Bevakningen av de svenska havsområdena blir en alltmer angelägen uppgift i och med de förändringar som sker i omvärlden.
När det gäller bevakningen av luftrummet har luftfartsverket hand om själva trafiktillsynen, och flygvapnet hanterar själva bevakningen.
När det gäller havet sker trafiktillsynen av sjöfartsverket. När det gäller bevakningen sker denna i parallella organisationer, där såväl marinen som kustbevakningen har såväl radarövervakning som ett antal gråa småfartyg som far runt och kontrollerar.
Detta är inte en optimering av resurserna. Det ger också en oklar ledningsstruktur. En effektivare, säkrare och modernare struktur skulle erhållas om kustbevakningen inordnades i marinen där kompetens för stora komplicerade insatser till havs finns. Parallellorganisationer för myndighetsutövning bör undvikas.
Genom en sådan föränding skulle också sjöräddningen kunna få en fastare struktur under marinens ledning, i stället för nuvarande ad hoc-struktur. Om sjöräddningssällskapet övergick till att bli en marin frivilligorganisation, skulle ledning och insatser optimeras.
Det finns all anledning att snabbt utreda hur den svenska kustbevakningen skall kunna effektiviseras. Nuvarande parallellorganisation är en suboptimering.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den svenska kustbevakningen.
Stockholm den 21 januari 1993 Bertil Persson (m)