Riksdagen antog den nya räddningstjänstlagen den 11
december 1986, dvs för sex år sedan. Därmed kom ett nytt
utbildningssystem att drabba merparten av Sveriges
kommuner, nämligen de som inte har heltidskårer. Den
gamla A-utbildningen för deltidsbrandförmännen
avskaffades. Frågan är om räddningstjänsten i
kommunerna idag och framöver kommer att ha nödvändig
befälstäckning.
De alternativ som kommunerna erbjöds var att antingen
själva låta utbilda ytterligare ett heltidsbefäl eller också att
genom avtal låna befäl av en grannkommun.
Det första alternativet har av ekonomiska skäl inte varit
gångbart. Det andra är praktiskt tveksamt. Det kan inte
anses rimligt, att befälet befinner sig kanske 10--20 mil från
den plats, där en olycka inträffar. Deltidskåren måste
nämligen invänta sin räddningsledares ankomst före insats.
Vad hjälper det då med heltidskompetens?
De små kommunerna borde i stället kunna få satsa på en
kompetensutbildning för deltidsbefäl. Därmed skulle dessa
få tjänstgöra som räddningsledare. Karriärväxlingen var
möjlig tidigare med den gamla A-utbildningen.
Jag hemställde i motion 1988/89:Fö719 om denna
möjlighet, men riksdagen avslog densamma och hänvisade
till att erfarenhet först måste utvinnas av det nya systemet.
Hänvisning skedde också till utredningen
Räddningstjänsten i glesbygd. Denna har nu efter sex års
erfarenhet redovisats. Några konkreta förslag till
förändringar för att lösa redovisad problematik tycks inte
vara aktuella.
Problemen kvarstår sålunda och måste nu lösas för alla
de små kommunerna med deltidskårer och med begränsade
ekonomiska resurser. Kompetensutbildning för deltidsbefäl
är en lämplig lösning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändring av bestämmelserna för
räddningstjänsten så att kompetensutbildning för
deltidsbefäl möjliggörs.