Sverige befinner sig i en besvärlig ekonomisk situation med krympande ekonomi och skenande statliga budgetunderskott. Bara räntorna på den årliga ökningen av statsskulden kräver besparingar motsvarande 15--20 miljarder kronor per år.
Annorlunda uttryckt: Två års lånefinansierad konsumtion genom statliga transfereringar till hushåll och kommuner slår för överskådlig tid framåt ut offentligt finansierad verksamhet motsvarande hela det svenska försvaret.
Om utvecklingen skulle fortsätta ytterligare två år, utöver de två redan omnämnda, utan ingripande från regering och riksdag skulle verksamhet motsvarande hela det svenska grundskoleväsendet tvingas skäras bort i ett framtida Sverige.
Slopa arbetsmarknadsråden
Självklart ska de offentliga utgifterna minskas, förståelsen för detta är i Sverige stor. Men för att det svenska folket ska tycka att det är rimligt att minska på angelägna utgifter som ersättningar till arbetslösa eller bistånd till den tredje världen krävs att vissa utgiftsslag, som inte ens under normala ekonomiska omständigheter utan svårighet kan försvaras, bör slopas eller kraftigt skäras ned.
Varför ska Sverige bekosta ett antal dyrbara arbetsmarknadsråd med tillhörande beskickningar på vissa platser runt om i världen när Sverige mycket väl klarat sig utan denna typ av tjänster under den period i Sveriges historia då såväl den ekonomiska utvecklingen som situationen på arbetsmarknaden upplevdes som mest sund. Råden bör slopas med omedelbar verkan.
Bort med ungdomsråd
Varför ska Sveriges skattebetalare bekosta en rad bidrag till ungdomsorganisationer som inte ägnar sig åt annat än övergripande studier av ungdomsfrågor och förhållanden som av allmänheten anses som självklara. Det behövs inte ett ungdomsråd som huvudsakligen fördelar pengar till projekt som sannolikt ändå aldrig kommer att beröra de ungdomar som verkligen behöver hjälp. Den viktigaste ungdomsverksamheten bör istället bedrivas i det civila samhället, d.v.s. i familjen, kamratkretsen och i de olika civila sammanslutningar som ungdomarna önskar engagera sig i. Det är de enskilda individerna, inte staten, som har ansvaret för sin egen fritid och utveckling. Den del av ungdomars verklighet som inte är allmänt känd kan med fördel fortsätta studeras av politiskt oberoende universitet och högskolor.
Inte heller behövs Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer, LSU, eller stödet till internationellt ungdomssamarbete. Moderata Ungdomsförbundet, som är en av Sveriges största sammanslutningar av ungdomar, har lämnat samarbetet med LSU. Anledningen är mycket enkel. Det finns helt enkelt ingen anledning för en mycket liten grupp svenska ungdomar att resa runt i världen och träffa representanter för mer eller mindre representativa sammanslutningar utan att det finns ett klart och mycket tydligt mål för verksamheten. Information om hur förhållandena är i olika länder har i ökad utsträckning kommit att bli känd dels genom den ökade geografiska rörlighet som utvecklingen på transportteknologins område kommit att innebära och dels genom den mycket snabba utvecklingen på informationsteknologins område.
Stöd inte korrumperade regimer
Varför ska Sveriges skattebetalare de följande två budgetåren tvingas betala för marknadsföring av redan subventionerad ekologisk produktion inom jordbruksnäringen? Är detta ett nytt experiment där allt fler led inom en näring ska bidragsberättigas? När statens ekonomi är svag torde det vara självklart att denna typ av experiment bör avvecklas. När nöden dessutom är stor i den tredje världen torde det framstå som direkt stötande att skattefinansiera marknadsföring av viss mat till oss själva.
Varför ska Sveriges skattebetalare tvingas betala bort emot en miljard kronor till utländska politiska partier och korrumperade regimer som ANC i Sydafrika, MPLA i Angola eller FRELIMO i Moçambique? Ett ANC, som inte dragit sig för att tortera och mörda sina egna anhängare i koncentrationsläger i Angola, och som enligt sydafrikansk lag som politiskt parti inte får ta emot utländskt stöd. Detta undvikes genom att partiet istället använder beteckningen ''befrielserörelse''.
Varken MPLA eller FRELIMO har i dag kontroll över sina territorier. De har misslyckats med, eller inte velat få till stånd, uppgörelser med sina motståndare, och inbördeskrigen pågår fortfarande. I Angola tvingade visserligen MPLA -- trots omfattande manipulationer i landets första fria val -- medge, att en andra valomgång i presidentvalet måste anordnas mellan partiets kandidat och ledaren för motståndsrörelsen UNITA. Inga ansatser har gjorts från regimens sida för att utlysa denna andra valomgång. Sveriges stöd har alltid ensidigt utgått till MPLA. Svenska skattebetalare har knappast något intresse av att betala pengar till gamla marxistiska kvarlevor.
Varför ska Sveriges skattebetalare tvingas att år efter år ge stöd åt Tanzania, som på grund av socialistiska anfäktelser totalt misslyckats med att bygga upp sitt eget land? Miljarder svenska kronor har runnit ut till ingen nytta. Varför ska Sveriges skattebetalare ge kreditstöd till Vietnam, som fortfarande är en av den återstående kommunistvärldens hårdaste diktaturer?
Avveckla vuxnas fritidsstöd
Varför ska Sveriges skattebetalare finansiera vuxna människors fritidsaktiviteter? Bidragen till studieförbunden betalas ur utbildningsdepartementets anslag för folkbildning. Enligt studiestatistiken är en stor del av denna verksamhet av sådan art att den inte är nödvändig för produktionen och vällevnaden i Sverige. Genom att avskaffa bidragen till knypplingskurser och liknande kan en stor del av anslaget sparas in.
Varför ska Sveriges skattebetalare finansiera ökade anslag till statens kulturråd när själva grunden för välfärden, Sveriges industri, minskar produktion och försäljning? Exempelvis skall metodutvecklingsarbetet för att vidga deltagandet i kulturlivet utökas, vilket för övrigt även gäller försöksverksamheten med regionala kulturpedagoger och länskonsulenter. 6 miljoner kronor används nästa budgetår till kultur i arbetslivet. Sveriges problem beror delvis på att vi riktat bort uppmärksamheten från själva produktionen. Sannolikt vore det därför en ödmjuk gest mot dem som på grund av ett alltför högt skattetryck förlorat sina arbeten att omedelbart slopa dessa skattesubventionerade program.
Ökar krismedvetenheten
Ovanstående exempel syftar endast till att visa vilken typ av utgifter som omedelbart bör minskas eller slopas då de tveklöst innebär signaler som minskar det svenska folkets krismedvetande, och därigenom uppfattning om nödvändigheten av vissa strukturella förändringar som med nödvändighet kommer att innebära väsentliga förändringar i framtiden. Regeringen bör därför inventera samtliga utgifter i statsbudgeten för att söka undvika en kris i det svenska folkets krismedvetande.
Så länge subventionerade verksamheter av ovan nämnda slag fortgår, kan man inte kräva att medborgarna skall acceptera de uppoffringar som de framtida, stora, nödvändiga och oundvikliga besparingarna i statens utgifter kräver.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att inventera samtliga statliga utgifter i syfte att söka undvika en kris i det svenska folkets krismedvetande.
Stockholm den 26 januari 1993 Birger Hagård (m)