Den första huvuduppgiften för totalförsvarets civila del
är att värna civilbefolkningen mot verkningarna av
krigshandlingar. I krig är naturligtvis det fysiska skyddet
inklusive andningsskydd av största betydelse.
Grunden för totalförsvarets civila del är det fredstida
samhället. Denna uppgift har under senare år givits ökad
uppmärksamhet i planeringen. Det militära försvaret är
beroende av totalförsvarets civila del och kan inte verka
isolerat från det övriga samhället. Den ökande betoningen
i planeringen av ett strategiskt angrepp som inleds med
endast kort militär förvarning, innebär en mycket god civil
beredskap.
Kommunerna har i fred det dominerande ansvaret för
människorna. Därav följer att de har viktiga
beredskapsuppgifter.
Riksdagen beslutade 1982 att inom en tioårsperiod
skulle det finnas andningsskydd till hela befolkningen.
Därefter har tiden utsträckts något och anskaffningen har
nu angetts kunna vara genomförd under budgetåret 1993/94
enligt totalförsvarsprop. 1991/92:102. Däri markeras också
att hela befolkningen med kort varsel skall kunna förses
med andningsskydd.
I samband med anskaffningen av andningsskydd är det
viktigt att nya överväganden görs i takt med att
befolkningens sammansättning ändras.
Statens räddningsverk som numera har ansvaret för
anskaffning av andningsskydd baserar anskaffningsplanen
på ett totalbehov av ca 7,4 miljoner (7 336 000) civila
andningsskydd. I dag uppskattas att de som inte har tillgång
till militära andningsskydd uppgår till minst 7,7 miljoner.
Om det skall finnas andningsskydd till hela befolkningen
krävs således anskaffning av ytterligare 300 000 stycken.
Sveriges totala folkmängd uppgår till 8 693 000 1 januari
1993 vilket är en ökning med 48 000 från 1 januari 1992.
Förhållanden som bör beaktas vid anskaffning av
andningsskydd:
a) Inom den vuxna delen av befolkningen finns personer
som inte kan ges skydd med hjälp av skyddsmasker. De som
främst är berörda är personer med hjärt- och
andningsbesvär. Härtill kommer den grupp som på grund av
sjukdom är tillfälligt oförmögen att använda skyddsmask.
b) Sedan storleksfördelningen av skyddsmasker
bestämdes har befolkningen ändrats bl.a. i avseende på
etnisk sammansättning och fördelning på åldersgrupper.
Detta kan få till följd att delar av befolkningen kan komma
att sakna andningsskydd. Under de senaste åren har t.ex.
barnkullarnas storlek ökat vilket medför behov av
ytterligare s.k. skyddsväskor och skyddsjackor.
c) Skall det finnas utbytbara filter för krigsbruk?
Fördelen med utbytbara filter är att andningsskyddet är
användbart även sedan det första filtret blivit förbrukat i
samband med användning exempelvis vid gasanfall.
d) Efter det nuvarande anskaffningsprogrammets slut
måste en planering finnas för framtida komplettering och
kvalitetskontroll. Statens räddningsverk genomför
regelbundna stickprovskontroller av andningsskydd i
förråd. Kvaliteten på de lagrade minskar med tilltagande
ålder och planer för ersättningsanskaffning måste därför
utarbetas. Det är även viktigt med kontinuitet i
produktionen av andningsskydd för att kunna bibehålla
maskiner och kompetens.
e) Sedan en tid överföres lagringsansvaret på
kommunerna. Genom denna decentralisering kommer krav
på reserver av de olika storlekarna på andningsskydd att
öka för att svara mot förändringar i befolkningsstrukturen.
Dessutom förekommer tidvis i vissa regioner många
tillfälliga besökare.
I samband med försvarsbeslutet 3 juni 1991
(1991/92:FöU12) beslöt riksdagen att en utredning
angående det civila försvaret skulle tillsättas. Denna
utredning bör få till uppgift att noggrant analysera och ta
fram underlag för den fortsatta anskaffningen av
andningsskydd för civilbefolkningen utifrån ovannämnda
förhållanden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anskaffningen av andningsskydd
till civilbefolkningen.
Stockholm den 26 januari 1993
Fanny Rizell (kds)
Kjell Eldensjö (kds)