ovan. Sänk
arbetsgivareavgifterna enligt redan fattat beslut. Ge
exportkreditgarantier för satsningar i Östersjöområdet i
betydligt större omfattning än planerat. Hjälp
andra genom att ge dem vårt arbete, våra produkter och vår
utbildning. Skänk inte bort pengar. Förenkla regler och
förordningar. Ta snabba beslut och agera direkt.
Sänk skattetrycket.
Ny demokrati föreslår en kraftig momssänkning.
För att de s k transfereringarna inte ska drabba de sämst
ställda alltför illa koncentreras momssänkningen till
matmomsen, som går ned till 9%.
Procentsatsen kan givetvis diskuteras. Det viktiga är att
momskranen blir den som reglerar konsumtion och
ekonomisk rättvisa.
6 Är det inte dags för skattehöjningar?
Skattehöjningar som påverkar Sveriges ekonomi
påverkar omedelbart Svenssons ekonomi. Enligt retoriken
skulle man kunna rädda Sverige genom att beskatta de rika!
Betänk då att en höjning av den högsta marginalskatten
från 50 till 55% skulle ge 4 miljarder, en höjning till 65%
skulle ge 12 miljarder och indragning av alla inkomster över
300.000 kronor skulle ge 13 miljarder. Alltsammans
teoretiskt. Vi skulle omedelbart vara tillbaka i den
socialdemokratiska politik som försatt Sverige i det prekära
krisläget.
Vi ska ju satsa på företag och företagare och folk som
jobbar. Inte straffa dem om igen.
7 Det finns reformer som inte kostar någonting
Det talas om livskvalitet, om personlig integritet, frihet,
hänsyn m m och det behöver inte kosta någonting.
Ny demokrati föreslår:Fri radio och TV. För att det
ska bli så måste bl a yttrandefrihetsgrundlagen
kompletteras. Stopp på politiska utnämningar. Politiker
väljer vi till speciella uppgifter. I övrigt ska de utnämnas
som är bäst lämpade för ett uppdrag. Det ska handla om
kompetens, inte om partibok eller tack för senast. Fullt
ämbetsmannaansvar. Alla från lapplisor och småpåvar till
höga byråkrater ska stå till svars för vad de gör precis som
medborgarna måste göra. Ta bort lagar och föreskrifter
som enbart gör livet svårare. Sluta med folk- och
bostadsräkningar och annat som inkräktar på den
personliga integriteten. Lägg ned projektet FAS 90.
Lägg ned, slå ihop eller rationalisera verk och myndigheter.
Gå snabbare fram till beslut och från beslut till handling.
Förhindra den politiska klassen från att bli en institution
som hotar demokratin i Sverige. Maximera antalet
mandatperioder i riksdagen och andra beslutande
församlingar. Ny skolpolitik med ett förnuftigt
betygssystem. Tillåt vaccinering i st f karantän för
hundar. Kvarterspoliser in och lapplisor ut. Tillåt
försäljning av öl och vin i livsmedelsbutiker -- en beryktad
politisk ödesfråga.
Och till sist -- vi måste inse var vi bor och verkar. Vi
måste förstå svårigheterna, men också gripa möjligheterna
i det spännande Östersjöområdet.
Ny demokrati anser att framförda förslag måste beaktas
i sin helhet. Däremot är vi öppna för diskussioner om när
åtgärderna genomförs i tiden.
2. Budget- och finanspolitik 2.1
Budgetunderskottet
Regeringen har kommit en bit på väg men Ny demokrati
vill gå snabbare fram. Detta kräver en mer taktisk
finanspolitik. Den av regeringen i budgetpropositionen
föreslagna besparingen på 12 mdr räcker inte ens till räntan
på ökningen av statsskulden varför kraftigare besparingar
och ökade intäkter fordras. Den offentliga sektorn måste
bantas och transfereringssystemet behöver kraftiga
förändringar. Här måste vi skära hårt, framförallt genom att
göra systemen enklare och rättvisare.
Sveriges budgeterade utgifter och intäkter går inte ihop.
De budgeterade kostnaderna och intäkterna har utvecklat
sig enligt nedan.
u1,3o1,1
Den huvudsakliga differensen mellan 91/92 års budget
och 93/94 är, att intäkterna har minskat med 97 mdr
samtidigt som enbart räntekostnaderna har ökat med 34
mdr. Minskningen av intäkterna hänger till största delen
samman med övergången från högkonjunktur till
lågkonjunktur. Men detta är inte hela förklaringen. Den
konjunkturnedgång Sverige upplever är större än
omvärldens, och till stor del förorsakad av inhemska
problem. Anledningen till dessa kan vi finna om vi går ett
tiotal år tillbaka.
Tilltron till att den exportbaserade industrin vid nästa
högkonjunktur skall rätta till obalanserna i det strukturella
budgetunderskottet är inte realistisk. Detta beror främst på
två faktorer. Dels har industrin flyttat en stor del av sin
produktion utomlands. Dels utgör den produktiva sektorns
andel av BNP en allt mindre del. Industrins förädlingsvärde
som andel av totala BNP har haft följande utveckling:
1989 -- 24,3%, 1990 -- 22,8% och 1991 -- 21,1%.
Det måste vara en av politikernas största uppgift att se
till att trenden vänds och att industrins andel av BNP ökar,
eftersom det är härifrån vår välfärd skapas. Det är helt
enkelt så att staten har för stora åtaganden och kostnader i
förhållande till vilket värde samhället skapar genom arbete
och produktion. Kostnader som det inte går att banta sig ur
under en lågkonjunktur.
Det talas mycket om det strukturella
budgetunderskottet. Med detta menas att man skall göra
som Josef i Bibeln och spara under de 7 goda åren för att
kunna ta av när de 7 magra åren infinner sig. Felet med den
svenska ekonomin är att det inte sparas något under de goda
åren och därför finns det inget överskott att ta av när de
dåliga åren kommer.
Våra besparingar bör komma under högkonjunktur,
men då betraktas de som politiskt omöjliga att genomföra.
Under högkonjunkturer har Sverige ständigt infört nya dyra
reformer. Förutom Ny demokrati finns under
högkonjunktur inget annat parti som med kraft vill spara.
En nationalbudget skiljer sig åt från andra budgetar på
så sätt att om man sparar på en utgift får man lätt en effekt
någon annanstans. En ekonomi fungerar som
kommunicerande kärl. Sveriges statsbudget har hela
spektrat från kostnader som fullt ut ger någon annan
kostnad vid besparingar, till ett fåtal besparingar som ger
fullt utslag.
Därtill finns poster som regering och riksdag kortsiktigt
inte kan åtgärda. Av denna anledning är det omöjligt att
banta sig ur budgetunderskottet. En ytterligare besparing
på 162 mdr nu under lågkonjunkturen skulle rubba hela
svenska samhället, men ändå förorsaka ett underskott på
åtminstone halva det besparade beloppet.
Detta kallar Ny demokrati för dynamiska effekter, något
som många politiker vägrar inse existerar. Dessa kan
givetvis antingen vara negativa eller positiva beroende på
vilken åtgärd som vidtas. Efter valet har ingen längre hånat
oss för detta och nu ser vi till vår glädje att regeringen börjat
använda våra teorier, och till och med öppet talar om
dynamiska effekter.
På grund av att de negativa dynamiska effekterna vid en
besparing är så stora, kan vi inte enbart banta oss ur
underskottet. Vi måste samtidigt expandera, och på så sätt
dra nytta av de positiva dynamiska krafterna. Vi vill få fart
på Sverige genom mängder av förslag. Detta krävs för att
våra besparingar skall bli effektiva. De besparingar vi
föreslår är positiva för budgeten, men får bäst effekt när
personer frisläpps från den offentliga sektorn eller när
arbetslösa, efter lämplig utbildning, kan få riktiga arbeten
inom industrin. Av den anledningen måste vi skapa goda
förutsättningar för industrins expansion.
De exportinriktade företagen och deras
underleverantörer har fått ett gott utgångsläge genom att
kronan flyter. Alla medelstora och små företag som är mera
beroende av den inhemska marknaden måste vi också få
fart på för att denna sektor skall kunna ta över personal när
den offentliga sektorn bantas och effektiviseras. För detta
krävs expansion samt ändrade arbetsrättsregler, så att de
svenska företagen vågar nyanställa.
Det råder enighet bland opposionspartierna om
nödvändigheten av offensiva åtgärder. Vi delar helt övriga
oppositionens syn på att kraftfullare än nu expandera
infrastrukturen.
Vi bedömer att merkostnaderna för samhället för att
bygga ut infrastrukturen ligger på 20% jämfört med de
kostnader samhället i dag ändå har för arbetslösa
byggnadsarbetare. Detta är situationen i rådande
lågkonjunktur. I nästa högkonjunktur kan denna kostnad
vara uppe i sitt nominella belopp. I det fall infrastrukturen
förbättras har detta också en direkt positiv påverkan på
industrin, som är den som är mest beroende av densamma.
En företagare eller privatperson som såg ovanstående
budget, skulle både försöka öka inkomsterna samtidigt som
man försökte sänka kostnaderna. Alla, utom regeringen,
vill göra någonting som kan öka efterfrågan på den
inhemska marknaden, även om det skulle öka inflationen.
En expansion stödjer vi i synnerhet nu när inhemska bolag
har fått en konkurrensfördel gentemot utländska på
uppemot 20% sedan frisläppandet av kronan och de sänkta
sociala kostnaderna. Eftersom alla offensiva åtgärder kan
ge ökad inflation har regeringen valt att inte på något sätt
försöka stimulera ekonomin. Denna rädsla för en ökning av
nuvarande underliggande inflation har vi svårt att förstå.
Underskottet tvingar staten att låna. Eftersom staten
tvingas låna uppemot en halv miljard per dag, tvingas
räntorna upp. Det ökar utbudet av lån i svenska kronor på
ett sådant sätt att marknaden inte kommer kunna hålla ner
räntenivån om inte riksgälden aktivt börjar låna även i
andra valutor.
Att låna i andra valutor ger i och för sig lägre ränta men
skapar risk för kursförluster. För att eliminera
valutariskerna måste budgetunderskottet och den svenska
ekonomin förbättras. Detta skall ske genom effektivisering
av den offentliga sektorn, minskningar av
transfereringsekonomin, vilka måste fortsätta
nästkommande högkonjunktur, och då även i utökad
omfattning. Detta ger förtroende för den svenska ekonomin
och skapar varaktiga balanser i ekonomin, så att inte
marknaden tvingar fram ytterligare prisjusteringar av
kronan.
2.2 Försörjningsstrukturen
Att skapa en framtidstro är kanske den enskilt viktigaste
uppgiften. Den psykologiska faktorn är oerhört viktig inom
ekonomin. Framtidstron kan bara skapas om privata
sektorn får förutsättningar att åter bli så stor att ekonomin
kan balanseras. Det är den privata sektorn som skapar
välfärd, politiker kan endast i viss mån fördela densamma.
u2,3
o2,1 1970
1992
1.000-tal
personer
1 Sysselsatta i offentlig sektor
954
1 666
2 Ålderspensionärer
947
1 540
3 Förtidspensionärer
188
360
4 Sjukskrivna
262
270
5 Föräldrarförsäkring
28
170
6 Asylsökande
10
78
7 Sysselsatta av AMS
66
240
8 Öppet arbetslösa
59
340
9 Summa
2 514
4 655
10 Verksamma i privat sektor
2 737
2 050
Försörjningsfaktorn 9/10
0,92
2,28e
Ovanstående tabell talar om för oss vilka som
huvudsakligen är sysselsatta med att skapa ett ökat
förädlingsvärde på en vara, produkt eller tjänst i Sverige,
grupp 10, och de som av dessa medel upprätthåller andra
viktiga funktioner för ett samhälle eller försörjes. Vi ser
inget orätt i grupperna 1 till 8 och varje samhälle har dessa
funktioner, frågan är mer i vilken grad, och vad får det
kosta? Försörjningsfaktorn säger oss att 1970 fick en person
inom privata sektorn utöver sin egen arbetsinsats även
''försörja'' 0,9 personer inom grupperna 1--8. 1992 skall
samma person försörja 2,3 personer. Detta håller inte
längre, och är den grundläggande orsaken till Sveriges
obalanser inom ekonomin.
Ovanstående säger inget om vilken produktivitet eller
kostnad respektive grupp utför eller kunde utföra eller
bidraga med. Den symboliserar enbart antalet personer. I
valrörelsen upplyste vi hela folket om denna skevhet, vi
hade ett antal backar som dels skulle symbolisera täljaren
och dels symbolisera nämnaren. Folk fattade, och 370.000
röstade på Nyd. De ville att vi skulle hjälpa till att rätta till
dessa skevheter. De andra partierna fattade inte, man
trodde att backarna symboliserade vår alkoholpolitik, av
den anledningen har vi ställt upp det som en tabell, men
budskapet är detsamma. Försörjningsfaktorn skall sjunka
från nuvarande 2,28 till i första hand under 1,75. Men målet
är ner till runt 1,25.
Minskningen och effektiviseringen av den offentliga
sektorn måste kunna ske genom kloka avväganden och inte,
som i dag, genom panikåtgärder för att statskassan är tom.
Att banta ner den offentliga sektorn hjälper vi gärna till
med. Det är dock lättare att genomföra om de personer som
på detta sätt friställs kan få arbete inom industrin, då ger det
ekonomin bättre effekt. Vi tror på en politik där man både
kan bromsa det kostsamma och expandera den nödvändiga
industrin, samtidigt!
2.3 Riksbanken, räntan och valutan
Sänk den korta räntan till under 6% och låt kronan
fortsätta att flyta.
Riksbanken har genom att se räntan som en måttstock
på sundheten i den svenska ekonomin försvårat för Sverige
att komma ur den negativa spiral ekonomin för tillfället
befinner sig i. Att enbart se räntan som en värdemätare, och
inte även som ett medel eller katalysator för att få i gång
ekonomin eliminerar möjligheterna att förbättra
situationen. Det finns klara bevis på att en sänkt kort ränta,
vilket ligger inom riksbankens beslutsområde, även sänker
den långa räntan.
Vi vill påminna om att det var genom att mitt under
senaste högkonjunkturen frisläppa alla restriktioner för
bankerna, (''lånetaket'' mm) som man möjliggjorde den
kreditexpansion som vi i dag ser resultatet av. Vi
ifrågasätter att under en högkonjunktur späda på
kreditexpansionen, och i en lågkonjunktur föra en extrem
högräntepolitik. Riksbankens agerande måste därför
ifrågasättas. Vi känner oss otrygga med chaufförer som
gasar i nedförsbacke och bromsar i uppförsbacke.
Ett av Sveriges största problem i dag är den höga räntan.
Vi lider med landet, kommuner, företag och privatpersoner
som dignar under gigantiska räntor, vilket håller på att
förstöra hela vårt samhälle. Vi delade länge regeringens och
de övriga partiernas åsikt om en fast växelkurs men insåg så
småningom att det inte skulle hålla. Därför föreslog vi att
man skulle lämna den fasta växelkursen, och har även
lämnat andra förslag till regering och riksdag för att få ner
räntan. Om vi får ner räntorna så får vi fart på industrin.
Detta minskar antalet konkurser och ökar sysselsättningen
och därmed också statens inkomster i form av skatter och
avgifter.
I Sverige ökade kreditvolymerna kraftigt efter
avregleringen av kreditmarknaden, från 90% av BNP 1986
till 140% 1990, en ökning med 700 miljarder kronor. Denna
expansion iakttogs av riksbanken, dåvarande regering och
bankinspektionen utan att någon slog larm. Riksbanken
kan inte sägas har svarat upp mot sitt ansvar. Riksbanken
vill, med stöd av regeringen, hålla räntan uppe. Vi trodde
innan kronan började flyta att det var för att försvara
kronan. Nu när kronan flyter accepterar vi inte en
högräntepolitik. Vi kräver att räntorna kontinuerligt sänks
från dagens nivå ner till den nivå som våra viktigaste
handelspartners har. Vi anser att den korta räntan snarast
bör sänkas till nivåer under 6%.
Att konsumtionen och lönerna vid en lägre ränta skulle
skapa en så hög inflation att det utgör skäl att fortsätta den
förda räntepolitiken tror vi inte på. Tillväxttakten i den
privata konsumtionen kommer innevarande år att bli
kraftigt negativ. Hushållen kommer bl.a. därför inte kunna
fortsätta att öka sparkvotsnivån, som är sund för såväl deras
som landets ekonomi.
Tillväxten i penningmängden, som utgör ett mått på
likviditetsutvecklingen i ekonomin, har fallit kraftigt den
senaste tiden. Stimuleras inte ekonomin kommer med stor
sannolikhet deflation att uppstå.
Vi delar inte riksbankens uppfattning att en sänkning av
den korta räntan skulle nämnvärt öka inflationen i den
situation landet befinner sig. Den nu förda politiken hade
varit bättre i mitten av 80-talet.
Vi tror att en stabil växelkurs endast kan råda i ett litet
öppet land med en god ekonomi. Med god ekonomi menar
vi här att bytesbalansen och statsbudgeten är i balans eller
positiva. När det är uppfyllt kan man tala om en stark
ekonomi och därmed har man en stark valuta. Man kan inte
skapa en stark valuta för att man artificiellt försvarar
densamma med alla till buds stående medel, om man inte
uppfyller ovanstående förutsättningar.
Vi tror att det är sunt att kronan flyter tills problemen är
undanröjda. Marknaden kommer då att sätta den kronkurs
som man anser motsvarar landets värde. Den svenska
valutan kommer att sjunka tills det ger landet ett betydande
bytesbalansöverskott. Överskottet likvidiserar den svenska
penningmarknaden och bidrar därigenom till lägre räntor,
och högre företagsvinster som ger staten högre
skatteintäkter att finansiera sina åtaganden med. I det fall
landet inte även hjälper denna process med att sänka
kostnaderna i statsbudgeten, kommer Sveriges kronkurs att
behöva falla onödigt mycket. Vi vill sänka
budgetunderskottet genom att ytterligare minska utgifterna
och höja intäkterna. Vi tror inte att det enbart går att sänka
utgifterna så mycket att balans uppnås.
Genom att aktivt sänka den korta räntan i Sverige till
nivå med våra viktigaste handelspartner kommer
omvärlden uppfatta detta som ett tecken på att landets
ekonomi snabbare kommer att förbättras. Eftersom ett
lands valutakurs i hög grad bestäms av marknadens
förväntningar om landets värde, kommer det inte resultera
i att kursen sjunker i samma utsträckning som räntan
sjunker. I synnerhet inte om det även åtföljs av våra andra
förslag. När vi iakttar andra länder med hård valuta är det
vanligaste kännetecket för dessa länder att deras realränta
är låg. Regeringen vill försvara vår valuta som hård genom
att låta realräntan vara högst i världen. Detta är inte något
annat lands definition på en hård valuta.
3. Socialförsäkringssystemet
Sammanfattning av förslagen
u1Besparingar jämfört
med regeringen (mdkr)u
* Enhetliga nivåer
17 (-4*)
* Ny familjepolitik
24
* Allmän arbetslöshetsförsäkring
8
* Omläggning av trafikförsäkringen
6
(* 4 mdkr mindre med nyd:s familjepol)
Totala besparingar
51 mdkr
Dessutom stora långsiktiga besparingar som ej
uppskattats: Ny indexering Privatisering av
arbetsskadeförsäkringen Minskat bidragsfusk 3.1
Ny definition av basbelopp
Många avtal indexeras årligen upp med basbeloppet.
Detta gör det mycket svårt att balansera statsbudgeten.
Systemet verkar inflationsdrivande, eftersom
löneförhandlingarna utgår från belopp som höjts
automatiskt. Dessutom sker en förskjutning av inkomster,
p g a att vissa samhällsgrupper får en automatisk
inkomstökning, trots att ekonomin i stort krymper. För att
motverka inkomstförskjutningen och det automatiska
inflationshöjandet bör basbeloppet inte enbart återspegla
prisutvecklingen, utan bestämmas även med hänsyn till den
reella standardutvecklingen i samhället. Detta åstadkoms
genom att man tar hänsyn såväl till förändringar i BNI som
till inflationen.
Basbeloppet definieras i lagen om allmän försäkring,
som omfattar sjukförsäkring, folkpensionering och
tilläggspension. Basbeloppet fastställs varje år av
regeringen, efter en justering för inflationen. Vid
justeringen bortses från prisförändringar som härstammar
från ändringar i indirekta skatter, statlig fastighetsskatt och
bostadsbidragsräntor. I oktober 1992 fastställdes 1993 års
basbelopp till 34 400.
1962 infördes basbeloppet i Sverige. Meningen var att
åstadkomma att värdet på den allmänna försäkringen inte
skulle urholkas och att de grupper som omfattades av
basbeloppbegreppet skulle få ta del av den värdetillväxt
som samhället genererade. Vid denna tidpunkt hade
Sverige låg inflation och hög tillväxt. Basbelopp används nu
även inom andra områden såsom sakförsäkring, privata
avtal och kontrakt samt banksektorn.
Idag har vi som bekant en helt annan situation, med hög
inflation och låg tillväxt. 1962 års lösning var bra då den
infördes men har nu blivit ett problem och måste därför
modifieras.
Välfärdsförskjutning
Politikernas uppgift måste vara att stävja ett system där
omfördelning och förskjutning av samhällets krympande
resurser sker enligt föråldrade modeller. Nu har BNP-
förändringen i Sverige varit negativ två år i rad, och
beräknas bli negativ även i år. Medborgarna i gemen har fått
det sämre. Samtidigt får de, vars inkomster är baserade på
basbeloppet, en större andel av den totala kakan.
Inflationsfrämjande
Många avtal, inklusive de gigantiska avtalen om
sjukförsäkringar och folkpension, indexeras årligen upp
med basbeloppet. Detta system verkar inflationsdrivande,
eftersom löneförhandlingarna alltid utgår från belopp som
har höjts automatiskt. Den offentliga sektorn drabbas av
automatiskt växande kostnader varje budgetår, kostnader
som inte på något sätt återspeglar välfärden.
All indexering är i sig inflationshöjande. Man behöver
bara titta på ekonomin i ett land som Brasilien där alla
priser byggs på indexering. Brasilien har en galopperande
inflation och den enda inflationshämmande variabeln har
perverst nog varit tidsåtgången för omräknande av priser
och skrivande av nya kontrakt.
Omdefiniering
En omedelbar åtgärd för att komma till rätta med både
den okontrollerade inkomstförskjutningen och det
automatiska inflationshöjandet vore att ta hänsyn till inte
enbart prisutvecklingen och inflationen utan även till
förändringar i bruttonationalinkomsten.
Det är viktigt att indexeringen utformas så att den inte
försämrar för de sämst ställda grupperna som inte kan
påverka sin egen situation t ex de sämst ställda
pensionärerna.
3.2 Inför enhetliga nivåer
Detta förslag visar hur staten kan spara 30 miljarder
kronor i socialförsäkringssystemet, samtidigt som det görs
lättförståeligt och rättvist. De inslag i nuvarande system
som uppmuntrar manipulation tas bort.
Ambitionsnivån i regeringens budgetproposition är
enligt vår mening för låg. Det behövs betydligt kraftfullare
åtgärder för att komma till rätta med budgetunderskottet.
Istället för att göra små justeringar i enstaka delar, måste
hela socialförsäkringssystemet totalrenoveras.
Ersättningsnivåerna vid frånvaro från arbete skall vara
enhetliga, oavsett om orsaken till frånvaron är exempelvis
sjukdom, arbetsskada, vård av barn, lönegaranti,
smittbärarpeng eller beredskapsarbete.
Dagens system består av en myriad av olika nivåer.
Ingen, förutom möjligen något fåtal tjänstemän på
försäkringskassan, har idag en överblick över alla system.
Ingen kan heller med någon logik förklara varför en som
vårdar sjukt barn skall ha högre ersättning än en som är
sjuk. Vi föreslår därför att följande ersättningsnivåer införs:
Förslaget 70%
(inklusive ev sjuklön eller av arbetsgivaren betald
försäkring) utgår vid sjukdom, arbetsskada, vård av sjukt
barn, förtidspension, arbetslöshet och garantilön utan
arbete.
Ett stimulansbidrag på ytterligare 10% utges vid
aktiv, yrkesinriktad rehabilitering,
arbetsmarknadsutbildning med klart sikte på arbete,
beredskapsarbete och vid arbete med garantilön.
Nuvarande tak på 7,5 basbelopp för
beräkningsunderlaget bör eventuellt sänkas. Då sparar
staten ännu mer än vad vi anger i tabellen nedan. För
arbetslöshetsförsäkringen bör taket vara oförändrat, dvs
svara mot en genomsnittlig årsinkomst (ca 5 basbelopp).
Fördelar
Fördelarna med detta system är många: Det är enkelt
att administrera och lätt att förstå. Det ger lägre kostnader
för såväl själva ersättningarna som för administrationen av
systemet.Ju aktivare man är desto högre ersättning. Det
skall alltid löna sig att arbeta och det finns en självrisk i alla
delar av systemet. Mer produktivt arbete blir utfört.Alla
behandlas lika. Ingen får mer och ingen får mindre än någon
annan. Det ger inte utrymme för spekulationsmöjligheter
mellan olika försäkringar.
Besparingseffekterna
Med de föreslagna nivåerna sparar staten ca 30
miljarder kronor. Till detta kommer avsevärda
dynamiska effekter som på lite sikt i stor utsträckning
kommer att bidra till förbättrade statsfinanser och sund
samhällsekonomi. De besparingar som arbetsgivarna gör på
detta dras in via arbetsgivaravgifterna.
u3,3
o3,1
Besparing jämfört med dagens system
jämfört med regeringen
* sjukpenning
4
2,3
* sjuklön
5
* arbetsskadeförsäkringen
4 (full funktion)
2,5
* arbetslöshetsförsäkring
8
4
* föräldraförsäkring
4
4
* lönegaranti
2
2
* beredskapsarbete, mm
2--3
2--3
Totalt
ca u130u
ca u117ue
Sverige har idag inte råd med kortsiktigt, politiskt spel.
Skjut inte ytterligare upp de beslut som regeringen och
riksdagen borde ha fattat för länge sedan. Ytterligare
dröjsmål försämrar möjligheterna att upprätthålla ett gott
socialförsäkringsskydd.
3.3 Ny familjepolitik
I en separat motion beskrivs Ny demokratis
familjepolitik mera ingående. Förslaget går ut på att
subventionerna till barnomsorg, föräldraförsäkring,
barnbidrag och bidragsförskott används till dels ett
vårdnadsbidrag som betalas under barnets första sex
levnadsår, dels ett barnbidrag som utbetalas till sexton års
ålder. Skattebetalarna spar med detta system 24 miljarder
kr per år.
Alla insiktsfulla nationalekonomer påpekar det
nödvändiga i att vi i Sverige med kraft reviderar våra
socialförsäkringssystem. Ny demokrati instämmer i detta.
Låt oss bara peka på ett enda tankeväckande exempel:
Sveriges kostnader för barnomsorgen, som andel av BNP,
ligger dubbelt så högt som i Danmark! Men det beror inte
på att den är mera utbyggd eller bättre i Sverige. Danmark
har tvärtom en större andel barn i kommunal barnomsorg
och kvaliteten anses likvärdig.
Sveriges nuvarande system med föräldraförsäkring och
stöd till barnomsorg är dessutom djupt orättvist. Det har
naturligtvis konstruerats i all välmening och med goda
intentioner -- men har kostnadsmässigt totalt spårat ur. Det
konstruerades också under en tid när Sverige ansåg sig vara
världens rikaste nation och när budgetbegränsningar inte
existerade.
Det borde nu äntligen vara uppenbart för alla att vi helt
enkelt inte har råd med ett sådant system. Tiden har också
sprungit ifrån nuvarande upplägg som gynnar
höginkomsttagare på de andra skattebetalarnas bekostnad.
Utgångspunkten för vår familjepolitik är omtanken om
barnen, och den ekonomi våra barn får ärva.
Vi föreslår inrättandet av en allmän skattefri
vårdnadsersättning för barn mellan 0--6 år. Vidare föreslås
ett höjt och enhetligt barnbidrag, oavsett barnantal, på
1.000:kronor per barn och månad för barn mellan 7--16 år.
Varken vårdnadsersättning eller barnbidrag utgår till
familjer med höga inkomster. Föräldraförsäkringen i sin
nuvarande form föreslås avvecklas i sin helhet liksom
bidragsförskotten och de statliga och kommunala bidragen
till dagens barnomsorg.
Våra förslag är principförslag -- belopp och
beloppsgränser kan komma att behöva justeras när mer
detaljerade och omfattande konsekvensanalyser gjorts.
En grundläggande självklarhet för oss är att föräldrarna
har hela ansvaret för sina barns omsorg. Föräldrarna vet
dessutom bäst hur denna omsorg skall visas och
genomföras. Om föräldrarna vill delegera en del av
genomförandet åt t ex småbarnsskola, dagmamma,
barnflicka, daghem, fritidshem eller motsvarande gör de
detta efter eget gottfinnande.
Staten eller kommunerna får inte stödja någon särskild
form av barnomsorg framför någon annan. Vårdersättning
utgår till alla barn 0--6 år. Beloppen vi föreslår varierar med
barnets ålder enligt följande: År 1: 8.000:- per månad. År
2: 6.000:- per månad och åren 3--6: 4.000:- per månad. Vi
föreslår också ett tak -- maximalt 8.000:- per månad och
familj kan utbetalas i vårdnadsersättning -- oavsett antalet
barn.
Denna vårdnadsersättning är skattefri och disponeras
fritt av föräldrarna. Vill föräldrarna använda pengarna som
''lön'' till sig själva för sin barnomsorg gör de det. Annars
kan de köpa extern barntillsyn genom kommunalt eller
privat daghem, dagmamma eller barnflicka -- kanske
tillsammans med andra föräldrar. Vi vill också understryka
en viktig princip beträffande de föräldrar som väljer att
själva ta hand om sina barn. Vårdnadsersättningen skall
vara pensionsgrundande. Den tekniska lösningen av detta
föreslår vi koordineras med pågående översyn av
pensionssystemet.
Vårt förslag innebär också att dagens konstruktion av
föräldraförsäkringen med havandeskapspenning,
föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning avvecklas i sin
helhet.
Höjda barnbidrag och lika belopp för alla barn 7--16 år.
Vi föreslår att man höjer från dagens nivå (9.000:- per barn
och år) till 12.000:- per barn och är, d v s 1.000:- per månad
och barn. Barnbidraget börjar utbetalas när
vårdnadsersättningen upphör och den obligatoriska skolan
börjar, dvs vid sex eller sju års ålder. Nuvarande system med
flerbarnstillägg avskaffas.
Högavlönade behöver mindre eller inget ekonomiskt
samhällsstöd! Vi föreslår därför att varken
vårdnadsersättning eller barnbidrag skall utgå till familjer
som uppenbarligen inte behöver detta. Vårt förslag innebär
att när föräldrarnas sammanlagda bruttoinkomst överstiger
300.000:- per år börjar en nertrappning av dessa bidrag för
att helt upphöra vid 500.000:-. Det är båda föräldrarnas
sammanlagda bruttoinkomst -- oavsett om de bor åtskilda
eller är frånskilda.
Vi anser inte att samhället skall tillåta eller sanktionera
att vissa föräldrar smiter från sitt försörjningsansvar. Detta
innebär också att vi föreslår att systemet med
bidragsförskott avskaffas. Dagens system med
bidragsförskott kostar samhället drygt 3,5 miljarder netto
och är föremål för ett omfattande bedrägeri. Mycket pengar
försvinner i administration. Vi anser inte att samhället skall
ha ett särskilt system för föräldrar som smiter från sitt
försörjningsansvar. Detta skall istället hanteras som all
annan smitning från betalningsskyldigheter.
Ekonomiska effekter (beloppen anger 91/92 års utfall)
Enligt våra förslag beräknas kostnaderna för
vårdnadsersättningen bli 36 miljarder per år.
Samtidigt minskar vi samhällets kostnader med betydligt
större belopp. Avvecklingen av föräldraförsäkringen ger
således 19,2 miljarder, avvecklingen av bidragsförskotten
ger 3,5 miljarder, avvecklingen av dagens
barnbidragssystem ger 17,9 miljarder och avvecklingen av
det direkta offentliga stödet till barnomsorgen ger 30,4
miljarder. Härtill kommer en beräknad besparing genom
enklare eller helt bortrationaliserad administration och
förvaltning av bidragssystemet för familjepolitiken, som ger
cirka 1 miljard. Våra avvecklingsförslag minskar alltså
kostnaderna med sammanlagt 72 miljarder per år. Våra
reformförslag kostar sammanlagt 48 miljarder per år.
Saldot blir således 24 miljarder i minskade statsutgifter.
Vi vill dock understryka att det finns vissa
osäkerhetsmoment i beräkningen av hur stor den verkliga
besparingen skulle bli. Det finns skatteeffekter och
dynamiska effekter som är komplicerade att beräkna och
vår beräkning av kostnaden för vårdnadsersättningen är
med säkerhet alldeles för hög. Alldeles klart är emellertid
att våra reformförslag innebär mycket kraftfulla
besparingar och en rättvis familjepolitik grundad på
personlig valfrihet, hänsyn till andra, omtanke om barnen
och sunt förnuft.
3.4 Ny arbetslöshetsförsäkring
Genom att skapa en allmän arbetslöshetsförsäkring som
omfattar alla och ersätter det 40-tal a-kassor som finns idag,
kan staten göra stora besparingar. Den nya
arbetslöshetsförsäkringen skulle betalas till en tredjedel
vardera av arbetsgivarna, arbetstagarna och staten.
Egenavgifterna går upp men skattetrycket kan på sikt
sänkas. Besparingens storlek beror på arbetslöshetsnivån
men skulle i dagsläget bli 8-10 miljarder kronor.
Bakgrund
Nuvarande arbetslöshetsförsäkring omhänderhas av ett
40-tal erkända arbetslöshetskassor. Dessa är öppna för var
och en som är verksam inom kassans område.
Arbetslöshetskassorna har för närvarande 3,6 miljoner
medlemmar.
Den som är försäkrad kan få ersättning från a-kassan om
han uppfyller medlems- och arbetsvillkoren. Som
grundläggande villkor för rätt till ersättning från a-kassan
gäller att den försäkrade är arbetsför och i övrigt
oförhindrad att åta sig arbete, att han är beredd att anta
lämpligt erbjudet arbete samt att han är anmäld vid
arbetsförmedlingen som arbetssökande. Ersättning utges
under längst 300 dagar och om den arbetslöse uppnått 55 års
ålder under längst 450 dagar. Ersättningen utges från första
dagen. Före 1989 fanns en karenstid om fem dagar i
försäkringen.
Ersättningen från försäkringen lämnas i form av
dagpenning som motsvarar 90 procent av den försäkrades
tidigare inkomst. Den maximala ersättningen anpassas till
löneutvecklingen för vuxna arbetare inom industrin och
ligger grovt räknat omkring 5 basbelopp. Den högsta
dagpenningen för 1993 är 598 kronor.
Arbetslöshetsförsäkringen finansieras genom
arbetsmarknadsavgiften som f n är 2,12 procent och således
inbringar ca 13 miljarder per år. I försäkringen finns också
en mindre egenavgift på några hundra kronor som skall
motsvara 70 procent av en genomsnittligt utbetalad
dagpenning. Egenavgiften inbringar ca 1,2 miljarder och
motsvarar f n endast 3--4 procent av den totala kostnaden
för försäkringen. Den försäkrades ekonomiska ansvar är
således endast marginellt.
Kostnaden för försäkringen är grovt räknat 5 miljarder
per procent arbetslöshet. Om arbetslösheten är 7 procent
blir således årskostnaden för försäkringen ca 35 miljarder.
Mindre än hälften av den totala kostnaden skulle således
täckas genom arbetsgivaravgiften och egenavgiften. Det
stora underskottet i arbetslöshetsförsäkringen och den höga
kompensationsnivån ger anledning till omprövning av
principerna för arbetslöshetsförsäkringen. Kostnaderna för
arbetslösheten gräver stora hål i statsbudgeten bland annat
på grund av den internationellt sett höga
kompensationsgraden. Ändå står många arbetstagare
utanför försäkringen.
Ny demokratis förslag
Ny demokrati föreslår därför att nuvarande
arbetslöshetsförsäkring skyndsamt ersätts av en allmän
arbetslöshetsförsäkring enligt följande principer:
Allmän
Försäkringen skall vara allmän, dvs obligatorisk och
omfatta alla på samma sätt som t ex sjukförsäkringen.
Administreras av försäkringskassan
Försäkringen bör administreras av försäkringskassan
som redan är väl utbyggd. Fackföreningarna, som inte
bidrar till finansieringen, utnyttjar idag
arbetslöshetsförsäkringen för medlemsvärvning.
Ersättningsnivå 70%
Ersättningsnivån sänks från 90% (80% i
budgetförslaget) till 70%. Det skall nämligen vara en
grundförsäkring som inte tar bort incitamenten för den
arbetslöse att aktivt söka nytt jobb.
Fem karensdagar per år
Ersättning bör inte utgå under första veckan. Efter 300
ersättningsdagar bör ersättningen reduceras till
motsvarande 50 procent av den tidigare inkomsten.
Även vid sjukdom
Ersättning bör utges även vid sjukdom under
arbetslösheten.
Finansiering med 1/3 av arbetsgivare, arbetstagare och
staten
Kostnaden för försäkringen bör täckas av arbetsgivarna,
arbetstagarna och staten med 1/3 vardera. Denna
finansiering medför ett ekonomiskt ansvar för de parter som
kan påverka arbetsmarknaden. Detta borde bidra till att
kostnaderna för försäkringen minimeras.
Årlig avgiftsjustering
Avgifterna bör fastställas en gång om året och baseras på
försäkringens kostnader föregående år. Då blir
finansieringen stabil över tiden.
Högre krav
Högre krav skall ställas på att arbetslösa inte med full
ersättning kan tacka nej till jobb bara för att de inte passar
exakt med deras tidigare anställning.
Samordna lönegarantin
Ersättningsnivån för ersättning enligt lönegarantilagen
bör vara densamma som i den allmänna
arbetslöshetsförsäkringen.
3.5 Omläggning av trafikförsäkringen
Genom att lyfta över ansvaret för trafikolycksfall från
den allmänna sjukförsäkringen till trafikförsäkringen blir
försäkringsbolagen mer intresserade av rehabilitering och
trafiksäkerhet. Stat och landsting sparar minst 6 miljarder i
minskade kostnader i sjukförsäkringen och sjukvården och
samhällskostnaderna minskar även totalt sett.
Förslaget
En av de största skadeorsakerna i vårt land är
vägtrafiken. Den kommer i år att kräva ca 800 dödsoffer.
Härutöver kommer omkring 14 000 personer att bli svårt
skadade och närmare 40 000 lindrigt skadade.
Vägtrafikolyckorna medför omfattande
skadekostnader. Det beräknas att trafikolyckorna under
1993 kommer att förorsaka ett lönebortfall på minst 5
miljarder och sjukvårdskostnader på ett par miljarder. Till
detta kommer ideella ersättningar på drygt en halv miljard.
Trafikförsäkringsbolagen borde således rätteligen få
kostnader på omkring 8 miljarder kronor för trafikskadorna
under 1993. Den kostnad som trafikförsäkringsbolagen
kommer att få stå för blir emellertid endast omkring 2
miljarder, varav två tredjedelar avser inkomstförlust och en
tredjedel ideell skada.
Nuvarande trafikförsäkring ger trafikförsäkringsbolagen
få incitament till förebyggande och rehabiliterande
verksamhet. Om ett bolag skulle lägga ner stora resurser på
rehabilitering av trafikskadade försäkringstagare skulle
bolaget i huvudsak endast lyfta kostnader från
socialförsäkringen samtidigt som bolaget försämrar sin
konkurrenssituation. I vårt grannland Finland, där
trafikförsäkringen svarar för en större kostnad, finns ett bra
exempel på hur trafikförsäkringsbolagen har gått samman
och skapat en gemensam rehabiliteringsresurs. Dess
huvuduppgift är att hjälpa skadade försäkringstagare till en
snabb och ändamålsenlig rehabilitering. Utöver stora
fördelar för den försäkrade leder detta till minskade
skadekostnader.
Principiellt sett bör kostnader föras där de hör hemma.
Därför bör m a o trafikförsäkringsbolagen stå för hela
kostnaden för trafikskadorna. Detta leder givetvis till att
trafikförsäkringspremierna blir dyrare samtidigt som
arbetsgivaravgifterna och landstingsskatten sjunker i
motsvarande mån. En omläggning bör bl a leda till en större
differentiering av försäkringspremierna och i vissa fall
kraftigt ökade självrisker. Ett illustrativt exempel som
påminner om detta är de för några år sedan mycket kraftigt
höjda premierna för motorcykelförsäkringarna.
Efterfrågan på sjukvårds- och rehabiliteringsresurser
kommer troligtvis att öka. Om nuvarande producenter av
sådana resurser inte kan tillhandahålla vad som efterfrågas
kommer trafikförsäkringsbolagen säkerligen att bygga upp
egna resurser. Detta skulle då medföra en välkommen och
välbehövlig konkurrens och privatisering inom sjukvården.
3.6 Arbetsskadeförsäkringen
Ny demokrati föreslår att arbetsskadebegreppet skärps
ytterligare och att arbetsskadeförsäkringen snarast
privatiseras. På några års sikt ger detta betydande
besparingar. Det rör sig om tiotals miljarder kronor.
Varje år anmäls uppåt 200 000 arbetsskador. 1988
anmäldes 260 000, varav nästan 90% godkänts. Ca 80 000
personer har f n ersättning till 100% av sin
sjukpenninggrundande inkomst för all framtid. Nuvärdet av
de framtida utbetalningar som försäkringskassan redan
beviljat, uppgår till i storleksordningen 100 miljarder, dvs i
klass med vad hela sjukvården kostar under ett år! Systemet
har med andra ord resulterat i framtida åtaganden på 20 000
kronor per skattebetalare. Arbetsskadeförsäkringen kostar
staten uppåt 13 miljarder enbart i år. Detta system har
under många år fortsatt att rulla på utan att någon har vågat
göra något.
Finansieringen skall ske via arbetsgivaravgifter, men de
räcker inte på långt när till. Staten tar in 7 miljarder, betalar
ut 13 och ökar således på det stora underskottet i
arbetsskadefonden med ytterligare 6 miljarder per år.
Budgetunderskottet ökar, staten måste låna till
utbetalningarna, räntan stiger, ekonomin hämmas,
arbetslösheten ökar. Trots att drygt 8 miljarder förs över
från delpensionsfonden till arbetslivsfonden kommer
arbetsskadefondens underskott ändå snabbt närma sig 20
miljarder.
Vi har f.n. en sådan lagstiftning och praxis att så gott som
varje anmäld skada eller sjukdom godkänns som en
arbetsskada. Bevisregeln är sådan att nästan inga konkreta
belägg krävs för att skadan skall betraktas som en
arbetsskada. Tvärtom säger den nuvarande lagen att den
anmälda skadan är en arbetsskada såvida inte ''betydligt
starkare skäl talar emot det''. Skadan anses således vara en
arbetsskada även om starka skäl talar emot! Och
arbetsgivaren har ingen möjlighet att invända.
Som om detta inte vore nog. Vid beräkningen av
livräntorna kan livränteersättningen bli betydligt högre än
vad en normal årslön är. Detta uppmuntrar verkligen inte
den arbetsskadade att försöka rehabilitera sig och
återvända till arbetslivet.
Ny demokrati föreslåra5.5Strama upp definitionen på
arbetsskada ytterligare. I propositionen föreslås att lagen
formuleras om så att arbetsskada skall anses föreligga ''om
övervägande skäl talar för det''. Detta vore ett steg i rätt
riktning men inte tillräckligt. En ytterligare skärpning av
bevisregeln, eller en lista på sjukdomar som bör godkännas,
vore bättre. Förebilder till en sådan lösning finns i många
andra länder.Gör om beräkningen av livräntorna så att
de bättre svarar mot en normal och skälig inkomst. Idag kan
man dubbeljobba en kortare tid och sedan i extremfall få
livslång livränta beräknad på dubbel lön.Privatisera
försäkringen. På samma sätt som vi måste göra om våra
kedjebrevspensioner, måste vi införa raka rör mellan
inbetalningar och utbetalningar till arbetsskadesystemet.
Idag göms skyhöga kostnader i enhetliga avgifter utan
möjlighet för det enskilda företaget att påverka kostnaden.
Definitionen på arbetsskada och nivån på ersättningen
måste utformas så att försäkringen går att privatisera.
Genom en privatisering införs en vilja och ett ansvar för att
systemet skall gå ihop, något som idag saknas.
3.7 Bidragsbedrägerierna
Bedrägerierna med statliga och kommunala bidrag
måste snarast utredas och regeringen uppmanas återkomma
med förslag på hur man kan stävja fusket. Bedrägerierna
kostar skattebetalarna miljarder och urholkar människors
moral och tro på samhället. Transfereringarna till hushållen
beräknas uppgå till ca 360 miljarder kronor 1993. Om
bedrägerierna uppgår till exempelvis 5% innebär detta ett
svinn för skattebetalarna på 18 miljarder kronor, eller 4 000
kronor per hushåll.
Som ett exempel kan nämnas att myndigheterna vad
beträffar föräldraförsäkringen uppmuntrar föräldrarna att
dela försäkringen mellan mannen och hustrun på så sätt att
kvinnan först tar barnledigt från måndag till halva fredag
och mannen därefter från halva fredag till och med
söndagen. På detta sätt erhålls ett högre bidrag i det fallet
mannen har högre inkomst än kvinnan. Detta tas dessutom
till intäkt för en högre jämställdhet, allt i enlighet med
folkpartiets humanistiska livssyn. Härigenom lär sig
medborgarna att bidragen enkelt på ett lagligt men
naturligtvis otillfredsställande sätt kan manipuleras.
Under 1991 utgjorde transfereringarna i Sverige 318 mdr
kronor. Detta skall ställas i relation till den totala BNP på
1.433 mdr kronor. Staten och kommunerna klarar
bevisligen inte denna belastning. Bara staten beräknas göra
ett underskott på 162 mdr kronor under budgetåret 1993/94.
För att få bukt med statens finanser måste kraftfulla
besparingar göras. Det måste vara självklart att dessa
besparingar i första hand skall göras där det myglas. Myglet
skall bort.
Nivåerna för sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkringen,
KAS etc är så höga att de uppmuntrar till bidragsoptimering
och bedrägerier i stället för arbete. Kontrollen är dessutom
obefintlig, och att lura staten anses av många inte längre
som något fult. Konsekvenserna blir att hederligt folk
drabbas när nivåerna sänks för att klara finansieringen. Hur
skall vanligt folk kunna få förståelse för neddragningar i
dess helhet om inget görs åt myglet?
Några exempel på vanligt förekommande mygel:
Det skrivs ideligen om bidragsmygel i tidningarna, men
politikerna vill upprätthålla sin syn på att missbruket är
mindre än vad det är. Följande är ett axplock av vad som
skrevs under förra året:Svenska Dagbladet berättade den
29 januari om en undersökning som man låtit göra på 1.000
fall. Det visade sig att mer än var fjärde förälder som är
skyldig att betala underhållsbidrag, fuskar med
inkomstuppgifterna. Den årliga förlusten för staten rör sig
om flera hundratals miljoner.I Expressen den 13 april
beskrivs situationen för en missbrukare som fick
socialbidrag till hyra och uppehälle i stället för vård, medel
som ledde till att hon knarkade ihjäl sig. Under 1990
utbetalade man 55.000 kronor till henne och insatserna från
de sociala myndigheterna bestod i att man uppmanade
henne att läsa Platsjournalen.Arbetet skriver den 4
augusti om hur en flykting satte i system att söka asyl under
flera olika namn. Mannen erhöll ca 200.000 kronor i bidrag
innan det hela uppdagades.Expressen skriver den 25
augusti om hur en företagare misstänks ha lurat till sig fem
miljoner av Länsarbetsnämnden, medel som skulle gå till
150 arbetslösa ungdomar.Svenska Dagbladet tar den 17
september upp ett fall där en fransk familj en gång om året
åkt till Sverige för att hämta ut sitt barnbidrag, medan den
även existerade som flyktingar i ett annat land, dock under
annan identitet.
Listan kan göras hur lång som helst. Vi står inte för att
varje enskilt fall är riktigt. Det får respektive tidning
ansvara för. Exemplen tjänar syftet att påvisa fenomenet
som måste utredas, och åtgärder måste sättas in för att
minska missbruket av bidragen.
4. Företagen och jobben
Påskynda avregleringen av arbetsrätten. Ta initiativ till
att ett lärlingssystem enligt tysk modell införs. Skapa en
obligatorisk allmän arbetslöshetsförsäkring som finansieras
till lika delar av staten, arbetsgivarna och arbetstagarna.
Förändra hela arbetsmarknadspolitiken bl a genom att
rationalisera Arbetsmarknadsverket och
verklighetsanpassa arbetslivsutvecklingen. Ge
kommunerna bättre möjligheter att permittera vid
arbetsbrist. Pröva förutsättningarna för samhällstjänst som
en möjlighet att aktivera de arbetslösa.
4.1 Arbetsmarknadens parter
Arbetsmarknades parter måste ta sitt ansvar så att
lönerna inte drar igång inflationsspiralen igen.
Genom kronans fall har Sverige fått en chans att komma
ur den ekonomiska dödsspiralen. Det värsta som kunde
hända i ett sådant läge vore konflikter på arbetsmarknaden.
Det finns inget utrymme för löneförhöjningar. Höjda löner
skulle bara leda till att Sveriges konkurrenskraft
försämrades och till en återgång till inflationsekonomin.
4.2 Avreglering av arbetsrätten
I separat motion begär Ny demokrati att den viktiga
utredningen om arbetsrätten påskyndas. Genom en snabb
avreglering skapas snabbt nya jobb eftersom företagen
skulle våga anställa i större utsträckning än idag.
Näst efter sänkta räntor är den viktigaste åtgärden för att
vända Sveriges ekonomiska utveckling en snabb och
grundlig reform av arbetsrätten. Dagens
arbetsrättslagstiftning hämmar arbetsgivarnas vilja till
nyanställningar och försvårar den livsnödvändiga
omstruktureringen av svenskt näringsliv.
De viktigaste ändringarna i arbetsrätten
Saklig grund för uppsägning. Huvudregeln för
uppsägning bör mjukas upp och den vettlösa månadsregeln
som säger att en anställd måste sägas upp senast en månad
efter det att ett brott begåtts, skall bort.Flytta
medbestämmandet till arbetstagarna. MBL har givit
inflytande till centrala fackpampar på bekostnad av fackets
lokala representanter och framförallt de enskilda
arbetstagarna. För övrigt är det de som startat upp
företagen som har ansvaret och tar de ekonomiska riskerna.
Självfallet skall bestämmanderätten över den operativa
verksamheten i ett företag ligga hos de som är bäst lämpade
att fatta bra beslut. Inte minst av hänsyn till de anställda!
Avsteg från turordningsreglerna. Undanta i varje fall
nyckelpersoner från principen ''sist in först ut''. När
problemföretag tvingas rationalisera för att överleva, kan
de p g a dessa regler tvingas avskeda nyckelpersoner i
företaget, om dessa personer anställts sist. Det kan leda till
att företag går omkull och att fler människor förlorar sina
jobb!Ta bort fackets vetorätt vid entreprenad samt rätten
att blockera icke-anslutna enmans- och familjeföretag.
Dessa maffiametoder hör inte hemma i Sverige!Förläng
provanställningen från 6 till 18 månader. Denna prövotid
skall inte som nu kunna förhandlas bort. Då skulle många
företagare våga anställa.Ledighetslagarna bidrar till att
svenskar blivit det folk som arbetar minst i världen. För att
rädda Sveriges välfärd måste vi alla arbeta mer. Ta bort
några ''klämdagar'' och överväg att ta bort den femte
semesterveckan.
4.3 Lärlingssystem
Ny demokrati anser att ett lärlingssystem snarast bör
införas i Sverige. Ny demokrati begär därför att en
utredning tillsätts med syfte att utreda förutsättningarna för
att införa ett lärlingssystem av samma modell som den tyska
yrkesutbildningen, vilken har mycket gott anseende i
Europa. Det svenska systemet med att administrera all
yrkesutbildning i offentlig regi t ex AMS och på Komvux är
dyrt och ineffektivt. I ett lärlingssystem ansvarar staten för
den teoretiska utbildningen och för delar av
kvalitetskontrollen. I övrigt organiseras och bekostas
utbildningen av företagen. Utbildningen blir mer
verklighetsanpassad och tusentals ungdomar skulle få
meningsfull utbildning.
Arbetsmarknaden är tuffare och Sveriges
budgetunderskott är större än någonsin tidigare. Företagen
vill gärna anställa ungdomar men dessa saknar erfarenhet
och kan därför inte utföra samma arbete som äldre, erfaren
personal. Ändå måste företagen betala nästan samma lön
till dessa kategorier anställda. Genomsnittligt har t ex
industriarbetare i 20-årsåldern bara ca 7% lägre lön än
vuxna arbetare. Det betyder att ungdomar inte
kompenserar sin mer begränsade arbetserfarenhet med låga
löneanspråk. De får inte heller möjlighet till en
löneutveckling, som sporrar dem att vidareutveckla sin
kompetens. Det står också klart att många ungomar själva
reagerar mot detta och ser det som en självklarhet att lönen
borde vara mer differentierad.
Införandet av ett lärlingssystemet som det tyska, skulle
bl a leda till att fler ungdomar skulle få jobb och till att den
svenska konkurrenskraften skulle öka, dels genom lägre
lönekostnader för företagen, dels -- på sikt -- genom att
ungdomar genomgår en gedigen yrkesutbildning som ger
incitament och möjligheter till kompetensutveckling.
4.4 ROT-satsning
Byggsektorn är för stor och måste bantas, men i rådande
konjunkturläge finns inte tillräckligt med alternativa
branscher som kan suga upp arbetslösa byggarbetare.
Därför bör vi satsa på reparation och ombyggnader som
ändå måste göras. Sverige får då en mängd arbeten utfört
till en mycket låg nettokostnad och ökningstakten av antalet
arbetslösa minskar något.
I riksdagen finns en majoritet för stimulans av ROT-
åtgärder. Detta har framkommit i skrivningar från såväl
bostads- som finansutskottet under hösten 1992. Trots dessa
skrivningar har regeringen ännu ej aviserat några planer på
att stimulera omfattande ROT-åtgärder.
Andra halvan av 1993 ser ut att bli mycket mörk för
byggbranschen. AMS bedömer att arbetslöshetstalen kan
uppgå till 35 % vid årsskiftet 93/94. Den omfattande
omställning som måste ske i byggbranschen försvåras av det
alltigenom dystra arbetsmarknadsläget. Därför skall
åtgärder sättas in snarast som verkar snabbt för att få igång
jobben. De viktigaste skälen som talar för ROT-satsningar
är att:det ger jobb i stället för arbetslöshet det är
möjligt att bygga om till lägre priser än tidigare det är
arbetsintensivt det finns många byggnader där det är
angeläget att renovera
Staten bär idag stora kostnader för arbetslösheten. Detta
innebär att merkostnaderna för att sätta folk i arbete istället
för arbetslöshet blir låga. Dessutom ger ROT-jobb många
arbetstillfällen i andra branscher.
Det är viktigt att resurserna sätts in för att rädda jobb i
befintliga företag som nu ligger på marginalen. Annars
hotar en utslagning som på sikt leder till underkapacitet
med risk för påföljande överhettning i byggbranschen. Det
är också viktigt att göra något för de yngre
byggnadsarbetare som ej har arbete. Ett stort problem idag
är förgubbningen som sker i byggbranschen genom
principen sist in först ut.
Det är viktigt att åtgärder kommer igång snabbt. För att
detta skall ske är det lämpligt att stimulansåtgärderna är
tidsbegränsade.
Objekten finns
Skolan är vår största arbetsplats. Regeringen har
ambitionen att vi ska få världens bästa skola. Då kan den
inte se ut hur som helst. Alla vet hur mycket arbetsmiljön
betyder.
VA-nätet är på många håll i mycket dåligt skick. Där
finns mycket att göra.
Avdrag för villa- och fritidshusägare samt
bostadsrättsinnehavare för reparationsarbeten utförda av
momsregistrerad firma skulle också bidra till
arbetstillfällen. Vidare är det inte svårt att hitta offentliga
byggnader, många dessutom kulturhistoriskt viktiga
byggnader där det är oerhört angeläget att snabbt renovera
innan förfallet blir för stort.
Finansiering kan ske genom att överföra en del medel
avsatta för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Genom att
stimulera kommunerna till ROT-åtgärder kan detta
sammantaget bli en god affär för staten om man också
räknar in utebliven utbetalning av a-kassa och de dynamiska
effekter som blir följden. Ett byggjobb inom ROT ger upp
till 4-5 jobb totalt.
4.5 Förändra arbetsmarknadspolitiken
I separata motioner för Ny demokrati fram ett antal
besparings- och rationaliseringsförslag på
arbetsmarknadsområdet.
Några av förslagen:
Aktivera de arbetslösa
Sverige hade i december 1992, enligt SCB, 241 000 öppet
arbetslösa som till väsentlig del uppbär ersättning i form av
A-kassa, KAS eller liknande till en kostnad av ca 36 Mdr.
Dessa medel utbetalas som regel utan något krav på
motprestation vilket innebär att 10-tals Mdr går
samhällsnyttan förbi. Ett stort slöseri samtidigt som flertalet
av de arbetslösa lider av sin påtvingade sysslolöshet.
Regeringen bör utreda förutsättningarna för att koppla
arbetslöshetsunderstödet till någon form av samhällstjänst.
Lär av Hallstahammarprojektet.
Satsa på riktiga jobb
Sluta hälla pengar över AMS. Satsa i stället på våra
konkreta förslag för att hjälpa industrin och företagen. Det
är det enda sättet att skapa produktiva jobb som kan betala
välfärden. Köp utbildningsplatser i företag som ger jobb, i
stället för att enbart satsa på uppehållande insatser, typ
ALU, arbetslivsutveckling.Omorganisera
Arbetsmarknadsverket
Arbetsmarknadsverkets organisation måste göras om för
att motsvara dagens krav på effektivitet. AMS, LAN samt
AMI bör omedelbart avvecklas. De arbetsuppgifter som
inte kan bortrationaliseras överförs till de lokala
arbetsförmedlingarna samt arbetsmarknadsdepartementet.
Utred slöseriet
Det slöseri som uppmärksammats i kopplingen mellan
LAN (länsarbetsnämnden) -- AMU
(arbetsmarknadsutbildningen) samt AF
(arbetsförmedlingarna) är så omfattande att riksdagens
revisorer nu utreder förhållandet. Ineffektiviteten och
misshushållningen är minst lika stor som på Statens
Invandrarverk. Kraftfulla åtgärder krävs.
Permitteringar i kommunerna
Kommunerna måste ges bättre möjligheter att
permittera anställda vid arbetsbrist.
Samordna utbildningen
På mindre orter kan man samla all vuxenutbildning
under ett tak: Uppdragsutbildning, AMU, Komvux,
Folkhögskola och studieförbund med en administration.
Vilken besparing!
Minska fackets makt.
Många goda företagsidéer har stupat på fackliga villkor.
Öka i stället makten för den enskilde.
5. Utrikes-, bistånds- och flyktingpolitik 5.1
Utrikespolitiken
Vår utrikespolitik skall utformas med utgångspunkt från
ett kommande medlemskap i EG. Vi skall ta vara på de
möjligheter ett medlemskap kommer att ge människor och
företag i Sverige. Vi ska inte vara främmande för att
tillsammans med övriga medlemsstater gå in i ett
gemensamt säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete.
Doktrinen ''alliansfrihet i fred -- neutralitet i krig'' har inte
längre någon praktisk aktualitet. Vi skall inte heller vara
främmande för ett nära monetärt samarbete mellan
Europas stater. Detta samarbete kan komma att innebära
att Sverige ansluter sig en till en gemensam europeisk
valuta. Men självfallet ska vi ta tillvara väsentliga svenska
intressen när EG-förhandlingarna nu ska starta.
Ny demokrati ställer sig positivt till fredsbevarande och
fredsskapande insatser inom FN:s ram. Vi har lagt motion
om inrättande av en särskild fredsskapande styrka under
FN:s säkerhetsråds kontroll. Inom FN vill vi att Sverige ska
fokusera intresset på att begränsa befolkningsexplosionen,
värna om miljön och om mänskliga rättigheter samt låta FN
få en större roll som ''världspolis''. FN:s svällande
organisation behöver ses över. Antalet olika organ behöver
begränsas.
Vi vill ha en modernisering av utrikesförvaltningen. Som
ett led i en modernisering föreslår vi att det inrättas ett
Sweden Center som blir en organisation med Exportrådet
som bas och inom vilken handelsfrågor, exportkrediter, u-
krediter mm hanteras. Sweden Center som ska ha
filialkontor över hela världen får som huvuduppgift att sälja
Sverige som kultur- och turistland samt verka för att
etablera goda affärskontakter och främja svenskt näringsliv.
I Sweden Center samordnas ambassader, biståndskontor,
exportråd, handelskammare mm.
För att snabbt få ut hjälp i samband med katastrofer runt
om i världen föreslår vi att det inrättas en operativ
biståndsbrigad som ersätter den samordning som nu sker
inom SIDA. Till sitt förfogande ska denna biståndsbrigad
ha all tänkbar utrustning som kan erfordras vid en akut
katastrofinsats. Inom brigaden sker också utbildning av den
personal, som krävs i en operativ verksamhet. Vi föreslår
att brigaden drivs i bolagsform -- Swedaid AB kanske är ett
lämpligt namn. Anslag till brigaden tas ur
biståndsbudgetens nuvarande anslag med underrubrikerna
katastrofer och återuppbyggnad, bistånd genom
folkrörelser och andra enskilda organisationer, särskilda
miljöinsatser, särskilda program, rekrytering och utbildning
av fältpersonal samt vissa landprogramkostnader. Inom två
år kan SIDA vara avvecklat samtidigt som resurserna och
anslagen överförts till Swedaid AB. En svensk brigad skulle
kunna organisera och verkställa hjälpsändningar, bygga
flyktingförläggningar, bistå vid tekniska katastrofer mm.
5.2 Biståndet
Ny demokrati föreslår att biståndet sänks till cirka 0,5%
av BNI eller drygt 7 miljarder. Biståndet till Baltikum och
Östeuropa prioriteras, med föreslagen nivå på 2 miljarder.
Dessutom bör Sverige erbjuda 4 miljarder i
exportkreditgarantier vilket innebär en fyrdubbling i
förhållande till regeringsförslaget. Arbetet i
befolkningsfrågan skall prioriteras. Slopa allt
programlandbistånd till Asien, Latinoch Sydamerika.
Biståndet till afrikanska länder bör skäras ned med omkring
80%. Katastrofbiståndet bör prioriteras och utökas till 1,3
mrd kronor. Totalt blir besparingen för skattebetalarna
närmare 6 miljarder kronor.
Ny demokrati anser att det nu är dags att ändra både
inriktning och nivå på det svenska biståndet. Vi måste börja
anpassa oss till den verklighet vi lever i. Med en statsskuld
och ett budgetunderskott som hotar knäcka allt vad vi sedan
generationer byggt upp måste biståndet omprövas.
Enprocentmålet måste överges.
Allt bistånd -- såväl till utvecklingsländer som till de s k
samarbetsländerna i Baltikum, Öst- och Centraleuropa --
bör föras samman under ett och samma anslag. Vårt
långsiktiga biståndsmål fastställs till 0,7 % av BNI -- samma
som antagits av FN:s medlemsländer. I detta biståndsmål
inräknas allt bistånd -- både till fjärran länder och till länder
i vår närhet.
I dagens kärva ekonomi föreslår vi dock att biståndet
halveras till knappt 7,2 miljarder. Detta motsvarar drygt 0,5
% av den svenska bruttonationalinkomsten (BNI). Så här
anser vi att biståndsmedlen ska fördelas:Biståndet till
Baltikum och Östeuropa prioriteras. Vi föreslår ett bistånd
på 2 miljarder d v s en höjning med 1 129 miljoner. Vi
föreslår dessutom en exportkreditgarantiram på 4 miljarder
vilket är en fyrdubbling i förhållande till regeringens
förslag. Svenska företag står nu i kö för att investera främst
i Baltikum och i S:t Petersburgsområdet. Genom att främja
svenska investeringar med exportkreditgarantier når vi
dubbla effekter. Vi får snabbare fart på svenskt näringsliv --
vi ger våra grannar mera hjälp. Vi bör prioritera
infrastruktursektorn -- allra viktigast är
energiförsörjningen. Vatten- och avloppsrening är ett annat
område där en utvidgad exportkreditgarantiram kan
komma att gagna svenska industrisatsningar.Det
multilaterala biståndet skärs ned från 3 148 miljoner till 1
783 miljoner. Vi prioriterar biståndet till FN:s
flyktingkommissarie (UNHCR) och ökar detta anslag med
65 miljoner till 300 miljoner. Vi vill också prioritera det
arbete som bedrivs i befolkningsfrågan.
Befolkningsexplosionen måste stoppas. Vi konstaterar
vidare att Sverige är en orimligt stor biståndsgivare inom
det multilaterala systemet. Inom några organisationer är vi
världens allra största givare. Sverige måste snarast
omförhandla alla avtal med utvecklingsfonder och
utvecklingsbanker för att nedbringa den svenska
bidragsandelen.Bilateralt minskar vi biståndet genom
SIDA till våra programländer. Vi föreslår att hela
programlandbiståndet successivt avvecklas. För budgetåret
1993/94 föreslås en reducering av programlandbiståndet
med 3 360 miljoner till 400 miljoner. Vi anser att allt
programlandbistånd bör slopas redan nu till Asien, Latin-
och Sydamerika medan biståndet till afrikanska länder
skärs ned med omkring 80 %. För att slutföra viktiga
projekt i länder utan landramsanslag föreslår vi
omfördelningar inom det bilaterala biståndsanslaget.
Biståndet genom våra folkrörelser kan också nyttjas för att
slutföra viktiga projekt när det landramsbaserade biståndet
reduceras eller slopas.
Inom det icke landramsbaserade biståndet prioriterar vi
katastrofbiståndet och föreslår en utökning av detta med
100 miljoner till 1 281 miljoner. Folkrörelsebiståndet -- som
i många sammanhang ges ett mycket gott betyg -- hoppas vi
kunna bibehålla på samma nivå som tidigare men vi föreslår
ett större ekonomiskt engagemang från folkrörelsernas sida
genom att ändra fördelningen mellan stat och folkrörelser
från nuvarande 80/20-princip till en 70/30-princip.
Stödet till ekonomiska reformprogram och
skuldlättnadsåtgärder (500 miljoner kr) föreslås slopat.
Överenskommelser bör träffas med givarländer,
Internationella Valutafonden och Världsbanken om
avskrivning av utvecklingsländernas skulder.
Sverige bör verka för ökad internationell frihandel.
Detta är bästa sättet att verkligen hjälpa världens fattigaste
länder.
5.3 Flyktingpolitiken
Regeringen har tappat kontrollen över flyktingpolitiken.
Ny demokrati motsätter sig med kraft regeringens sätt att
sköta flyktingfrågan och vi motsätter oss en planering för
upp till 60 000 asylsökande under nästa budgetår. Självklara
åtgärder som måste vidtas snarast inkluderar strikt
begränsning till konventionsflyktingbegreppet, en kraftig
reducering av anhöriginvandringen, ett införande av
skärpta viseringsregler samt omedelbar avvisning av illegala
asylsökande. I ett ekonomiskt läge när bara räntan på vår
statsskuld kostar 160 000 kr per minut, har vi helt enkelt inte
råd att fortsätta låna upp miljardbelopp för att tillfredsställa
en generös livssyn. Vi har inte rätt att ge våra barn en så
orimlig skuldbörda. Med förra årets flyktingsiffror och med
de siffror som regeringen anger i budgetpropositionen kan
invandringen komma att kosta mellan 20 och 30 miljarder
kronor. Med våra förslag minskar 1993/94 års anslagsbehov
under elfte huvudtiteln ''Invandring mm'' med 5,8
miljarder. Härtill kommer anslagsminskningar vad avser
hemspråksundervisning och svenska för invandrare (Sfi).
Om regeringen inte vidtar skyndsamma åtgärder för att
begränsa flyktingströmmarna kommer antalet asylsökande
att nå minst de högre nivåer som anges i
budgetpropositionen. Våra förslag skulle då ge besparingar
på minst 13 miljarder kr.
Kostnaderna skenar iväg. Vi håller på att fullständigt
tappa kontrollen över situationen.
Att dagens låt-gå-politik får fortsätta är ett bevis på
politikernas vanmakt att hantera flyktingfrågan. Att inte
vidtaga åtgärder när flyktingströmmarna under år 1992 var
tre gånger så stora som man beräknat då är det låt-gå-
politik. Visst har man vidtagit åtgärder -- men bara naggat
problemen i kanten. Åtgärderna har varit små och
kraftlösa.
Nu tillsätts en parlamentarisk kommitté för att göra en
översyn av invandrar-, invandrings- och flyktingpolitiken.
Att en utredning tillsätts hälsar vi med tillfredsställelse.
Tidplanen visar dock att det tar orimligt lång tid innan
riksdagen kan fatta beslut på det underlag kommittén
kommer att redovisa. Kommittéarbetet med invandrings-
och flyktingpolitiken skall t ex vara avslutat först den 1 mars
1995. Men vi kan inte avvakta med konkreta åtgärder i två
år. Något måste göras nu.
Vi ser nu i dagarna exempel på vad driftiga
människosmugglare har för avsikter. Man testar det svenska
samhällets reaktion genom att låta fiskebåtar och andra
småbåtar föra iland asylsökande från fjärran länder. Den
som illegalt söker sig till Sverige skall omedelbart avvisas till
sitt ursprungsland eller till närmaste transitland. Vi måste
ge en tydlig signal. Illegalt asylsökande måste stoppas.
Den svenska utlänningslagstiftningen skall bygga på
1951 års FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning
(Genèvekonventionen). Asyl bör endast beviljas den som
har skyddsbehov enligt Genèvekonventionen.
Konventionsflyktingar -- internflyktingar
Man talar numera om två flyktinggrupper --
konventionsflyktingar och internflyktingar.
Internflyktingar är människor som p g a inbördeskrig, svält
och arbetslöshet är på flykt. Dessa måste hjälpas i sitt
närområde. Vi hjälper mångdubbelt fler -- officiellt talar
man om 11 gånger fler -- genom att sätta in internationell
hjälp i de drabbades närområde i stället för att låta dem
komma hit. Så låt oss bistå på ett sätt som hjälper
mångdubbelt fler. Den andra gruppen -- kvotflyktingar och
andra konventionsflyktingar -- får komma hit i ett antal som
riksdagen bestämmer. När kvoten är fylld -- då sätter vi
stopp.
Anhöriginvandring
Begränsa anhöriginvandringen till make/maka och deras
minderåriga barn. Budgetåret 1991/92 invandrade 20 380
''nära anhöriga'' men av dessa var endast 7 122 personer
anhöriga i form av make/maka, barn. 13 258 var personer
som hade annan anknytning.
Med det flyktingbegrepp och det anhörigbegrepp som vi
anser skall tillämpas hade flyktingmottagandet under
1991/92 uppgått till 10 994 personer (3 872 + 7 122). Detta
hade varit ett flyktingmottagande som vi haft resurser för,
såväl personella som ekonomiska.
Anslagsbehov
För nästa budgetår bedöms antalet asylsökande komma
att uppgå till mellan 30 000 och 60 000 personer. Vid
beräkning av anslagsbehovet räknar dock regeringen endast
med den lägre nivån d v s 30 000 asylsökande. Man har för
avsikt att återkomma till riksdagen med begäran om
ytterligare pengar i kompletteringspropositionen eller den
första tilläggsbudgeten. Redan från start vet vi således att
de medel som riksdagen anvisar inte kommer att räcka --
såvida inte regeringen vidtar särskilda åtgärder. Vi anser att
regeringen skall föreslå åtgärder som medför väsentligt
färre asylsökande, lägre dygnskostnader på förläggning,
bättre kostnadskontroll mm. Skärpta asylregler ger en ny
signal till vår omvärld. Flyktingströmmarna minskar. Vi
förutsätter att regeringen föreslår åtgärder som minskar
anslagsbehovet. Vi föreslår att anslaget
''Förläggningskostnader mm '' reduceras till 3,3 miljarder
kr.
Behovet av kommunplatser beräknas av regeringen till
39 000 under 1993/94. Statens invandrarverk har träffat
överenskommelse med kommunerna om ett
flyktingmottagande i kommunerna på sammanlagt 22 000
platser. Man avser att träffa avtal för ytterligare 10 000
personer men ändå återstår i så fall 7 000 personer som
skulle tvingas bo kvar på förläggning till början av
budgetåret 1994/95. Regeringens planering synes mera
baserad på förhoppningar än på realism. Anslaget
''Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar
mm'' föreslås reducerat med 60 % till 1,7 miljarder kr. En
strikt tillämpning av Genèvekonventionen och en
begränsning av anhöriginvandringen skulle få sådana
effekter att anslaget kan reduceras i enlighet med vårt
förslag.
Schablonersättningen till kommunerna föreslås höjd till
138 300 kr för vuxna och till 83 100 kr för barn under 16 år.
Detta är en höjning med 2 800 kr för vuxna och 1 700 kr för
barn. Vi föreslår i stället en minskning av nivåerna med 20
%. Konkreta förslag har tidigare lagts av oss i riksdagen om
bl a sänkning av socialbidragsnormen för utländska
medborgare under deras två första år i Sverige.
Vi föreslår reducering av anslagen för
hemspråksundervisning och svenska för invandrare (Sfi).
Detta anges på annat ställe i denna sammanfattning.
Ändra politik
Ny demokrati motsätter sig regeringens politik. Vi
motsätter oss en planering för upp till 60 000 asylsökande
under budgetåret 1993/94. Vi anser att kraftfulla åtgärder
måste vidtagas för att begränsa påfrestningarna på vårt
asylmottagande. En strikt begränsning till
konventionsflyktingbegreppet, en kraftig reducering av
anhöriginvandringen, ett införande av skärpta
viseringsregler samt stopp för allt illegalt asylmottagande är
några åtgärder som regeringen borde vidtaga för att
begränsa flyktingströmmarna till Sverige.
Ny demokratis förslag innebär minskade anslag för
budgetåret 1993/94 till ''Invandring mm'' på 5,8 miljarder
kronor.
6. Försvaret
Genom förbättrad samordning i utbildning av
värnpliktiga, rationalisering av drift och underhåll,
förbättrade ekonomiska rutiner samt sammanslagning av
den maritima verksamheten kan försvaret spara 2 miljarder
budgetåret 1993/94 och 4 miljarder kronor årligen därefter.
Ny demokrati välkomnar prioriteringen av kvalitet före
kvantitet.
Det finns en stor rationaliseringpotential inom sektorn
försvar. Främst går det att rationalisera utbildning, drift och
underhåll. En markant förbättring av försvarets
ekonomiska rutiner torde ej heller vara svårt att uppnå om
man beaktar de alarmerande rapporter som allt oftare
levereras av RRV. Dessa rapporter bekräftar att 100-tals
miljoner går till spillo varje år pga bristande inköpsrutiner
etc. Stora samordningsvinster går att göra genom att
utbildningen optimeras och att utnyttjandet av
utbildningsplattformarna maximeras -- utbildning till 2
brigader per regemente.
Det torde även finnas stora besparingar att hämta genom
hopslagning av den statliga maritima verksamheten
(Flottan, Kustbevakningen och Sjöfartsverket). Det är
rimligt att den årliga budgeten för försvaret genom ovan
nämnda rationaliseringar kan minskas med 5% utan att
försvarsförmågan försämras.
Totalt ger dessa åtgärder 4 miljarder per år efter
genomförande. Vi räknar med att under budgetåret 1993/94
effekten av dessa rationaliseringsåtgärder innebär en
besparing på 2 miljarder kronor.
7. Politiska sektorn 7.1
Partistöd
Ny demokrati anser att partistödet är oskäligt stort.
Sammanlagt för stat, kommuner och landsting handlar det
om ca 800 miljoner kr. Vi anser att det bör sänkas till hälften
över en treårsperiod; för budgetåret 1993/94 till 80% vilket
för det statliga stödet innebär att istället för 141 milj kr blir
stödet 112 milj kr, dvs en besparing med 28 miljoner kr.
7.2 Presstöd
Enligt Ny demokratis uppfattning har presstödet inte
inrättats för att främja det fria ordet, utan för att gynna
stora särintressen inom det politiska etablissemanget. Vi
föreslår därför i en separat motion att stödet till dagspressen
avvecklas under en treårsperiod med en 30%-ig början
budgetåret 1993/94. Istället för 503 milj kr föreslår vi 352 kr
i presstöd till dagstidningarna och till Presstödsnämnden en
minskning av anslaget med 0,8 milj kr till 4,5 milj kr.
Den sammanlagda besparingen blir 150 milj kr.
Moms på tidningar
Dagstidningarna har en anmärkningsvärd favör när det
gäller moms. Den ingående momsen får dras av, men moms
på försäljningen behöver inte tas ut. Dessa regler innebär
ett förtäckt presstöd som också har kommit att missbrukas
i konkurrenssyfte. Ny demokrati föreslår i en separat
motion att tidningarna fr o m det kommande
budgetårsskiftet blir skyldiga att betala moms.
Det beräknas ge en budgetförstärkning med 1,5
miljarder kr.
7.3 Organisationsbidrag
Uppskattningsvis uppgår bidragen totalt till c:a 13
miljarder. Vi efterlyser en utredning som kan läggas till
grund för beslut med anledning av
kompletteringspropositionen för det kommande
budgetåret. Vi anser att det bör kunna reduceras med en
tredjedel.
Besparingspotential 4,3 miljarder
Radio och TV
Avtalet mellan staten och Sveriges Radio-koncernen
gäller till halvårsskiftet 1996. Några försäljningar av radio-
och TV-kanaler kan således knappast äga rum. Däremot
kan medelstilldelningen ändras. I den ekonomiska kris som
Sverige befinner sig i är det inte rimligt att ge koncernen 150
milj kr i reformmedel under tre år i rad. Beslutet om denna
medelstilldelning bör upphävas. Den del som är
rationaliseringsvinst bör dras in till statskassan.
Beslut om ändrad medelstilldelning skulle ge en
besparing på 150 milj kr.
Ny demokrati föreslår också en förändring av de
myndigheter som handlägger radio- och TV-frågor, som går
ut på att myndigheternas roller renodlas, bl a föreslår vi en
radio- och TV-ombudsman. En sådan omorganisation
medför besparingar för staten. Storleken på besparingarna
är svåra att uppskatta.
8. Skatter och finanspolitik
Den ekonomiska politiken måste inriktas på att skapa
goda förutsättningar för våra företag att kunna verka och
utvecklas. Lägre skatter och minskad byråkrati är viktiga
medel för att skapa bättre konkurrensförutsättningar och
därmed lägga grunden för ökad sysselsättning. Momsen
måste sänkas för att stimulera efterfrågan, skapa arbete och
framtidstro. Skatteojämlikheten mellan egenföretagare och
aktiebolag måste bort. Räntan måste sänkas liksom
bankernas räntegap minskas om inte företagen skall
förblöda och investeringarna utebli. Lagar och regler måste
i större utsträckning anpassas till små och medelstora
företags arbetsförhållanden. Fåmansbolagslagen har
snedvridande effekter och måste omprövas.
8.1 Småföretagarpaketet
Vi har tidigare påpekat att det är nyföretagandet som är
ekonomins spjutspets mot framtiden och att det är i
småföretagen som de nya möjligheterna och jobben finns.
Småföretagare har många legitima utmaningar:
konkurrenter, marknadskrafter, finansiering, m m. De ska
väl rimligtvis inte motarbetas av staten också genom ett
horribelt skattetryck och skatteregler som få människor
förstår sig på!
Den som satsar pengar och startar ett eget företag
(enskild näringsverksamhet eller handelsbolag) betalar idag
mellan 50 och 64% i skatt på avkastningen på det satsade
kapitalet, eftersom hela förräntningen beskattas som
inkomst av näringsverksamhet. Är det riktigt klokt när
samma person hade, om pengarna satts in på bank, betalat
30% skatt i inkomstslaget kapital? Med lägre risk...
SOU 1991:100 (Neutral företagsbeskattning)
innehåller många viktiga synpunkter på bristerna i dagens
system. Utredningen rekommenderade att de nya reglerna
skulle införas 1 januari 1993, men krispaket efter krispaket
har inneburit förseningar. Det är av största vikt att
regeringen presenterar en proposition genast, en som
hjälper småföretagarna mycket mer än betänkandet
föreslår.
Ny demokratis minimikrav som följer är av största vikt
för alla medborgare, inte bara för de 300.000
egenföretagare som har 45.000 anställda, eller för de
290.000 män och kvinnor som arbetar i företag med färre än
10 personer. Vi måste stärka de mindre företagen för att få
dem att expandera, anställa människor, och få fart på
Sverige nu!
Frågor som nu ligger hos Finansdepartementet (SOU
1991:100) samt krav på förbättringar:
Avkastning på satsat kapital
Förslaget innebär att avkastningen på satsat kapital skall
beskattas som kapitalinkomst. ''Räntan'' skall anses vara
statslåneräntan minus två procent av kapitalunderlaget.
Bättre: Höj räntesatsen. Eftersom statslåneräntan
plus fem procent används vid beräkningen av den s k
normalutdelningen i fåmansbolag finns ingen anledning att
behandla enskilda näringsidkare sämre.
Avsättning till expansionskonto
Förslaget innebär att de pengar som företagaren inte tar
ut ur verksamheten för sitt och sin familjs dagliga upphälle
ska kunna sparas i rörelsen, genom att överskottet avsätts
till ett expansionsmedelskonto. Den del som företagaren tar
ut beskattas som vanligt med inkomstskatt och egenavgifter.
På avsättningen till expansionskontot utgår samma skatt
som för aktiebolagen, dvs 30%. När företagaren använder
expansionsmedlen skall han betala inkomstskatt med i vissa
fall över 50% marginalskatt. Egenavgifter tas inte ut, men
beloppet är inte förmånsgrundande, dvs han får lägre ATP
m m.
Bättre: En minskning av expansionsmedlen skall
beskattas som inkomst av näringsverksamhet, och den
betalda näringsskatten på 30% får räknas av från
egenavgifter och inkomstskatt. Därigenom blir villkoren
ungefär lika som för aktiebolagsägare. Vid en eventuell
övergång till aktiebolag bör medel på expansionskontot
givetvis få omvandlas till aktiekapital.
Negativt eget kapital
Om det egna kapitalet i verksamheten är negativt skall
en schablonmässigt beräknad ränta tas upp som inkomst i
näringsverksamheten. En näringsverksamhet med negativt
eget kapital, som inte beror på underskott, anses alltså ha
lånat ut pengarna till privatdelen.
Bättre: Reglerna behövs inte därför att vanliga
bokföringsregler innebär att skulder skall tas upp i den del
där de rätteligen hör hemma.
Underlaget för avsättning till skatteutjämningsreserv
Enligt förslaget skall negativt eget kapital påverka det
kapitalunderlag som skatteutjämningsreserven skall
beräknas på. Avsättning till skatteutjämningsreserven får
göras med 30% av det egna kapitalet. De företagare som
sedan gammalt har ett negativt eget kapital saknar alltså
möjlighet att utnyttja denna reserveringsmöjlighet. Enligt
utredningsförslaget skall tillskott under året behandlas som
en skuld vid beräkningen av
skatteutjämningsreservunderlaget. Detta kan medföra
orimliga konsekvenser som den enskilda näringsidkaren
ofta inte har någon möjlighet att undvika.
Bättre: Gamla negativa kapitalunderlag nollställs
vid beräkningen av skatteutjämningsreserven i samband
med att förslagen införs. Tillskott ska inte anses som skuld.
Fastigheter
Reavinst vid försäljning av fastigheter som används i
rörelsen skall tas upp som intäkt av näringsverksamheten --
innebärande att vinsten beskattas med upp till 64%.
Bättre: Beskattningen av fastigheter ligger kvar i
inkomstslaget kapital.
Förenkla förändringarna
Även på området kunniga personer anser att förslaget
från utredningen är mycket komplicerat. En självklar
utgångspunkt måste ju vara att egenföretagarna skall kunna
förstå de skatteregler de berörs av och tillämpa dem utan
experthjälp. Egenföretagarna sköter i stor utsträckning sina
egna deklarationer och avses så kunna göra. Ett sätt att
åstadkomma en förenkling är att slopa förslaget till den
negativa räntefördelningen och att nollställa det egna
kapitalet vid beräkningen av skatteutjämningsreserven när
förslaget införs.
Statens kostnad för neutral företagsbeskattning:
Enligt Finansdepartementet skulle det innebära 2,5
miljarder kronor i direkt bortfall av skatteintäkten att ge
egenföretagarna samma skattevillkor som aktiebolagen.
Om man jämför det beloppet med sänkningarna av
arbetsgivaravgifterna (som har fått brett stöd) så kan man
likställa ovanstående reformer med att sänka
arbetsgivaravgifterna för alla företag med 2/3
procentenheter. Extra intäkter på grund av ett vänligare
småföretagarklimat är inte beräknade.
Andra viktiga småföretagarfrågor som regeringen sitter
på:
Flera av dessa behandlas i SOU 1992:67.
Kvittning
Återinför möjligheten att kvitta underskott i
näringsverksamhet mot tjänste- och kapitalinkomster. Det
är, som vi har tidigare påpekat, det enklaste och bästa sättet
att stödja dem som sakta vill ''smyga igång'' en verksamhet.
Att staten endast beskattar det sammanlagda överskottet av
en persons inkomst är inte mer än rimligt.
Periodiseringsfonder
Periodiseringsfonder bör införas där företagen skattefritt
kan reservera 30% av årsvinsten under maximalt sex år. Om
medlen i fonden räntebeläggs får räntan givetvis inte vara så
hög att de avskräcker de mindre företagen från att utnyttja
periodiseringsfonden. När periodiseringsfonderna införs så
bör företagen kunna skriva av 100% av en investering
direkt, mot upplösning av de reserverade medlen. På det
viset kan små företag själva spara vinsten till framtida
investeringar och bli mindre beroende av externa
finansiärer som banker eller riskkapitalbolag.
Lönereserv
Företagen bör få reservera 30% av en lönesumma upp
till 90 basbelopp (ungefärlig lönekostnad för 10 anställda).
Sätt ett tak på 5 basbelopp per anställd för att undvika
missbruk. Totalt bör reserven få uppgå till minst 50
basbelopp eller knappt 1,7 miljoner kronor. På det viset har
de minsta företagen en buffert att luta sig mot i
lågkonjunktur, och soliditeten i företagen ökar.
Skjut på inbetalning av skatt
Företag har idag upplösta lagerreserver och
resultatutjämningsfonder som skall, enligt tidigare beslut,
beskattas under de närmaste tre åren. Enskilda
näringsverksamheter och handelsbolag har nyligen fått
uppskov, och det bör aktiebolagen också ha. En inbetalning
har redan gjorts, under 1992 års taxering. Staten räknade
med att företagen skulle betala in 5,8 miljarder per år.
Denna fruktansvärda likviditetsindragning sker mitt under
den värsta ekonomiska krisen i modern tid. Skjut på
inbetalningen 5 år så företagarna får andrum.
Avskrivningsmöjligheter för valutaförluster
Nu när kronan flyter har ett nytt problem uppstått:
Enorma valutaförluster. Företag bör få skriva av
valutaförlusterna över 5 år för att förhindra
tvångslikvidationer. Syftet är inte att sänka skatten, men att
bromsa konkurser.
Statens kostnad för ovanstående åtgärder:
Möjligheten att kvitta underskott av näringsverksamhet
mot inkomst av tjänst beräknas orsaka ett skattebortfall på
0,1 miljarder kronor per år. Exakta kalkyler på de andra
åtgärderna finns inte än, och spin-off effekterna är svåra att
kvantifiera. Internationella erfarenheter och klassisk
makroekonomi pekar på att det land som stimulerar
entreprenörer vinner både det korta och långa loppet.
8.2 Skattesänkningar
Ny demokrati förespråkar ett lägre skattetryck för
individen. Då menar vi sänkta skatter och inte en
omfördelning av olika skatter. Vi tror att det nuvarande
höga skattetrycket i Sverige verkar hämmande på individer,
och därmed försvagas landets totala ekonomi. De höga
skattetrycket i Sverige jämfört med vår omvärld har bl.a.
lett till ett omfattande skattefusk bland landets
medborgare. Riksrevisionsverket beräknar att staten
förlorar minst 40 miljarder i undanhållna skatter och i
samband med de alltmer ökade konkurserna.
För tillfället befinner sig Sverige i en djup kris, som till
stor del orsakas av den alltför stora offentliga sektorn samt
de stora utgifterna i transfereringssystemet, samtidigt som
den alltmer minskade privata sektorn belastats med för
höga skatter. Ny demokrati föreslår i motionen stora
nedskärningar i statens utgifter bl.a. i
transfereringssystemet, biståndet, flyktingkostnaderna,
organisationsbidragen mm. Genom dessa kraftiga
besparingar som Ny demokrati föreslår ges ett utrymme för
strategiska skattesänkningar.
Matmomsen
När man nu stryper medborgarnas ekonomi genom
nedskärningar i transfereringssystemet mm så uppstår en
fara med detta, nämligen att man stryper konsumtionen så
hårt att ytterligare fler företag slås ut och därmed ökar
arbetslösheten. Ny demokrati föreslår att man gör en rejäl
momssänkning på livsmedel. Vi föreslår en sänkning på
matmomsen från nuvarande 21 till 9 procent. Detta kostar
statskassan statiskt omkring 15 miljarder. Nettoutgiften blir
sannolikt betydligt mindre i och med att människorna
spenderar dessa medel på andra varor och tjänster samt att
kommunerna får minskade kostnader vid inköp av
livsmedel till olika inrättningar som skolor, ålderdomshem,
vårdinrättningar mm.
Minskad matmoms från 21 till 9 procent -- 15 Mdr.
Turistmomsen
NUTEK redovisar i en rapport R 1992:53 den 3 oktober
att sedan turistmomsen infördes har Sverige tappat en del
av turistomsättningen till andra länder. Istället för att dra
in beräknade 4,2 miljarder fick statskassan in 2,4 miljarder
kronor. Samtidigt tappade man i negativa dynamiska
effekter omkring 8 miljarder i ökade
arbetslöshetskostnader och minskade skatteintäkter på
andra håll. Nu blir visserligen kostnadsläget lägre för
utländska turister i och med att den svenska valutan gått ner
i värde, men Ny demokrati anser att det fortfarande finns
stora dynamiska pluseffekter på att sänka turistmomsen och
ytterligare ge en signal till omvärlden att vi är ett billigt och
vackert land att turista i. Därför föreslår vi i motion
1992/93:Sk645 en momssänkning inom turismen från 21
procent till 12,87 procent inom hotell- och
restaurangbranschen och 9 procent gällande
persontransporter. Denna sänkning ger en statisk
inkomstminskning på omkring 1,5 miljarder, men vi är helt
övertygade om att de positiva effekterna i bl a minskad
arbetslöshet och andra skatteintäkter kommer att ge
betydligt mer än 1,5 miljarder för staten.
Sänkning av turistmomsen från 21 till 12,87 resp 9
procent -- 1,5 Mdr
Skattefrågor för småföretagare
Ny demokrati har tidigare påpekat att det är
nyföretagandet som är ekonomins spjutspets mot framtida
välfärd. Det är i småföretagen som de nya möjligheterna
och jobben finns. Förutsättningen att företagen skall kunna
expandera och att nya företag bildas är ge dessa en rimlig
beskattning och bättre regler inom skatteområdet som
människorna förstår sig på. Ny demokrati föreslår i
motionen 1992/93:Sk362 skatter för småföretagare, ändring
i dessa regler samt omfattande skattesänkningar för
småföretagandet. Dessa skattelättnader ger inkomstbortfall
för staten på 5,2 miljarder.
Skatteminskningar för småföretagare -- 5,2 Mdr
Taxeringsvärde på fastighetsmark
Ny demokrati anser att de nuvarande taxeringsvärdena
på markvärdet för egnahem är alldeles för höga. Alltför
stora regionala skillnader på markvärdet leder till stora
orättvisor för människor som bor i likvärdiga hus. Många
familjer tvingas dessutom att flytta från sin fastighet bl.a. på
grund av det alltför höga taxeringsvärdet på marken. På
detta område anser Ny demokrati att en ändring av
taxeringen på markvärdena omgående bör göras. Vi
föreslår i motion 1992/93:Sk374 att taxeringsvärdet på
marken för egnahem maximeras till högst 100.000 kronor.
Detta leder till minskade inkomster för staten på omkring
0,5 miljarder.
Takvärde på taxering av fastighetsmark för egnahem --
0,5 Mrd
Flyttskatten
Ny demokrati menar att flyttskatten i allra högsta grad
hämmar fri flyttning och därmed hindrar ett effektivt
resursutnyttjande av bostadsbeståndet. Vi påpekar i motion
1992/93:Sk373 att denna skatt omgående bör slopas. I och
med denna skattesänkning uteblir inkomster för staten på
1,7 miljarder kronor.
Slopad flyttskatt -- 1,7 Mdr
Sänkta skatter av alkoholhaltiga drycker till hotell- och
restaurangbranschen
Av Systembolagets totala försäljningen av öl, vin och
sprit går omkring 10 procent till hotell- och
restaurangnäringen. Statens totala skatteintäkter på
alkoholhaltiga drycker ligger på omkring 12 miljarder
kronor. Ny demokrati föreslår i motionen 1992/93:So292,
att skatten på alkoholhaltiga drycker sänks för hotell och
restaurangbranschen med 0,5 miljarder kronor. Genom en
sådan ''grossistrabatt'' skulle branschen kunna lägga sig på
en betydligt lägre prisnivå än i dag. Ur alkoholpolitisk
synvinkel menar Ny demokrati och många ledande
alkoholforskare att man får en mjukare och mindre
konsumtion av alkoholhaltiga drycker om de konsumeras
på våra restauranger än i hemmen. Dessutom skulle många
av gästerna komma till våra krogar och dansställen nyktra
och inte som idag komma ''grundade'' d v s ganska så
berusade.
Sänkning av alkoholskatten till hotell- och
restaurangbranschen, så kallad grossistrabatt -- 0,5 Mrd
Ny demokratis föreslagna skattesänkningar blir totalt på
följande:
-- Minskad matmoms.
-- 15,0 Mrd
-- Minskad turistmoms.
-- 1,5 Mrd
-- Skatteminskningar för småföretagare.
-- 5,2 Mrd
-- Minskad taxeringsvärde på fastighetsmark.
-- 0,5 Mrd
-- Slopad flyttskatt.
-- 1,7 Mrd
-- Minskad skatt på alkoholhaltiga drycker för H & Rest.
-- 0,5 Mrd
Summa minskade skatter:
-- 24,4 Mrd 8.3
Bostadspolitik
Krisen på fastighetsmarknaden kommer att fortsätta.
Mycket talar för att det är kommunerna som står på tur med
stora borgensåtaganden. Flera allmännyttiga bostadsbolag
riskerar att komma på obestånd. Detta kan få mycket
allvarliga konsekvenser på hela samhällsekonomin. Därför
måste regeringen snarast och med hjälp av kvalificerade
bedömare utreda hur fastighetsmarknaden kan stabiliseras.
I utredningens direktiv måste ingå att föreslå sänkning av
fastighetsskatten samt att se över möjligheterna att skjuta
på försämringarna i bostadssubventionerna till dess att
fastighetsmarknaden stabiliserats och räntorna sjunkit. Se
särskild motion.
Fastighetsskatten bör avvecklas på en tioårsperiod. För
att komma åt de regionala orättvisorna i
fastighetsbeskattning bör ett tak på 100.000 kronor för
taxeringsvärdet av mark för småhus snarast införas.
Flyttskatten är skadlig genom att den skapar
inlåsningseffekter i boendet och gör arbetskraften mindre
rörlig. Denna skatt bör avskaffas snarast. Skattereglerna för
tillbyggnad av flerfamiljshus bör ändras så att man får
samma skatteregler för den tillbyggda delen som för
nyproduktion. Regeringen bör stimulera till ett ökat
bosparande. Modeller för sådana system finns i många
andra länder. EES-avtal och så småningom inträde i EG är
viktigt för att få en bättre konkurrenssituation i
byggbranschen och därmed lägre priser. Det regelverk som
styr byggandet måste snarast förenklas och övergå till
funktionskrav så att vi får en bättre produktutveckling och
därmed lägre priser. Regeringen bör överväga åtgärder att
sätta in när konjunkturen vänder för att stimulera
ytterligare till utförsäljning av de kommunala
bostadsbolagen till de boende. Vi måste komma bort från
planekonomin i boendet och också komma bort från
monopolställningen som parterna i nuvarande
hyresförhandlingssystem i praktiken har. Idag betalar
många hushåll, särskilt i det yngre fastighetsbeståndet, en
hyra som ligger över marknadshyra. Om detta pratas det
väldigt lite i den bostadspolitiska debatten.
I våras fattade riksdagen beslut om reformering av
bostadsfinansieringssystemet. Detta trädde i kraft fr o m
1993. Den svenska bostadspolitiken, där politiker och
byråkrater velat bestämma över folks boende, hade kört
fast. Trots att skattebetalarna tvingats och fortsättningsvis
tvingas betala dyrt för räntesubventioner har vi mycket
höga hyror. Tyvärr har en stor del av räntesubventionerna
hamnat i fel fickor och inte kommit de boende till del i
önskad utsträckning. Nu gäller det att följa upp besluten
med förenklingar av regelverket och med skattesänkningar
för byggandet och boendet.
En primär framtida målsättning är att hushållens
köpkraft skall öka efter det att man betalat skatt och
kostnader för mat och boende.
Hushållens största utgiftsposter, oavsett boendeform, är
skatter och räntor. Det framtida ränteläget kommer att bli
avgörande för våra boendekostnader framöver. Mer än 50
% av byggkostnaderna är skatter och avgifter. Höga skatter
har krävt höga subventioner. När subventionerna minskar
blir det därför nödvändigt att möta detta med
skattesänkningar. De skatter som fördyrar byggandet mest
är moms och arbetsgivaravgifter. Dessa skatter måste
sålunda sänkas när bostadssubventionerna minskar.
Fastighetsskatten måste utredas i avsikt att sänkas. Från en
del håll förs det fram krav på att finansiera framtidens
boende med fastighetsskatten. En höjning av
fastighetsskatten skulle negativt påverka fastighetsvärdet.
De dåliga pantvärden som idag ofta är fallet skulle bli ännu
sämre vilket skulle innebära större kreditrisker som i sin tur
skulle innebära högre räntesatser hos kreditgivare.
Tidpunkten för höjning av fastighetsskatt kan inte vara
sämre vald än nu när vi står inför mycket stora problem på
fastighetsmarknaden. Ny demokrati avfärdar bestämt allt
tal om att i framtiden finansiera nyproduktion med uttag av
fastighetsskatt.
Ett stort problem är de orimligt stora skillnader i
fastighetsskatt mellan olika orter. Därför bör man införa ett
tak på 100.000 kronor för taxeringsvärdet av mark för
småhus. Se partimotion.
Flyttskatten är skadlig därför att den bidrar till
inlåsningseffekter i boendet. Denna bör därför avskaffas
snarast. Detta är viktigt för att få en större rörlighet och
därmed ett bättre resursutnyttjande. För att möta den
ökade efterfrågan på bostäder som blir fallet när
konjunkturen vänder är det viktigt att redan nu ta bort
flyttskatten och verka för minskade inlåsningseffekter för
övrigt. Se partimotion.
Skattereglerna för tillbyggnad av flerfamiljshus bör
ändras så att man får samma skatteregler för den tillbyggda
delen som för nyproduktion. Se partimotion.
Bosparande är viktigt ur flera aspekter. Dels är det
viktigt med en så stor andel eget kapital som möjligt för att
få lägre kapitalkostnader och dels för att minska
räntekänsligheten. Se partimotion.
Vi måste också se till att verka för en friare konkurrens
både vad gäller byggande och på byggmaterial. Det vore i
allra högsta grad önskvärt att byggkonsulterna blir mera
fristående från byggbolagen så att man fick riktigare
upphandlingar ur konkurrenssynpunkt.
EES-avtal och så småningom inträde i EG är viktigt för
att få en bättre konkurrenssituation och därmed lägre
priser. Regelverket som styr byggandet ses för närvarande
över och det är oerhört viktigt att i ökad utsträckning gå
över till funktionskrav. Detta kommer att bidra till
nytänkande och därmed ökad konkurrens och därmed
kostnadspress.
Privatiseringen av de kommunala bostadsbolagen går
trögt i rådande konjunktur. Regeringen bör planera nu för
att få fart på privatiseringen när konjunkturen vänder.
Människor skall erbjudas att köpa sina bostäder. En annan
tänkbar modell är att boende erbjuds att köpa aktier i
bostadsbolag som äger fastigheten där de bor. Kommunerna
bör inte äga bostäder i framtiden och heller inte göra stora
borgensåtaganden. Detta har ställt till med stora problem i
många kommuner där skattebetalarna får betala dyrt.
Reglerna för hyressättning måste ändras. Det är inte
rimligt att man ofta betalar minst för de mest attraktiva
lägenheterna. Undersökningar visar att man på de flesta
håll skulle få lägre hyror om marknaden fick bestämma.
Sedan undersökningen gjordes har priserna sjunkit
ytterligare på bostadsrätter vilket också borde betyda att
det potentiella hyresuttaget borde ha minskat. Vore det inte
sådan planekonomi i boendet så skulle man tvingas sänka
hyrorna i stället för att låta 40.000 lägenheter stå tomma
såsom är fallet för närvarande. Bostadspolitiken är så
tillrörd och innehåller så mycket planekonomi att det precis
som i före detta Östeuropa blir svårt med en omställning.
Ett stort problem i sammanhanget är de mycket stora
felinvesteringar som gjorts med kommunalt
borgensåtagande. Man kan inte heller blunda för
problemen i främst Stockholm och Göteborg. På dessa orter
måste det finnas övergångsregler under mycket lång tid.
Detta får dock inte hindra oss från att lägga om
bostadspolitiken.
8.4 Kreditgarantier
Bildandet av ett nytt försäkringsbolag för utgivande av
exportgarantier och fullgörandegarantier.
Innan finanskrisen bröt ut, fanns det ett tiotal
försäkringsbolag som tillhandahöll exportgarantier,
fullgörandegarantier och lånegarantier. På grund av att
landets kreditförsäkringsbolag precis som bankerna
drabbades av enorma kreditförluster för lånegarantier,
upphörde man med alla dessa produkter. En del
försäkringsbolag drabbades så hårt att de gick i konkurs,
andra aktörer som Folksam och Wasa som tillhörde de
större koncernerna drabbades av förluster på 3,5 Mdr
respektive 1,2 Mdr, men bolagen hade mera kapital så de
existerar alltfort.
Denna utveckling är mycket olycklig då exportgarantier
och fullgörandegarantier, som inte förorsakade dagens
problem, ändå upphört som produkter. Det är å andra sidan
förståeligt då försäkringsbolagen fått hela sina
återförsäkringskapaciteter för garantier indragna.
Återförsäkringen har oftast varit så utformad att den
omfattat alla tre garantiformerna samtidigt. Att existerande
aktörer skulle försöka närma sig återförsäljningsmarknaden
för att få kapacitet till endast två garantiformer är ännu för
tidigt för de flesta bolagen, då de fortfarande finns många
meningsskiljaktigheter om man verkligen är skyldig att
betala på föregående återförsäkringsprogram.
Detta drabbar svenska företag som vill exportera och
byggmarknaden. Det slår extra hårt mot de mindre bolagen
eftersom de alltid har svårare att gå utomlands för att
inköpa dessa tjänster.
Sveriges välfärd har i stor grad byggts upp genom att vi
under lång tid varit framgångsrika med att exportera våra
produkter. Eftersom Sverige är en relativt liten marknad,
står de flesta framgångsrika företagen relativt fort inför
valet att börja exportera eller så når företaget sitt
mättnadsstadium. I dagsläget har alla företag som
exporterar från Sverige stor hjälp av att kronan
deprecierats. Det är också ett fördelaktigt läge för företag
att utöka eller att gå in på nya marknader.
Sverige har för tillfället unika möjligheter att bryta sig in
på den baltiska marknaden, eftersom länderna ligger
geografiskt nära och vårt anseende däröver är mycket gott.
De baltiska länderna kommer i framtiden att kunna utgöra
en viktig marknad för många svenska företag, precis som
våra nordiska grannländer.
Små företag kommer inte utan stöd våga stå den
ekonomiska osäkerhet som det innebär att ta steget in på
dessa marknader. Inte heller kan man rimligen begära att
det skall vara nödvändigt att mindre företag lär sig alla nya
marknaders egenarter. Förr i tiden var inbrytningen på nya
marknader lättare, för att konkurrensen var mindre effektiv
och riskerna mera överskådliga.
Världsmarknaden har blivit mer och mer sofistikerad
och konkurrensen ökat. Många av våra viktigaste
handelspartner har i dag en bättre fungerande
kreditmarknad, och exportkrediter finns på
hemmamarknaden. Detta underläge som i dag uppstått för
svenska företag kommer att få en menlig inverkan på landet
om inga nya aktörer kan bildas som tillhandahåller dessa
produkter.
Fullgörandegarantier är mycket viktiga i första hand för
små bolags möjligheter att inför större byggherrar kunna bli
underentreprenörer. I dag, när marknaden är mycket liten
och krediterna hos bankerna för denna typ av affärer är mer
eller mindre stängda, borde regeringen engagera sig för att
skapa bättre förutsättningar för de bolag som fortfarande
existerar.
Vi föreslår att riksdagen anslår 3 Mdr från de medel som
inbetalas till löntagarfonderna för kapitalisering av ett
kreditförsäkringsbolag. Vi vill vidare att detta bolag inte
skall sammankopplas med Exportkreditnämnden (EKN)
som är ett statligt ägt bolag, utan vi vill skapa en helt ny
aktör. Detta skapar inbördes konkurrens dem emellan och
tar bort den monopolsituation som i dag råder. Vi vill att
det nya bolaget skall ägas i proportion till inbetalningar av
vinstdelningsskatt. Vi eftersträvar ett nytänkande i detta
bolag. Dess ledning skall inte bestå av politiker eller
utpräglade tjänstemän, utan vi vill använda oss av tillgänglig
kunskap och expertis.
8.5 Villkor för bankstöd
Ny demokrati har i en motion med anledning av
regeringens proposition 92/93:135 om åtgärder för att stärka
det finansiella systemet med kraft i åtta att-satser pekat på
nödvändigheten av att regeringen och dess
bankstödsnämnd från början får bankerna att förstå att det
är regeringen som ställer villkoren för garantierna.
Bankerna får inte glömma att det bl a är deras
ledningsgrupper, styrelser och revisorer, som genom
släpphänthet och inkompetens bidragit till dagens
finansiella krissituation, vilken äventyrar den välfärd som
byggts upp under årtionden. Det skulle inte förvåna om
även brottsliga förfaranden föreligger från bankernas sida.
Regeringen måste av riksdagen instrueras att utreda
skuldfrågan. En förutsättning för en sådan utredning är att
banksekretessen åtminstone tillfälligt upphäves för
utredarna.
Den svenska banksektorn i sin helhet har flyttats från
den närande till den tärande sektorn. Hittills har de stora
bankerna erhållit 56 mdr kronor i garantier och direkt
kapitaltillskott från skattebetalarna. Vi är minst sagt oroliga
för utgången av de diskussioner som nu pågår, bl.a
beträffande garantiavtal med S-E-Banken. Naturligtvis
kommer banker som ännu inte fått stöd börja knorra, om
inte annat så av konkurrensskäl.
Mot denna bakgrund måste regeringen på ett hårt men
korrekt sätt villkora sina garantiavtal gentemot bankerna.
Det skulle ur allmänhetens synpunkt vara oacceptabelt om
bankerna om några år med ökade fastighetspriser stod som
bankkrisens vinnare. Det är illavarslande nog att
bankaktierna under de sist veckorna rakat i höjden då man
i förväg diskonterat de statliga garantiernas välgörande
inverkan.
Regeringen och Bankstödsnämnden måste rikta hårda
krav på effektiviseringen i bankerna. De får inte köpa
bankernas huvudargument att de är för stora för att gå
omkull. Därför vågar ingen komma åt dem. Tvinga de
subventionerade bankerna att sälja all kringverksamhet
såsom fondkommissionärer, finansbolag och
fastighetsbestånd. Tvinga dem att sälja bankpalatsen. Det
finns inga köpare, blir motargumentet. Vi tror att det finns
många utländska köpare som skulle anse att det var ganska
säkert att ha en statsgaranterad svensk bank som hyresgäst.
Dessutom kan svenska staten köpa byggnaderna, kanske till
och med för bokfört värde.
Diskussioner har förekommit som går ut på att värdera
om fastighetsbestånden för att få upp
kapitaltäckningsgraden till internationellt erkända 8%.
Dessa bokföringstricks går naturligtvis varken hem hos de
internationella värderingsinstituten eller de globala
marknaderna där bankerna lånar pengar.
Garantierna måste kosta bankerna deras oberoende. De
har genom sitt agerande förlorat allmänhetens, aktiägarnas
och statens förtroende. Ny demokrati föreslår att varje
nödlidande bank som anhåller om garantier och/eller
kapitaltillskott måste acceptera att staten genom en riktad
nyemission tar ett direkt ägaransvar. Bankerna skulle sky
detta som pesten, och vi skulle få se rationaliseringar utan
like. Argumenten mot detta kommer att bli många, tiotals
miljarder står ju på spel. När konjunkturen vänder,
fastighetspriserna pressas uppåt och bankerna åter igen
kommer i en vinstsituation kan staten erbjuda sina aktier i
första hand till övriga aktieägare.
Ny demokratis förslag betyder att staten får en
vinstpotential, och inte bara tar en risk. Naturligtvis ska
staten sälja sina aktier så fort det är möjligt. Vi förespråkar
inte statligt ägande av någon industri, men vår nuvarande
situation kräver starka grepp.
Räntemarginalen ligger förödande högt i Sverige delvis
beroende på dålig konkurrens. Den måste bringas ned av
statssubventionerade låneinstitut från nuvarande 8% till
sundare 3--4%. Utländska banker skall givetvis uppmuntras
att etablera sig i Sverige så att vi på sikt får en frisk sektor
med fri konkurrens.
8.6 Mediautbildning
Det är nu viktigare än någonsin att informera
medborgarna om de ekonomiska lagarna och deras
samband för att skapa förutsättningar och förståelse för de
åtgärder, som måste vidtas. Vi föreslår därför, att man i våra
förträffliga TV- och radiomedia -- i utbildningsradions
regi -- genomför en förenklad utbildning i nationalekonomi,
pedagogiskt upplagd och relaterad till en vanlig
hushållsbudget.
Det råder även en stor politisk enighet om Sveriges
anslutning till EG i de politiska partierna. Det är bra, men
det behövs mycket mer och bättre information, för att ge
allmänheten en möjlighet att själv värdera de för- och
nackdelar som är förknippade med en anslutning till EG.
Man måste dock inse att det är ett svårt
informationsproblem som man nog inte kan lösa utan en
ambitiös informationsserie i TV och radio. Se vidare separat
motion.
Vi är medvetna om att riksdagen inte kan beordra våra
statligt kontrollerade media, men tror oss veta att de
noggrant följer riksdagens arbete och tar intryck. Det vore
ju underligt om staten skulle tvingas att köpa mediatid av
något privat för att informera allmänheten.
9. Infrastruktur
Genom att prioritera infrastrukturen förbättrar vi vår
internationella konkurrenskraft samtidigt som vi lättar på
den höga arbetslösheten. Ny demokrati välkomnar
regeringens satsningar men vill gå längre på järnvägssidan.
För upprustning av järnvägsnätet föreslår vi årliga
investeringar om 5,8 miljarder under en tio-årsperiod.
Färdigställandet av motorvägstriangeln mellan våra tre
största städer bör prioriteras bland vägsatsningarna. Miljön
bör skyddas genom teknikutveckling och projektering som
skyddar kulturminnen och vildmark.
Effektiv infrastruktur är en nödvändig förutsättning för
ökad produktivitet och god internationell konkurrenskraft.
Transportsystemen måste kontinuerligt anpassas till nya
behov, och länder som inte underhåller infrastrukturen och
tekniken halkar efter. Siffrorna visar att de som spenderar
mest på infrastruktur har snabbast BNP-tillväxt, och
Sverige ligger efter andra västeuropeiska länder i båda
kategorierna. Marshall-planen fokuserade på uppbyggnad
av transportsystem och historien bekräftar detta.
Sverige, på grund av geografiskt läge och utformning,
blir speciellt utsatt av en medelmåttig infrastruktur. Den
totala handeln av de länder som gränsar till Östersjön är
även idag större än handeln kring Medelhavet, men för att
vi ska kunna utnyttja detta så krävs naturligtvis effektiva
transporter. Baltstaterna och övriga Östeuropa utgör en
enorm potentiell marknad, men för att det ska gynna både
oss och dem krävs bra förbindelser.
Ny demokrati prioriterar uppbyggnaden av ett
toppmodernt järnvägssystem. Järnvägen är det enda
transportmedlet som radikalt kan öka reshastigheten i
framtiden. Bilar och flygplan kan endast göras obetydligt
snabbare, medan nu tillgängliga snabbtåg med utbyggt
rälssystem blir de klart snabbaste färdmedlen för resande
mellan 10 och 60 mil, och blir konkurrenskraftigt upp till
100 mil. Härtill kommer hög turtäthet och mycket hög
komfort. Järnvägen är också det mest miljövänliga
alternativet.
Dagens järnvägsnät formades på 1800-talet. Nu behövs
en kraftig förnyelse så att systemet kan motsvara 2000-talets
behov. Stora investeringar görs i Europa med tanke på
godstrafiken, t.ex tunneln under Engelska kanalen och
tunnlarna genom Alperna. Med fasta förbindelser över
Öresund och Fehmarn Bält kommer ett snabbgodståg nå
norra Tyskland över natten från Mellansverige och nästan
hela Europa kan täckas över två nätter. Det gäller att se till
att vi då har snabbgodståg.
Vi har sålunda lagt en omfattande motion om en
kraftfull ökning av anslagen till järnvägen. Över de nästa tio
åren behöver bannätet för kombinerad person- och
godstrafik byggas ut och en ny tågplan etableras. Vi
förespråkar ny- och tillbyggnad till höghastighetsstandard
av vissa bansträckor och en kraftig upprustning av ett flertal
bansträckor för blandad trafik. Genom att utnyttja
konjunkturläget idag bör man kunna sänka enbart
upphandlingskostnaden med 20% gentemot kalkylerna som
gjordes 1988. Från statsfinansiell synpunkt blir
nettokostnaden låg eftersom bl.a byggsektorn nu kraftigt
måste bantas. Ny demokratis förslag kostar 5,8 miljarder
per år under en 10-årsperiod. Detta är en investering i vår
framtid som ger samhällsekonomisk avkastning genom
minskad arbetslöshet, höjd teknikutveckling och ett
effektivare näringsliv med ökade exporter.
Ny demokrati vill även prioritera motorvägsbyggandet.
Vi måste bygga och färdigställa triangeln mellan våra tre
största städer och komplettera motorvägen från Ljungskile
till Norge. Vi behöver förbättrade kommunikationer med
sydöstra Sverige med tanke på den gigantiska marknaden
på andra sidan Östersjön.
Miljön påverkas i största grad av infrastrukturens form.
Ur ett betänkande från näringsutskottet framgår att det
krävs en ändring i tekniken för att radikalt minska
utsläppen från bilarna. Vi instämmer, och har därför skrivit
en motion som kommer att påskynda utvecklingen av
nollemissionsfordon. Vi måste satsa på miljön, även i
storstäderna, om vi ska ta vårt ansvar inför kommande
generationer.
10. Utbildning och kultur 10.1
Utbildning
Vi noterar med glädje regeringens konstaterande att
utbildning och forskning utgör ett lands intellektuella
infrastruktur, utan vilken inget välstånd är möjligt.
Glädjande är därför också de fortsatta satsningarna på höjd
kvalitet -- efter decenniers försummelser. Vi ifrågasätter
återigen varför skattemedel på 700 miljoner kronor skall
bekosta hemspråksundervisningen. Den bör istället
bedrivas ideellt av intresseorganisationerna för respektive
språkgrupp. Den undervisning som bedrivs i svenska för
invandrare, i vardagslag kallad SFI, är enligt bl a
Riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket mycket
bristfällig. Vi avvisar därför regeringens anslag inom ramen
för den s k flyktingschablonen på 600 miljoner med
hänvisning till att vi vill ha en total revidering av den här
undervisningen, innan mer pengar betalas ut.
De aviserade extra satsningarna för att skapa nya
möjligheter och ett nytt intresse för utbildning inom den
naturvetenskapliga och tekniska sektorn välkomnar vi
också särskilt. Eftersom vi delar regeringens uppfattning
om utbildningens strategiska roll för att skapa långsiktiga
förutsättningar för ekonomisk tillväxt och förnyelse
instämmer vi i budgetförslaget i dess huvuddrag.
Ett område som vi emellertid ånyo vill sätta i fokus gäller
hemspråksundervisningen och de kostnader den medför. Vi
finner det anmärkningsvärt att så stora kostnader
accepteras inom ett område där så mycket ineffektivitet och
avsaknad av resultat återfinns. Särskilt anmärkningsvärt
anser vi detta vara när inga belägg heller kan presteras som
visar att de angivna syftena med hemspråksundervisning
uppnås. Enbart fromma förhoppningar får enligt vår
bestämda uppfattning inte kosta över 700 miljoner av
medborgarnas pengar.
Vi ifrågasätter således varför svenska skattepengar skall
bekosta hemspråksundervisningen. Den får enligt Ny
demokratis mening bedrivas ideellt av
intresseorganisationerna för respektive språkgrupp. Därför
avvisar vi regeringens anslag till hemspråksundervisning
och sparar därigenom ca 720 miljoner kronor. Vi anser att
goda kunskaper i svenska språket är avgörande för
invandrares anpassning i det svenska samhället. Den
undervisning som bedrivs, i vardagslag kallad sfi, är enligt
bl a Riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket mycket
bristfällig (1992/93:RR2 resp F 1992:33). Vi avvisar därför
regeringens anslag inom ramen för den s k
flyktingschablonen på 600 miljoner med hänvisning till att
vi vill ha en total revidering av den här undervisningen,
innan mer pengar betalas ut.
Vi föreslår också att regeringen, med anledning av
Betygsberedningens fullständiga misslyckande, tillsätter en
expertgrupp med uppgift att komma med förslag till
användbart betygssystem.
Vidare anser vi att läroplaner och kursplaner skall finnas
på nationell nivå -- däremot inte timplaner. I anslutning till
detta förslag förordar vi också att skolan åläggs att tillse att
eleverna motionerar dagligen genom skolans försorg. Vi
föreslår också att Skolverket får i uppdrag att sprida
information och kunskap om småbarnsskolor som ett bättre
och avsevärt billigare alternativ till ''dagis''.
10.2 Kulturen
Ny demokrati anser att kulturbudgeten på sikt bör
förstärkas och att attityden till kultur förändras i riktning
mot det synsätt som finns på många håll i det nya Europa,
där kulturen betraktas som en investering och en
tillväxtfaktor, både i livskvalitet och i statskassan. Men med
hänsyn till landets ekonomiska situation föreslår vi inga
höjda anslag för det kommande budgetåret.
Vi föreslår att regeringen nu ska ta fasta på de under
tidigare år framförda motionerna i riksdagen om
kulturfonder, avdragsrätt i inkomsttaxeringen för
sponsoring och direkta bidrag till kulturen. Vi menar att det
på sikt ökar kulturintresset och kanske också minskar
behovet av statliga insatser.
Vi har på vissa punkter annan uppfattning än
kulturministern hur prioriteringarna inom budgetårets
kulturanslag ska ske. Vi anser att inga nysatsningar får ske
på bekostnad av kulturens basverksamheter. Vi föreslår
därför att större satsningar ska göras på vård, konservering
och bearbetning av samlingarna vid några av
centralmuseerna samt dokumentation av 1900-talets liv och
arbete. Väsentliga delar av vårt kulturarv är i annat fall på
väg att förloras.
Vi föreslår också att de medel som olika departement
anslår till verksamhet för barn och ungdom ska samordnas
i akt och mening att anslagna medel ska användas optimalt.
Kulturturismen är en underutvecklad näring. Det
behövs initiativ för att få igång ett verkningsfullt samarbete
mellan turistnäringen och kulturmiljövården, initiativ som
borde tas av Kulturdepartementet och
Näringsdepartementet. En utbyggd kulturturism skulle ge
många nya arbetstillfällen och tillväxt inom känsliga
regioner. Många småföretag skulle också se dagens ljus. Vi
har uppmärksammat ett projekt i Östersund med planer att
skapa ett kompetenscentrum med kunskapsuppbyggnad för
turismen som kan komma utvecklingen i hela landet till
godo.
Inom länsmuseerna finns färdigprojekterade byggobjekt
som kan sättas igång om det finns anledning att fördela
tidigareläggningsmedel inom byggnadsverksamheten.
Ny demokrati säger också beträffande den aviserade
parlamentariska översynen av kulturpolitiken att den bör
leda till att Kulturrådet avvecklas om inte särskilda skäl
talar däremot. Då frigörs medel som kan gå till kulturella
ändamål istället för byråkrati.
11. Miljö och jordbruk
Sverige importerar 85--90% av luft- och
vattenföroreningarna. Miljöproblemen är globala och i den
andan skall miljöarbetet bedrivas. För Sveriges del handlar
det framförallt om att bistå Baltikum och Östeuropa.
Jordbrukarna måste ges möjligheter att konkurrera på lika
villkor med jordbrukarna inom EG.
11.1 Miljöpolitik
God arbetsmiljö, ren luft, friska vatten och en
grönskande natur är självklara önskemål för oss alla. En
god miljö är även ett absolut överlevnadsvillkor. I vår
strävan mot en långsiktig, hållbar utveckling kommer
miljöaspekten därför att spela en ökande roll i framtida
politiska beslut, såväl lokalt i Sverige som regionalt och
internationellt.
Givetvis måste kraven vara realistiska och förenas med
den ekonomiska verkligheten. Vi måste skapa de resurser
som är en absolut förutsättning för att ha råd att förbättra
miljön. Det är således inget motsatsförhållande i
ekonomisk tillväxt och miljöhänsyn, snarare tvärtom.
Här, liksom i all annan verksamhet, gäller det att
använda våra resurser där de gör mest nytta. Vi måste lyfta
blicken och se insatserna i ett större perspektiv och därmed
undvika att stirra oss blinda på vår egen förträfflighet. Det
handlar alltför ofta om hur mycket som spenderas i stället
för vad som uppnås.
Ny demokrati är principiellt positiv till hårda miljökrav
men de styrinstrument som används måste alltid ha en
ekonomisk relevans och vara förankrade i medborgarnas
rättsuppfattning. Det är också av vikt att åtgärderna är
konkurrensneutrala för industrin så att Sverige inte bara
exporterar miljöproblemen genom att jaga svenska företag
utomlands.
11.2 Jordbruket
Svenskt jordbruk har länge levat i hårt reglerad
verklighet. Bönderna har anpassat sin produktion till
regelverket, vilket har lett till produktion som inte alltid
varit till landets bästa. Principiellt vill Ny demokrati istället
göra bönderna självförsörjande, fria och bidragsoberoende.
De förhållanden som gäller för andra små och medelstora
företag bör således även gälla för jordbruket.
Marknadsanpassning av volym och sortiment samt fri
konkurrens på lika villkor är naturliga krav. 1990 års
livsmedelspolitiska beslut var ett steg i denna riktning.
Efter Sveriges medlemsansökan till EG har dock
situationen ändrats. Vi anser att det nu är nödvändigt att,
så snabbt det är praktiskt och ekonomiskt möjligt, anpassa
oss till den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) i EG.
Det blir således nödvändigt att göra avsteg från tidigare
beslut och fortsätta systemet med fasta inlösenpriser samt
införa inkomststöd med bl a trädeskrav. Det blir också
nödvändigt att bibehålla exportstöd i överensstämmelse
med CAP.
Regeringen bör redovisa en långsiktig strategi för
jordbrukets framtid i Sverige. Ständiga omkastningar
försvårar böndernas och livsmedelsindustrins planering.
Jordbrukets miljövårdande roll är obestridlig. Öppna
landskap är önskvärt och bör eftersträvas. Eventuellt
införande av arealbaserat bidrag som finansieringsform
måste redovisas som en särskild ''landskapsskatt'', så att det
klart framgår vad det kostar. Människors prioritering måste
alltid vara vägledande.
Skogen kommer i framtiden att spela en än viktigare roll
som resurs i en värld som snabbt avskogas. Såväl massa-
som virkesindustrin kommer att öka sitt behov kommande
sekel. En satsning på skog nu kan därför även ge betydande
exportintäkter längre fram. Vi måste alltså acceptera att
skogbeväxt areal kan öka på bekostnad av åkerarealen.
12. Justitie
Krav på lag och ordning i samhället måste i betydligt
större utsträckning än nu prägla hela rättsmaskineriet. Den
ogrundade och aningslösa vårdtanken inom kriminalvården
som 1974 års kriminalvårdsreform bygger på måste överges.
Brottsoffrens rättsliga ställning bör stärkas betydligt genom
att en brottsofferfond snarast inrättas.
En ny syn på kriminalpolitiken
Statens huvuduppgift är att ge medborgarna fysisk
trygghet och säkerhet. Brottsligheten ökar och blir allt
grövre och våldsammare. Staten och regeringen har tappat
greppet om utvecklingen och nöjer sig med att från
åskådarplats ge prognoser för hur stor ökningen skall bli i
brottsstatistiken i stället för att ta krafttag mot
brottsligheten och återställa lag och ordning i landet.
Tyngdpunkten i kriminalpolitiken måste vara att
upprätthålla lag och ordning i samhället. Rättsordningen
blir meningslös om den inte kan skydda kvinnor och barn
från övergrepp och brutal död eller ge brottsoffren ett
rimligt stöd.
Brottsoffret, målsäganden, måste ges en starkare
ställning under utredningen och i domstolsprocessen. Detta
innebär bl a att brottet mera skall ses som en sak mellan
förövaren och offret än mellan åklagaren och
gärningsmannen.
Det är hög tid att lämna ogrundade vårdtankar som ändå
aldrig kan leda till något positivt resultat. De lyckade
resultaten inom kriminalvården är undantag och beror mera
på enskilda initiativ och personligt ansvar än
kriminalvårdsapparaten som sådan.
Medborgarna har med rätta ett mycket svagt förtroende
för rättsmaskineriet. Det visar flera undersökningar. Det
handlar nu om att återvinna medborgarnas förtroende.
Rättstryggheten och rättssäkerheten är grundläggande
välfärdsyttringar.
Naturligtvis går det att göra något åt situationen -- att
återskapa lag och ordning i samhället. Medborgarna har rätt
till lag och ordning. För detta är staten ytterst ansvarig.
Ny demokrati för fram ett flertal förslag i olika motioner
som alla syftar till att effektivt bryta brottsutvecklingen och
återskapa trygghet och rättssäkerhet i samhället,
rättssamhället, men också återvinna medborgarnas
förtroende för rättsmaskineriet. De viktigaste inslagen i
förändringsprocessen är:att krav på lag och ordning i
samhället skall prägla hela rättsmaskinerietatt den
ogrundade och aningslösa vårdtanken inom kriminalvården
som 1974 års kriminalvårdsreform bygger på övergesatt
brottsoffrens rättsliga ställning stärks betydligt
I fråga om brottsoffren föreslås bl a i en särskild motion
att en brottsofferfond snarast inrättas. Vid beräkningen av
medel för polisväsendet avseende budgetåret 1993/94
föreslår regeringen att en besparing tas ut om 150 miljoner
kronor. Denna besparing bör enligt Ny demokratis mening
kunna läggas till grund för inrättandet av en särskild
brottsofferfond. Ett alternativ till detta kan vara de ca 100
miljoner kr från de medel som frigörs vid en begränsning av
rätten till rättegångsbiträde för asylsökande enligt
rättshjälpslagen. Fonden kan tillföras ytterligare medel
genom att var och en som döms för brott tvingas betala
förslagsvis 500 kronor till fonden. Syftet med
brottsofferfonden är att brottsoffren och deras familjer
snabbt skall kunna få en rimlig ersättning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som förordas i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om räntepolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om valutapolitiken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ny definition av
basbeloppet,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den ekonomiska politikens
viktigaste uppgift är att skapa förutsättningar för företagen
att verka och kunna expandera i syfte att öka
sysselsättningen och därmed tryggad ekonomi för alla,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att genom beskattningsregler
skapa bättre förutsättningar för småföretagare,2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skapa bättre förutsättningar
för utländska företag att investera i Sverige,3
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att införa enhetliga nivåer i
socialförsäkrings- systemet,1
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ny familjepolitik,4
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ny
arbetslöshetsförsäkring,5
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omläggning av
trafikskadeförsäkringen,6
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stävja
bidragsbedrägerierna,1
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lönestopp,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Arbetsrättsutredningens
arbete påskyndas,5
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införandet av ett lärlingssystem,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om satsning på ROT,8
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förbättra
småföretagarklimatet,3
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att biståndspolitikens inriktning,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en uppstramning av
flyktingpolitiken,1
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rationaliseringar inom
försvaret,10
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en sammanslagning av den
maritima verksamheten inom försvaret,10
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att Sverige utvecklar
en handlingskraftig Östeuropapolitik,9
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att satsningarna på
järnvägstrafiken intensifieras i syfte att förbättra svensk
industris konkurrenskraft,11
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att prioritera utbyggnad till
motorvägsstandard på sträckorna mellan Sveriges tre
storstäder,11
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att öka satsningarna på de
naturvetenskapliga och tekniska disciplinerna i den högre
utbildningen,7
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att hemspråksundervisningen ej
bör bekostas av skattebetalarna,7
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att miljösatsningar i första hand
inriktas på våra grannar i Östersjöområdet,12
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att jordbrukspolitiken skall
verka för att de svenska jordbrukarna ges möjlighet att
konkurrera på lika villkor med jordbrukarna inom
EG,12
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av
kriminalpolitiken,13
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det önskvärda i en förenklad
utbildning i nationalekonomi för allmänheten i
Utbildningsradions regi,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stimulera en ökning av
investeringarna i tillverkningsindustrin,3
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att fastighetsskatten successivt
bör avvecklas.2
Stockholm den 26 januari 1993
Ian Wachtmeister (nyd)
Bo G Jenevall (nyd)
Bert Karlsson (nyd)
Harriet Colliander (nyd)
Lars Moquist (nyd)
Bengt Dalström (nyd)
Richard Ulfvengren (nyd)
Stefan Kihlberg (nyd)
Ulf Eriksson (nyd)
Kenneth Attefors (nyd)
Laila Strid-Jansson (nyd)
Leif Bergdahl (nyd)
Simon Liliedahl (nyd)
Peter Kling (nyd)
John Bouvin (nyd)
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
Christer Windén (nyd)
Max Montalvo (nyd)
Claus Zaar (nyd)
Ulf Eriksson (nyd)
Arne Jansson (nyd)
Dan Eriksson (nyd)
i Stockholm
1 Yrkandena 4, 8 och 19 hänvisade till SfU.
2 Yrkandena 6 och 32 hänvisade till SkU.
3 Yrkandena 7, 17 och 31 hänvisade till NU.
4 Yrkandena 9 hänvisat till SoU.
5 Yrkandena 10 och 14 hänvisade till AU.
6 Yrkande 11 hänvisat till LU.
7 Yrkandena 15, 25 och 26 hänvisade till UbU.
8 Yrkande 16 hänvisat till BoU.
9 Yrkandena 18 och 22 hänvisade till UU.
10 Yrkandena 20 och 21 hänvisade till FöU.
11 Yrkandena 23 och 24 hänvisade till TU.
12 Yrkandena 27 och 28 hänvisade till JoU.
13 Yrkande 29 hänvisat till JuU.
14 Yrkande 30 hänvisat till KrU.