med anledning av prop. 1992/93:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten 1993/94, m.m. (kompletteringsproposition)
Arbetslösheten i kommunerna
Kommuner och landsting minskade sin sysselsättning
med ca 23 000 anställda 1992. Regeringen räknar med
ytterligare minskningar på 25 000 i år och 24 000 nästa år.
Kommuner och landsting själva befarar högre siffror än så.
Konjunkturläget i övrigt gör att mycket få av de
kommunanställda som nu förlorar sina arbeten kommer att
kunna få nya. Det är samhällsekonomiskt sett mycket
lönsamt att ge kommunerna möjlighet att behålla och
vidareutbilda sina anställda hellre än att låta dem belasta ett
redan överbelastat AMS eller låta dem gå på utbildning i
andras regi eller låta dem gå öppet arbetslösa.
Statsbidrag och kommunalskatt 1994
Vänsterpartiet välkomnar slopandet av skattestoppet för
kommunerna samt att kommunerna får behålla den ökning
av skattebasen som reduceringen av grundavdraget med 2
500 kr innebär. Men vi kan inte acceptera att de kommuner
som höjer skatten bestraffas. Vi ser det förslaget som ett
nytt angrepp på den kommunala självstyrelsen.
Regeringens syn på kommunala skattehöjningar är inte
förankrad i vare sig verkligheten eller folkopinionen. Vi
föreslår att alla kommuner får behålla den inkomstökning
som följer av det lägre grundavdraget oavsett om skatten
höjs eller ej.
Kommunakut
Kommunernas finansiella sparande väntas i år enligt
regeringens beräkningar uppvisa ett positivt saldo på 8,9
miljarder kronor. Anledningen till att så många kommuner
ändå drar ner så starkt på sin verksamhet och att man
avskedar folk beror på att man sparar inför framtida år med
stora förväntade underskott.
De flesta kommuner/landsting klarar att sanera sin egen
ekonomi om de bara får bestämma skattesats själva och om
de får besked om att kommunsektorn långsiktigt ges
statsbidrag i nivå med det statliga krav på dem som det
innebär. Vi tar upp denna mer långsiktiga problematik i vår
partimotion till kompletteringspropositionen. Men en del
kommuner och landsting har redan idag så akuta problem
att de måste få extra hjälp av staten.
Det är viktigt att staten inte belönar kommuner som
tidigare vanskött sin ekonomi. ''Omvandlingstrycket'' i
kommunerna måste vara högt. Men i ett antal
kriskommuner räcker inte de egna krafterna till. Det
behövs en statlig ''kommunakut'' med ungefär samma typ
av konstruktion som ''bankakuten''. Vårt förslag är att
staten upprättar en fond på 10 miljarder kronor från vilken
man kan ge lån till kommuner med akuta behov. Besked om
man fått lån och på vilka villkor skall ges före de
kommunala budgetbesluten i höst.
Vår bedömning är att eftersom staten kan låna billigare
än kommuner med dålig ekonomi och eftersom staten ändå
tvingas ta det yttersta ansvarat för kommuner som inte
klarar sina lagfästa skyldigheter, så innebär kommunakuten
en mycket liten total belastning på statsbudgeten.
Riksdagen bör bemyndiga regeringen att utforma de mer
detaljerade reglerna för hur kommunakuten skall fungera.
Lån till Haninge kommun
I och med förslaget om ett särskilt lån på 350 miljoner
kronor till Haninge kommun kan man säga att regeringen
redan öppnat dörren till en kommunakut och detta är
positivt. Men de villkor -- marknadsränta som läggs till
kapitalet redan de första åren -- regeringen erbjuder i
propositionen är otillräckliga.
Innan vi lägger vårt förslag vill vi ge en kort bakgrund:
Under 1986 bestämde sig Haninge kommun att rusta upp
Brandbergens och Vallaområdets bostadsbestånd på ca 3
000 lägenheter ägda av kommunens stiftelse Haningehem.
Området hade tidigare ett dåligt rykte då många lägenheter
var outhyrda och under en period fanns sociala problem.
Dessa började avta under 1985--1986 och området blev
mer stabilt och få lägenheter stod tomma. Dock kvarstod en
skuld på 65 miljoner som inte stiftelsen visste hur den skulle
klara. I det läget visade det sig att länsbostadsnämnden
kunde ge mycket förmånliga lån till sanering av
bostadsområden inom miljonprogrammet.
Förvaltningsbolaget Formator erbjöd efter omfattande
lansering ett så kallat ''totalkoncept'' till kommunen.
Formator skulle ta hand om förvaltning och ombyggnation
i intimt samarbete med stiftelsens styrelse.
Länsbostadsnämnden garanterade borgen upp till en
nivå på 2 miljarder kronor. Ombyggnadsprojektet
beräknades 1986 kosta en miljard. När projektet stod klart
i år visade det sig att kostnaden blev 3,3 miljarder.
Överdraget på 1,3 miljarder hade kommunfullmäktige gått
i borgen för och den kommunalekonomiska katastrofen var
ett faktum.
Ca 40 kommunala bostadsföretag i landet lär idag ha
stora finansiella problem och de behöver enligt SABO ett
sammantaget ägartillskott på ca 2 miljarder kronor för att
kunna överleva. Mot den bakgrunden inser man att 1,3
miljarder i en relativt liten kommun som Haninge är ett
extremt särfall.
Kommunens politiker har självklart gjort grova misstag
när man släppte igenom projektet. Ekonomisk brottslighet
har också förekommit. Här måste kommunen ta sitt ansvar
och vända på varje sten för att få saken utredd. De skyldiga
måste straffas.
Men ett tungt ansvar vilar också på statliga
myndigheter -- främst Länsbostadsnämnden -- samt på de
banker som beviljat krediterna. Bankernas miljardlån till
oseriösa fastighetsbolag innebar ofta ännu grövre misstag
än de som gjordes i Haninge. Och dessa banker fick statligt
stöd.
Kommunens politiker har i mycket stor enighet ställt sig
bakom ett saneringsprogram för kommunens ekonomi med
skattehöjning, försäljning av kommunal egendom samt
stora sparbeting i verksamheten. Under ledning av
landshövding Ulf Adelsohn har ett förslag till statligt lån
arbetats fram. Berörda banker har lovat ställa upp med nya
krediter om staten ger detta lån.
Mot denna bakgrund anser Vänsterpartiet att det är
rimligt att staten erbjuder ett lån som medger ränte- och
amorteringsfrihet under ett inledande skede. Det är också
rimligt att de inblandade bankerna -- som själva fått
omfattande statligt stöd -- också medverkar till en för
kommunen fördelaktigare lösning än den regeringsförslaget
innebär.
Vi föreslår att riksdagen ger regeringen till känna att
förhandlingar med Haninge kommun och med berörda
banker bör tas upp med ovan beskriven inriktning. Om
riksdagen genomdriver förslaget om ''straff'' för de
kommuner som höjer skatten, så bör Haninge få dispens
från detta.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att alla kommuner får behålla
den inkomstökning som följer av det lägre grundavdraget
oavsett om skatten höjs eller ej,
2. att riksdagen begär att regeringen inrättar en
kommunakut enligt vad i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om villkor för Haninge kommuns lån
av staten,
4. att riksdagen -- om yrkande 1 avslås -- beslutar att
Haninge kommun undantas från regeln om minskning av
utbetalade kommunalskattemedel vid höjd
kommunalskatt.
Stockholm den 6 maj 1993
Johan Lönnroth (v)
Hans Andersson (v)
Lars Bäckström (v)
Berith Eriksson (v)
Rolf L Nilson (v)
Eva Zetterberg (v)