Flygtrafiken på Arlanda kräver en stor mängd flygfotogen. Förbrukningen är ca 500 000 m3 per år. Dygnsbehovet uppgår till ca 2 000 m3. Varje dygn transporteras detta flygbränsle från Rasta i Lidingö, Loudden i Stockholm och Bergs oljehamn i Nacka med ca 50 tankbilar genom Storstockholm till Arlanda. Med tanke på såväl katastrof- som miljöriskerna samt utsläppen från dessa 25 meter långa och 40 ton tunga dieseldrivna tankbilar borde andra transportlösningar prövas. Det finns bl.a. planer på att transportera flygbränsle via Hargshamn genom Norrtälje kommun till Arlanda. En annan lösning vore att bygga en rörledning och därvid utnyttja den befintliga Käppalatunneln från Käppala på Lidingö till Märsta och Arlanda.
I detta sammanhang bör påpekas att även annat s.k. farligt gods än flygfotogen transporteras i Storstockholmsområdet. Flygfotogentransporterna omfattar 20 % av det totala antalet tankbilar som går via Valhallavägen i Stockholm. Kan man lösa flygfotogenfrågan har man emellertid minskat olycksriskerna och de miljöstörande utsläppen.
Den 26 januari 1989 beviljade regeringen tillstånd till en bränsleledning från Loudden till Arlanda. Samtidigt uttalade regeringen att ledningen skall färdigställas före den 1 januari 1996.
Den totala ledningssträckan är 46 km. Ledningens dimension skall vara 219 mm och rörmaterialet rostfritt. Endast tre pumpstationer erfordras och hela ledningen skall indelas i ett antal sektioner för att möjliggöra översyn och begränsa utströmning av flygfotogen vid eventuellt läckage. Ledningens dimension är vald så att Arlandas behov av flygfotogen kan öka med 50 % utan att några ytterligare åtgärder behöver vidtagas.
Den 3 november 1992 svarade kommunikationsministern på fråga i riksdagen om bränsletransporterna till Arlanda. Han sade då bl.a. att ''de intressenter som vill medverka i transporterna av bränsle till Arlanda måste finna den lösning som från olika utgångspunkter är den bästa.'' Han uttryckte sig vidare på ett sätt som förstärkte intrycket att frågan om transporter av flygbränsle d.v.s. farligt gods inte är en fråga för regeringen eller riksdagen. Om denna tolkning är riktig bortser kommunikationsministern från miljö- och säkerhetsriskerna. Detta kan inte miljöministern göra och inte heller riksdagen.
Jag anser att regeringen har det yttersta ansvaret för att miljöskadorna och säkerhetsriskerna i samband med flygbränsletransporterna minskar. Därför bör regeringen engagera sig så att rörledningsprojektet genomföres och att Louddens Flygbränsleledning AB, som innehar koncessionen att anlägga och använda rörledningen, får stöd i sina ansträngningar. Att stödja projektet finansiellt med statliga bidrag är förmodligen inte tänkbart. Däremot borde någon form av kreditgaranti kunna tänkas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flygfotogentransporterna genom Storstockholm till Arlanda.
Stockholm den 25 januari 1993 Alf Wennerfors (m)