I motionen föreslås en temporär lagstiftning om
lönestopp. Bakgrunden till den föreslagna lagstiftningen är
den på senare tid alltmer okontrollerade ekonomiska
utvecklingen i Sverige. Genom lagen införs ett allmänt
lönestopp för hela arbetsmarknaden. Den rättsliga
innebörden av detta är ett förbud att fr. o. m. den 26 januari
1993 utge eller ta emot högre löner och andra ersättningar i
anställningsförhållanden för samma eller jämförbara
arbetsuppgifter än som utgick dessförinnan. Förbudet gäller
för såväl den kollektivavtalsreglerade arbetsmarknaden
som för områden där kollektivavtal tillfälligtvis inte gäller
eller helt saknas.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft omgående
och avses gälla till utgången av år l994.
Motionens lagförslag:
Förslag till Lag om allmänt lönestopp
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag innehåller regler om ersättning för arbete
till arbetstagare under tiden den 26 januari 1993 till
utgången av år 1994. Med ersättning för arbete avses i
denna lag avlöning, arvode, traktamente och annan förmån
som utgår i en anställning.
Lönestopp 2
§ För tid fr. o. m. den 26 januari 1993 får arbetsgivare
inte utge, och arbetstagare inte ta emot, högre ersättning
för samma eller jämförbara arbetsuppgifter än som utgick
dessförinnan.
3 § När en arbetstagare har anställts fr. o. m. den 26
januari 1993, eller när det annars inte går att beräkna vad
som var en arbetstagares normala inkomst vid denna
tidpunkt, skall bedömningen i stället göras med ledningav
vad som då var de normalt tillämpade löne- och
ersättningsbeloppen i jämförbara anställningsförhållanden.
4 § Utan hinder av bestämmelserna i 2 och 3 §§ får till en
arbetstagare utges högre ersättning än som gällde före den
26 januari 1993 om den avtalats redan före denna tidpunkt.
Övrigt 5
§ Ett avtal är ogiltigt i den mån det strider mot vad som
föreskrivs i 2 och 3 §§.
6 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
2 och 3 §§ döms till böter. Har flera medverkat till en
gärning som avses i första stycket, skall 23 kap. 4 och 5 §§
brottsbalken tillämpas.
7 § Statens pris- och konkurrensverk får om särskilda
skäl föranleder det medge undantag från 2 och 3 §§.
Ärenden av större vikt skall av verket hänskjutas till
regeringen.
8 § Statens pris- och konkurrensverk skall ha tillsyn över
tillämpningen av bestämmelserna om lönestopp.
9 § Mål om tillämpningen av 5 §§ handläggs enligt lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen
enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk
författningssamling. Bestämmelserna i 6 § tillämpas inte på
ersättning som utgetts för tid före ikraftträdandet.
Motion om lönestopp 1
Bakgrund
Missgreppen i den ekonomiska politiken under 1970-
och 1980-talen har fört in Sverige i den svåraste och
djupaste ekonomiska krisen sedan andra världskriget.
Sverige står på randen till en depression. Arbetet med att
lösa Sveriges ekonomiska problem är mödosamt och
kommer att ta tid. Men det kräver också mod och
beslutsamhet av politikerna att ta ansvar för Sverige i första
hand -- utan att snegla på partitaktiska hänsyn, eller på valet
1994.
Vi anser att regeringens politik är alltför kraftlös och har
i våra motioner angivit vilka kraftåtgärder som behövs. Av
allt att döma har tyvärr inte de centrala fackliga
organisationerna insett hur ytterst allvarlig situationen är.
Därför ser vi oss nödsakade att föreslå denna tillfälliga lag.
Människorna ute i samhället däremot inser att vad Sverige
minst av allt nu behöver är oro på arbetsmarknaden. Den
ekonomiska politiken behöver därför skärpas. Som ett led i
en sådan skärpning bör ett lönestopp införas.
2 Allmän motivering
Vårt förslag: På grund av det kritiska läget Sverige
befinner sig i föreslås en lag om lönestopp som temporärt
''fryser'' för närvarande utgående löner och andra
ersättningar. Den som bryter mot lönestoppet kan ådömas
böter. Regeringen och statens pris- och konkurrensverk
föreslås få möjlighet att medge undantag från det föreslagna
lönestoppet.
Skälen för vårt förslag: Den svenska
arbetsmarknadslagstiftningen bygger på att parterna på
arbetsmarknaden i första hand själva skall reglera sina
förhållanden genom frivilliga överenskommelser. Inte
minst gäller detta frågor om lön och andra
anställningsförmåner. I stort sett råder enighet om att denna
ordning har varit till gagn för det svenska samhället och
bidragit till att hos parterna på arbetsmarknaden skapa en
samförståndsvilja och en känsla av ömsesidigt ansvar för
samhällsekonomin. I speciella situationer har
statsmakterna dock ansett det nödvändigt att ingripa med
lagstiftning för att skydda vitala samhällsintressen (jfr t. ex.
prop. 1971:50 och InU 1975/76:45 s. 59). Det läge som nu
uppkommit på arbetsmarknaden gör att regering och
riksdag inte längre kan stå overksamma. Tidpunkten har
kommit då lagstiftningsåtgärder måste vidtas för att hindra
ytterligare skadeverkningar. En utgångspunkt måste därvid
vara att lagstiftningen inte bör göras mera ingripande än
som är absolut nödvändigt. Tanken är självfallet att så snart
det är möjligt återgå till den situation då parterna själva tar
det fulla ansvaret för förhållandena på arbetsmarknaden.
När det därför gäller att genom lagstiftning åstadkomma
ett temporärt lönestopp bör lösningar sökas som i minsta
möjliga mån griper in i de lönesystem som tillämpas på
arbetsmarknaden. Ett lönestopp bör gälla alla delar av
arbetsmarknaden oavsett om kollektivavtal gäller eller
tillfälligtvis inte gäller eller helt saknas. Lönestoppet
innebär i princip att arbetsgivare inte får utge och
arbetstagare inte ta emot högre ersättning än vad som
utgick före den 26 januari 1993. Även om kollektivavtalen
utgör den alldeles övervägande utgångspunkten för att
bestämma löner och andra anställningsförmåner, finns det
områden där sådana avtal saknas. Det finns också enskilda
arbetsplatser där någon eller flertalet av de anställda får
sina lönevillkor bestämda genom enskilda anställningsavtal
eller på annat sätt. För att ett lönestopp skall bli effektivt
och bäras solidariskt av löntagarna fordras därför att
lagstiftning också innehåller regler för de fall där lönen inte
har bestämts genom kollektivavtal. I situationer när en
arbetstagare har anställts fr. o. m. den 26 januari 1993 eller
när det annars inte går att beräkna vad som var en
arbetstagares normala inkomst vid denna tidpunkt får
bedömningen istället göras medledning av vad som då var
de normalt tillämpade löne- och ersättningsbeloppen i
jämförbara anställningsförhållanden. Lönestoppet bör
således vara konstruerat så att det hindrar en icke önskvärd
löneutveckling.
Vi vill även i detta sammanhang beröra den
komplikationen att det på vissa avtalsområden före den 26
januari 1993 ännu inte hunnit träffas något avtal om l992 års
löner. Givetvis får det inte inträffa att det inom vissa
avtalsområden inte blir möjligt att justera lönerna enbart
därför att avtalsrörelsen dragit ut på tiden. Ett allmänt
lönestopp kommer också att omfatta sådana
löntagargrupper som vid tidpunkten för lönestoppet ännu
inte hunnit träffa avtal om fördelning av s. k. lokala potter.
Av denna anledning bör det finnas en möjlighet för
regeringen och statens pris- och konkurrensverk att för
sådana särskilda fall medge undantag från lönestoppet. När
det gäller sanktioner för den som bryter mot lagens regler
om lönestopp föreslås böter. Enligt vår mening är det från
samhällsekonomiska utgångspunkter av avgörande
betydelse att den nu föreslagna lagstiftningen träder i kraft
snarast möjligt.
3 Specialmotivering 1
§
I denna paragraf bestäms lagens tillämpningsområde.
Vidare anges att lagen är avsedd att gälla till utgången av år
1994. Med uttrycket ersättning för arbete syftas på allt som
enligt det tillämpade synsättet på arbetsmarknaden är att
räkna hit, vare sig det är fråga om löner eller andra
anställningsvillkor som utgår enligt bestämmelser i
kollektivavtal eller enligt enskilda anställningsavtal. Lagen
är tillämplig på anställningsförhållanden i gängse
civilrättslig mening.
2 §
I denna paragraf anges att det inte är tillåtet för en
arbetsgivare att utge högre löner eller andra ersättningar än
de som tillämpades före den 26 januari 1993. Det anges
också att det är förbjudet för en arbetstagare att ta emot
högre ersättning än som då utgick. Lönen under tiden för
lönestoppet skall vara densamma som utgick under den
angivna perioden. Inga löne- eller ersättningsbelopp får
under tiden för lönestoppet höjas utöver vad som gällde vid
den angivna tidpunkten. Detta gäller när ersättningen avser
samma eller jämförbara arbetsuppgifter. Inte heller får nya
ersättningar betalas ut som i realiteten utgör en
löneförhöjning. En arbetstagare som får sina
arbetsuppgifter förändrade och därför kommer att omfattas
av andra lönebestämmelser berörs däremot inte av
lönestoppet. Det gör inte heller den arbetstagare som byter
till ett helt annat arbete. En arbetstagare som t. ex. till följd
av studier höjt sin kompetens och därmed blir uppflyttad till
högre lön omfattas inte heller av lönestoppet. Den som
exempelvis övergår från arbete på deltid till heltid eller på
annat sätt ökar sin arbetsinsats skall självklart kunna erhålla
den högre lön som motiveras av den ökade arbetsinsatsen.
3 §
I denna paragraf behandlas de fall där det inte går att
bestämma vad som var arbetstagarens lön. Hit hör
nyanställningar i såväl nya som redan befintliga
verksamheter under tiden för lönestoppet. Vidare hör hit
alla olika fall där arbetstagaren visserligen var anställd före
den 26 januari 1993 men då inte uppbar någon lön eller hade
lägre lön än normalt. Detkan t. ex. röra sig om fall av
tjänstledighet eller sjukledighet, ledighet för studier etc. I
många sådana fall gäller att arbetstagaren har en viss lön
bestämd i avtal, t. ex. månadslön, men att den lönen inte
utgår under ledighetsperioden. Om arbetstagarens ledighet
upphör och denne återgår i arbete är det den sålunda
avtalade lönen som skall bibehållas under tiden för
lönestoppet. I andra fall måste i stället en jämförelse göras
med det normala löneläget i jämförbara
anställningsförhållanden. I regel kan man då falla tillbaka
på bestämmelserna i det kollektivavtal som tillämpas på
arbetsplatsen, vare sig det formellt gäller där eller det ändå
tillämpas vid lönesättningen. När den möjligheten inte finns
har arbetsgivaren att göra en allmän jämförelse med
närmast jämförbara anställningsförhållanden.
4 §
I denna paragraf anges att redan avtalade höjningar som
skall börja tillämpas under tiden för lönestoppet får betalas
ut utan hinder av det generella förbudet mot lönehöjningar.
Vad som avses är sådana höjningar som avtalats före den 26
januari 1993 men som av olika skäl enligt avtalet skall börja
tillämpas först senare. Om det t. ex. av ett före denna
tidpunkt träffat kollektivavtal eller enskilt anställningsavtal
framgår att en arbetstagares lön skall höjas med ett visst
belopp den 1 juli 1993 omfattas denna höjning inte av
lönestoppet enligt denna lag.
5 §
I första stycket regleras frågan om giltighet av avtal som
träffats i strid mot denna lag. Så länge lönestoppet gäller
kan avtal inte träffas med giltig verkan om högre löner eller
andra ersättningar än som följer av reglerna i 2 och 3 §§.
Avtal som strider mot lönestoppsreglerna blir i den eller de
delarna ogiltiga under förutsättning att dispens inte medges
enligt vad som föreskrivs i 7 §. Om även andra delar än de
direkta lönebestämmelserna i sådana avtal kommer att
drabbas av ogiltighet får avgöras med tillämpning av vanliga
avtalstolkningsregler. Tvister om ogiltighetsverkan är att
betrakta som arbetstvister i den mening som åsyftas i lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister.
6 §
I denna paragraf finns en bestämmelse om påföljd för
den som bryter mot lagens bestämmelser genom att betala
ut eller ta emot högre lön eller annan ersättning än som
tillåts. Påföljden är böter. Frågor om utdömande av sådana
böter prövas av allmän domstol.
7 §
I denna paragraf finns bestämmelser som ger regeringen
och statens pris- och konkurrensverk rätt att om särskilda
skäl föreligger medge undantag från lönestoppet. Sådana
undantag är främst avsedda för centrala kollektivavtal.
Undantag bör vidare kunna komma i fråga i fall där
lönestoppet kan medföra att väsentliga verksamheter inte
kan upprätthållas. Särskild hänsyn skall därvid tas till för
hela samhället viktiga funktioner. Undantag kan också
komma i fråga för att hindra att orimliga skillnader uppstår
på arbetsmarknaden, t. ex. på grund av avtalsperiodernas
olika längd. Så kan på områden av arbetsmarknaden där
kollektivavtal för 1992 ännu inte har träffats före den 26
januari 1993 undantag enligt denna bestämmelse komma att
medges när parterna har nått fram till en överenskommelse.
Under lönestoppet får alltså förhandlingar under fredsplikt
föras med sikte på avtal om löneförhöjningar. Sådana avtal
blir dock giltiga och får tillämpas först sedan undantag
medgetts enligt denna paragraf. Undantag av detta slag får
anses vara av sådan vikt att ärendet enligt bestämmelsen
skall hänskjutas till regeringen.
8 §
I denna paragraf anges att tillämpningen av
bestämmelserna om lönestopp skall stå under tillsyn av
statens pris- och konkurrensverk.
9 §
I denna paragraf klargörs att mål om tillämpningen av 5
§ i lagen skall prövas i den för arbetstvister föreskrivna
ordningen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
l. att riksdagen antar i motionen framfört förslag till lag
om allmänt lönestopp,
2. att riksdagen, om yrkande 1 inte bifalls, som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behov av kraftfulla åtgärder och behov av lönestopp.
Stockholm den 26 januari 1993
Ian Wachtmeister (nyd)
Stefan Kihlberg (nyd)
Bengt Dalström (nyd)
Laila Strid-Jansson (nyd)
Arne Jansson (nyd)