Under senare tid har flera händelser visat hur transport
av miljöfarligt gods kan leda till stora miljökatastrofer. Mest
uppmärksammade är flera förlisningar med oljetankers som
medfört att kuster och hav blivit förstörda vilket medfört att
växter och djur drabbats hårt. Minskade möjligheter till
utkomster för bofast befolkning är en annan följd.
Om vi ser på Sverige skulle en förlisning med miljöfarlig
transport exempelvis inne i Stockholms skärgård eller på
Mälaren kunna få förödande konsekvenser. Mälaren som
exempel är ju också dricksvattenreservoar för någon miljon
människor.
Olja och andra miljöfarliga ämnen bör på sikt inte i
större mängd få transporteras i innerskärgårdar och på de
stora insjöarna. Ett antal hamnar bör utrustas som särskilda
''säkerhetshamnar'' för mottagning av miljöfarligt gods.
System med pipelines från dessa hamnar är en
utvecklingsmöjlighet.
Ett speciellt trafikledningssystem för miljöfarliga
transporter till lands och till sjöss bör inrättas.
Trafikledningssystemet skulle ha liknande befogenheter
som flygets trafikledning. Större miljöfarliga transporter
skulle ha ''starttillstånd'' och en godkänd färdplan. Viss typ
av kommunikationsutrustning skulle krävas för de berörda
transportmedlen.
För företag som utför ett stort antal miljöfarliga
transporter kunde det föreslagna ledningssystemet bli
byråkratiskt. Företagen kunde därför ge färdplan och
ungefärlig tidplan för ett stort antal transporter samtidigt.
Inom sjöfartsverket, vägverket, räddningsverket,
naturvårdsverket, SMHI m fl myndigheter finns den
expertis som skulle kunna samverka i planeringen av det
föreslagna trafiksystemet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett särskilt
trafikledningssystem för övervakning av miljöfarliga
transporter till lands och till sjöss.
Stockholm den 22 januari 1993
Dan Ericsson (kds)
i Kolmården